Visar inlägg med etikett Idre. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Idre. Visa alla inlägg

lördag 9 mars 2013

Fin, finare, finast

#29 #blogg100
Till slut tog vi oss upp ändå. Inte utan motstånd. Utan skidor däremot. Skaren gick jättebra att gå på men var rätt knepig på skidor. Kärv och spårig. Temperaturen sjönk till i alla fall över minus tio och det var helt okej i rörelse. Utsikten var belöningen. Städjan i bakgrunden. Vi pratade i bilen på väg upp om att det här känns som våra fjäll. Barndomsmark för Karin. Jag har själv fått en relation till trakten. Ungarna också. Fint tycker jag. Vi fortsätter odla känslan. Knäet funkade att gå på. Ska nog bli bra så småningom.







Nipfjället nästa

#28 #blogg100
Efter att ha sagt hej då till fina gänget från Råsunda, stugan och Idre fjäll siktar vi på turåkning på Nipfjället. Mottot är att inte vara ute längre än lusten och matsäcken räcker. Får se hur lång tid det är. Minus femton grader kan avskräcka snabbt. Det är mycket vinter kvar i norra Dalarna.

fredag 8 mars 2013

Sveriges vackraste motionsspår?

#27 #blogg100
Kanske är det att ta i. Jag har ju inte direkt testat alla. Ändå har jag en känsla av att Idres motionsspår är något alldeles extra. I min lilla värld är det vackrast just nu. Utsikten mot Städjan i norr (se bilden, men ursäkta kvaliteten) inspirerar. Vi har haft en smula otur här. Ett krassligt barn och mitt stukade knä. Dessutom bevittnade delar av familjen ett benbrott i backen igår. Själv såg jag hur en villa nere i byn brann ned till grunden i natt. Utsikten från fjällstugan är verkligen storslagen ... Hursomhelst, idag tog jag mig tid att köra 17 km runt fjället. Skulle vara kul att springa här någon sommar. Spåret slingrar sig fram över myrarna. Genom den krumma barrskogen och upp på fjällsidan. Härligt. Mitt översträckta knä funkade i längdspåret. Jag tar det mer än lugnt utför. Ska nog vara återställd snart. Ta i trä (inte så svårt i en furuorgie)!

torsdag 7 mars 2013

Löjligt på nåt sätt

#26 #blogg100
Jag brukar springa på is mellan stenar och rötter, åka utför fort och sladda omkring på löparskidor och cykel. Men, det spelar ingen roll. När det händer så händer det i livets mest banala situation. På väg in genom dörren. Här sitter jag och Voltarenbekämpar smärtan i mitt stukade knä. Vred hela härligheten när jag halkade på en isfläck på väg in. Pjäxan gled och kroppstyngden gjorde resten. Men, det ska nog ordna sig till i morgon. Här i norra Dalarna är livet fint annars. Ser ut över norska fjälltoppar från stugfönstret. Solen är på väg ned. Det är mycket vackert.