Utan Salomon men med friplåtar och kanonbra trail

Ni hittar all information om loppet på drakloppet.se.

Drakloppet står utan Salomon i år, vars trail tour förgyllt Sundsvall några år i rad. Skilsmässan var odramatisk. Just nu, ett par timmar från start, ser det ändå något tunnare ut i startleden än vad det brukar. Exakt vad det beror på vet jag inte. Har marknadsföringen blivit lidande? Är det fler lopp som rycker och drar i löparna eller rent av tävlingstrenden som är vikande? Eller bara jag som pratar i nattmössan? Jag har inte räknat på saken och förhoppningsvis ramlar det in en hel drös efteranmälningar. I så fall hoppas jag det blir trångt i spåret även på 21:an, Svarta draken, där jag själv springer. Som engagerad i Internationella löpargruppen är jag också tacksam för att Drakloppets bussiga tävlingsledning bjussar på några startavgifter. I Internationella löpargruppen finns ett helt gäng löpare som har skral ekonomi. För att göra det möjligt för dem att tävla bjuder Drakloppet på en handfull startavgifter. Jag tackar och bugar, jättebussigt! Några av dessa löpare är också rätt vassa. I alla fall har de en sådan historik. Vi får se vad de går för på 6,5 kilometer i kväll. Kör hårt alla! Kom också ihåg att efteranmäla er, ni som inte har gjort det, men just nu kom på att ni ju borde testa de underbara spåren på Nora berget. Hoppas vi ses på Stora torget före klockan 18.00.

Skål ta mig fan! Kartan är klar

Banan är lagd. Kartan är klar. Jag firar med en kopp kaffe i skogen.

På vissa delar av banan (läs Ottsjön, Uvberget)
har vi förstärkt med dubbla band, rött-gult och rött-vitt,
för att skilja banan från de röd-gula snitslar
med texten Gällö som också hänger ute i naturen.
 Vid Uvbergsstugan och Hulitjärnen är det röd-vita
snitslar som gäller för End of Season Trail.
Resten av banan är markerad med röd-gula band.

Löparvänner! Nu är det bara en månad kvar till End of Season Trail Unplugged 2014. Ute på fältet återstår några detaljer att lösa för mig och Lars Martinsson. Men banan är i huvudsak snitslad och precis som utlovat är kartan klar. Nu kan du lugnt ta dig en tur i End of Seson Trail-skogen till helgen. Spara ned, skriv ut och lägg kartan i en plastficka. Rusta dig med kompass, en överdragsjacka, vatten och något att äta i ryggsäcken. Mycket nöje:
Läs mer: I love the smell of skog in the morning.
Läs mer: Leka i geggamoja får ni göra i Stockholm.
Läs mer: Dags att tänka på End of Seson Trail.
Läs mer: End of Season Trail the movie (2013)
Läs mer: Gudomligt bra Sundsvalls trail (2013)

Spara ned och skriv ut. End of Season Trail tackar Kovlands IF, som sponsrar loppet med karta. Loppet startar vid Uvbergsstugan, strax öster om Hulitjärn. Vi springer sedan söderut, det vill säga i riktning bort från Uvberget, Följ markeringarna. Det är snitslat med röda och vita band i startområdet vid Uvbergsstugan.

I morgon kväll kör vi Fågelberget Night Trail (anglicismer är vår grej, som ni märker). Ute i skogen är det blött. Bäckar har svämmat över, broar har spolats bort och surhål och myrar har blivit till kärr efter de häftiga regnen i början av oktober. Härligt, tycker jag. Dessutom kommer det förstås att vara beckmörkt. Har du inte skaffat en pannlampa än så gör det nu. Jag tror att loppet blir riktigt kul. Jag hittade själv en pannlampa från Silva till ett riktigt bra pris (349 kronor) på en sportbutik i Birsta, som börjar på X och slutar på L. Silva kallar lampan Swe Light och med 150 lumen tror jag säkert att den duger alldeles utmärkt även i de snårigare partierna uppe på Fågelberget.
Visst finns det säkert vassare lampor till häftigare priser, men mitt förslag är att du inte lägger mer än det du verkligen behöver på din lampa och istället skänker överskottet till Läkare utan gränser. Organisationen gör just nu en heroisk insats för att rädda liv i Ebolahärjade Västafrika. Katastrofen kan bli oöverskådlig om inte omvärlden gör mer för att hejda viruset nu. 

Fakta om End of Season Trail 2014:

• Ca 15 km

• Ca 430 höjdmeter 

• Start Uvbergsstugan, Sundsvall, den 15 november klockan 11.00

• Ingen anmälningsavgift

• Inga nummerlappar

• Egen tidtagning

• Garanterat blött och skitigt

Allt du behöver veta inför End of Season Trail

SMHI:s väderprognos för lördag - så mycket oktober som det kan bli.

Bara fyra dagar kvar till End of Season Trail 2013. Som ni ser på bilden så verkar vi få riktigt oktoberväder. Mulet, regn och kallt. Men vi verkar inte få några stora mängder nederbörd. Bara någon millimeter och vi får ju vara glada för att vi slipper snöglopp. Underställ och tunn regnjacka känns som ett bra klädval.

Så här sammanfattar tankesmedjan
på Expressen vädret som väntar.

Som ni säkert redan listat ut så är End of Season Trail ett annorlunda motionslopp. Vi springer utan nummerlappar, vätskekontroller och anmälningsavgift. Tidtagningen sköter vi själva. Unplugged, kort och gott. Loppet går i huvudsak i två distanser - 13 kilometer och 21 kilometer. Här hittar du kartan. Här kommer lite allmän information och några regler som gäller för loppet. Läs dem och så hoppas vi på riktigt bra löpning på lördag:

• Vi samlas klockan 10.30 lördagen den 26 oktober och startar klockan 11.00. Uvbergsstugan i Huli, Sundsvall, kommer att vara start och mål. 
• Till Uvbergsstugan kommer du enklast med bil. Åk gärna med en kompis och kör inte hela vägen fram till stugan. Använd istället parkeringsplatsen vid kraftledningsgatan.    
• Uvbergsstugan kommer att vara öppen. Möjlighet finns alltså att byta om inomhus och att lämna ifrån sig överdragskläder. I stugan finns det vatten och toalett. Däremot inte dusch. Ta gärna av dig löpardojorna utomhus.
• Ta med mobiltelefon. Vid starten kommer det att finnas en lista där du skriver upp ditt namn och telefonnummer. När du går i mål stryker du dig från listan. En säkerhetsåtgärd. 
• Kartor kommer att finnas till hands för den som vill. Banorna är snitslade och går att följa utan karta.
• Ta gärna med dig något att äta och dricka. Blir loppet tufft, kallt och blött så är det bra att få i sig energi både under loppet och efter. 
• Glöm inte att ha kul och ta hand om varandra där ute.

Vi hoppas förstås på en riktigt bra dag i skogen. Men, om ni inte tycker att det räcker med löpning för den här helgen efter End of Season Trail så kan jag rekommendera en långrunda med Running Sundsvall redan klockan 10.00 på söndag. Ha det gott!

Banan börjar ta form - End of Season Trail

Efter regn kommer sol. En makalöst vacker septembermorgon. Att vara vaken nu känns som att helga dagen.

Ser du en sån här på stan så
kolla in den och häng på.

Lördag. Klockan är halv sju. På vindrutan ligger den första frosten som en seg hinna. Kopiösa mängder regn har vräkt ned över Mellannorrland under veckan. Marken är dyngsur. Sjok av dimma hänger över lägdorna. Solen på väg upp och det är mycket vackert. Våra förberedelser för End of Season Trail går framåt.

Vi startar vid Uvbergsstugan och rundar sedan Hulitjärnen. Vi kommer ut här och springer cirka 500 meter efter grusvägen innan vi viker av upp i skogen igen. Lars på bilden. I påsen en kamera.

Lars har fixat affischer. Jag har lagt upp ett event på Facebook. I dag ska vi snitsla banans första obanade del. En passage på några hundra meter över Hällomsberget. Stigen slutar på en platå. Där kan vi stanna och beundra utsikten.

Följ banden.

Jag i arbete.

Sedan blir det klättring uppför. På toppen viker vi av mot nordost och sedan blir det löpning över hällarna mellan tallarna tillbaka ned mot stigen. Vi tror det blir bra. Visst kan det bli problem om hösten bestämmer sig för att bli vinter i slutet av oktober. Eller regn och dimma. Men det kan lika gärna bli en frostnupen soldag. Vi chansar och får väl ändra oss om prognosen säger något annat. Att kliva upp så här klockan sex en lördag efter en ovanligt tuff arbetsvecka med tidiga morgnar och sena kvällar kan verka lite knäppt. Själv längtar jag ut. Jag har vant mig vid att vakna tidigt. Blivit som mamma. Som många äldre människor är. Kanske för att de har svårt att sova. Kanske för att de vill fånga något som annars så lätt försvinner. Tid då allt vilar. Ett ögonblick innan dagen vaknar. En kopp kaffe. Sedan ut. Lars och jag delar samma längtan ut i skogen. Med andra ord är det inte någon uppoffring att hänga några plastband för att vi ska hitta vägen mellan träden. Tvärtom.
Tidigare inlägg om EST hittar du här och här.

Himlar vad fint. Efter utsikten bär det av uppåt. En bit klättring. Sedan utför över berghällarna.

Gudomligt bra Sundsvallstrail

Morgonstund har guld i mund - vy över Selångerdalen från Hällomsberget.

Vad kan vi förvänta oss av End of Season Trail, EST? I slutet av oktober ska det vara grinigt. Blött är det redan nu i skogarna i Selånger socken. Räkna med att det blir mycket värre. Trailskor ett måste. Lars Martinsson har redan dragit upp de stora linjerna för loppet, eller vad vi nu ska kalla EST. Kanske borde vi hålla oss till beskrivningen trailhappening med tävlingsinslag? Vad vet jag - den 26 oktober blir det i alla fall av. Lars undersöker just nu möjligheterna till en kort och en lång sträcka. Kanske det blir så. Den längre kommer i sådana fall bli mer tekniskt krävande med inslag av obanad terräng. En del finlir återstår i vart fall innan bansträckningen är på plats. Gud bor i detaljerna sägs det. Uttrycket passar bra eftersom kyrkan äger en del av skogen där vi ska springa EST. Dessutom är det ju kyrkoval i dag. Slutsats: låt oss hoppas på gudomligt bra Sundsvallstrail. Själv var jag ute för att reka kring de första fyra kilometerna i morse. Tog med mig några bilder hem. Kolla in dem om ni är nyfikna på vad som väntar.

Skyddad biotop vid Hulitjärn. Vegetationen vid foten av Uvberget är fantastisk. Artrik gammelskog.

En av många branta stigar. Vi får se om den här kommer med.

Trail med inslag av klättring på Hällomsberget.

Missa inte End of Season Trail i Sundsvall

Bergsåker en kväll i mitten av september. Hösten är här. Dags att börja ladda för EST.

Tävlingar, tävlingar och åter tävlingar. På söndag är det dags för E4-loppet. Årets sista löpartävling av större format i Sundsvall. Jag har tidigare skrivit om loppet. När jag såg banskisserna tidigare i veckan så ändrade jag inte uppfattning. Vill man vara elak så kan man säga som en av mina löparkompisar sa: tänker de ta livet av löparboomen nu? Två varv på en motorväg på halvmaran. Puh. Min surmagade uppfattning är att arrangörerna av Sundsvallsklassikern, som trots allt får 50000 kronor av offentliga medel för att marknadsföra sig, borde ha tänkt ett varv till. Om vi ska sätta Sundsvall på löparkartan med ett bra lopp, så får vi komma på något roligare. Gissningsvis kommer någon att komma på att dra loppet över Sundsvallsbron när den är på plats. Men sedan då? Jag vill ha ut loppet i skogen. Upp på bergen. Genom Stenstan. Ansvarig för fördelningen av marknadsföringspengarna till Sundsvallsklassikern är Maria Åslin, marknadschef på Näringslivsbolaget. Hon är även pressansvarig för Sundsvallsklassikern. Hur tänkte du?

Kastar man ett öga på anmälningsläget till E4-loppet så får man en lite annorlunda bild än min kritiska. Marknadsföringen av evenemanget har gett resultat. En imponerande samling löpare kommer till start. Massor med ungdomar och barn. Givetvis tycker jag att det är bra. Jag önskar alla lycka till! Själv har jag andra tävlingar i tankarna:

• Först Tjurruset på okänd plats i Stockholm den 5 oktober - för mig en riktig klassiker. 
• Sedan årets sista löparhappening i Sundsvall - End of Season Trail, EST.

Att kalla EST tävling är nog fel, även om det så klart kommer att bli race för den som vill efter den cirka 20 kilometer långa trailbanan. Idén kläcktes av Lars Martinsson, som berättar att tanken med EST är att det ska vara ett gör-det-själv-lopp. Jag håller med. Gratis och samtidigt en möjlighet för alla att uppleva riktigt bra traillöpning tillsammans. Tävlingsinslaget finns där för den som vill. Banan ska vara snitslad. Tempot valfritt förstås. Sundsvall har en fantastisk natur, som gjord för traillöpning och det ska EST ge exempel på. Loppet ska ses som en skön säsongsavslutning. Något att tänka på i vinter medan vi längtar till löparsäsongen 2014. Deltagandet sker på egen risk. Viktigt att att komma ihåg är att det inte blir några stationer efter banan. Tidtagning får löparna sköta själva. Datum är spikat till den 26 oktober. Samling klockan 10.30 vid Uvbergsstugan i Huli. Först i mål vinner heder och ära. En banskiss kommer att läggas ut här på Sundsvalls stigar. Mer information kommer, så håll ögonen öppna.

Här är den officiella Sundsvallsrundan

Jag har inte en enda bild från den här rundan (klicka här för en större karta). Vilket är synd och skam. Så många vackra vyer, och jag kan inte visa dem. Får försöka berätta istället. Den här rundan innehåller allt som är Sundsvall. Den är 25 kilometer lång varav en stor del går genom de centrala delarna av stan. Ändå behöver du inte vara ute i trafiken på mer än några få ställen där du måste korsa gatan på övergångsställen. Istället är det löpning på stigar, gångvägar, elljusspår, grusväg och så lite i skön trail. Sammantaget en hyfsad stigning på 527 meter. Vilken annan stad kan erbjuda det? Mitt i rundan finns Drakloppet insprängt med vidunderlig utsikt över det glittrande hamninloppet från toppen av Norra berget. Sedan följer en halv mils löpning längs lummiga Selångersån och så avslutas hela paketet med en sväng runt den medeltida kyrkoruinen i Selånger. Japp, där har ni den i korthet. Faktum är att rundan är så bra att jag skulle vilja utnämna den till den officiella Sundsvallsrundan. Någon där emot? Nej, tänkte väl det. När jag gav mig ut i morse så hade jag två uppdrag till mig själv. Att springa med full ryggsäck och att testa Drakloppet med Adizero istället för trailskor på fötterna. Löpningen med säck gick bra. Ett par kilo vatten och nödpackning på ryggen börjar kännas naturligt. Att dricka och springa funkar också. När det gäller Drakloppet, som alltså är den insprängda trailrundan, så är min slutsats att fördelarna med löparskor överväger. Drakloppet är inte tillräckligt tekniskt avancerat för att kräva dubbar. Om det inte regnar. Samtidigt är det asfalt och gatsten från Norra berget till Stora torget. Särskilt Stadsbacken är vidrig med metalldubbar. På de sköna stigarna mellan trailpartierna kvittar det lika. Om jag springer loppet i år, vilket är tveksamt bara några dagar efter Öppet fjäll, så väljer jag Adizero. Och när det gäller Sundsvallsrundan så är mitt råd: prova, för den är bra.

Klissberget mycket bättre än sitt rykte

Klissberget är kanske mest känt för det obehagliga mord som ägde rum där för några år sedan då en lokal droghandlare fördes bort och avrättades. Kroppen hittades av en hundägare en bit upp på ett hygge. En annan sida av Klissberget är att det bjuder på riktigt fin skogslöpning. Toppen mäter 266 meter över havet, inte 290 meter som jag felaktigt påstod under dagens runda, som startade vid Prästtjärnen nedanför Selånger kyrka. Du får alltså plussa på några kilometer på den en röda stigmarkeringen på kartan. Markeringen är stympad eftersom jag glömde att köra igång Runkeeper. Klissrundan bjuder på varierad terräng. Första fyra kilometerna går i stort sett uppför. Efter E14 följer en fin skogsbilväg. Därifrån viker man av mot Klissbergsstugan på en skön stig. En skylt på vänster sida pekar ut leden. Ta sikte på masten. Sista biten mot toppen är riktigt bra. Har farten varit hög, vilken den inte var idag, kan det vara kul att se vad man går för de sista hundra meterna före drickapausen. En spurt om bergspriset, så att säga. Tyvärr visade sig en del av leden på vägen ned mot Nacksta vara igenvuxen med sly. Som du ser på splittiderna så handlar det alltså inte om att springa raka spåret. I och för sig gillar jag när det kör ihop sig, blir riktigt grisigt och man får slugga sig fram. Men visst, som Peter Wiklander, ny bekantskap som utgjorde sällskap tillsammans med Lars Beckman i dag, sa: Det känns lite som svampplockning. Jo visst, men sedan bar det av riktigt bra utför. Att forsa fram genom skogen känns ursprungligt. Upplevelsen av fart är speciell när man har fullt sjå att att hålla fötterna i styr och hitta rätt väg utför. Att snava kan vara brutalt. Låter lite löjligt kanske, men en hjälm vore faktiskt rätt bra att ibland. Definitivt glasögon. En kvist i ögat är inte heller något vidare. Rundan avslutas längs Selångerån. På väg dit får man passera genom bostadsområdet Nacksta. Ett fint pass idag alltså. På tisdag kör vi intervaller med SOK i Silobacken. Tar bra, kan jag lova. Här är lite bilder från Klissrundan.

Terränglöpning ett stenkast från Stenstan

Löpning på stig och löpning på väg. För mig är det två helt olika sporter. Jag undviker vägarna. Jag väljer att springa i gräset bredvid om det går. Löpning på väg utmanar min löpteknik. På vägen känner jag mig lågt växlad. Trög. I skogen upplever jag min kropp ändamålsenlig. Jag antar att många tycker tvärtom. Är högt växlade och har en löpteknik anpassad för jämnt underlag. Utmaningen för mig borde alltså vara att springa på väg. Att skaffa mig skaplig teknik. Lära mig löpa med flyt när det ska gå lätt. Men jag drar mig för att göra det. I veckan har jag sprungit tre korta rundor inne i centrala Sundsvall. Sträckorna på asfalt har varit begränsade. Faktum är att i den här stan har vi utmärkt skogsterräng bara ett stenkast från Stenstan. Här är några exempel.

Den här rundan startar en bit nedanför toppen av Norra berget. Börjar alltså uppför på en mjuk stig för att sedan ringla ned mot foten av berget mestadels på grus. Sista biten är jämn och fin genom en park vid ån. Där går det med fördel att springa på gräs alternativt på grus på den fina gångvägen.

Här är det trapporna upp till Norra berget som gäller. Passar bra för den som vill  ta ut sig totalt.

Ungefär halva den här rundan går på asfalt. Andra halvan går på grus, stig och till och med i obanad terräng nedför bergssluttningen mellan punkthusen vid foten av berget. Bra lunchrunda för den som vill skaka av sig kontorsstressen.

Fin, fin vårvinterrunda när februari är som bäst

#16 #blogg100

Lagom lång, lagom avancerad. En fin, fin vårvinterrunda.

Äntligen kom det! Sprittet i benen. Frammanad av årets första vårvinterdag. Noll grader, takdropp och sol. Februari när den är som bäst.

Take me home, country roads, to the place where I belong ...

Det var faktiskt första dagen den här vintern som jag inte tänkte skidor först, utan löpning. Senaste lånrundan gjorde jag i Linghed, Dalarna. Nu blev det 16 kilometer plus i Selånger. Startade ganska lugnt, med avbrott för telefonprat, och försökte sedan hålla tempot lite högre. Underlaget varierade en smula. Först välpackad vinterväg, som gjord för dubbar. Sedan lösare på den mindre landsvägen. Till sist bar asfalt med fläckar av blöt is på den stora riksvägen.

Kilomtertiderna helt okej.

Känner att jag har haft rätt fokus i vinter med ben och bålträning. Förra helgens känsla av elefant på löpbandet, när jag provade steget i tio minuter, var borta. Benen kändes starka. En bra grund att jobba utifrån med fem månader kvar till Öppet fjäll. Testade lite löpning även i torsdags kväll. Då sprang jag en stadsrunda som jag ska köra som lunchpass i vår.

Blir en bra runda som lunchpass i vår.

Ett litet aber bara - skavsår. Medan kroppen mått bra och byggts upp under uppehållet så har fötterna blivit i mjukaste laget. Tror förresten jag ska försöka hitta ett par bra vägdojor i vår. Känns som att jag är redo för det.

Mjuka som små barnfossingar. Skavsår i hålfoten efter årets första längre runda.