Kolla vad danska tidningen Politiken skriver om!

Danska tidningen Politiken toppar avdelningen "Motion" med Internationella löpagruppen i Run for Your Life.

Nyhetsflödet vid 2-tiden på lördagsmorgonen.

Väckarklockan ringer 01:55. På en pall i köket med en kopp kaffe läser jag för första gången om terrorattentaten i Paris, som alltjämt dominerar nyhetsflödet. Under timmarna som följer pratar vi en hel del inom löpargruppen om det som hänt. Om besinningslösheten och brutaliteten. Om vad som kommer att hända nu, här hos oss? Känslor av förstämning och oro blandar sig, på något sätt, med de positiva kickarna av att springa och umgås. En natt som inte går att glömma. Jag ska inte orda om det, men tänkte bara säga att det vi försöker göra med Internationella löpargruppen är att skapa förutsättningar för integration. Ett bidrag efter förmåga. Varken mer eller mindre. Du kan läsa mer om det här och här: Ska man uttrycka det pretentiöst så kan man också säga att vårt deltagande i klimatstafetten Run for Your Life hade slags symbolisk innebörd under lördagsnatten. Då är det väldigt kul att vi blir uppmärksammade på det här sättet i den danska tidningen Politiken. Läs mer här:

"Men stenen då...?" Och allt annat som hände i Run for Your Life

Som ett nyvärpt ägg - varm, slät och skön att hålla i. Stenen från Sapmi, som ska vandra från löparhand till löparhand, hela vägen från Kiruna till Paris. Men stenen är inte rosa. Bara ljuset från billyktan.

"Men stenen då?", säger Raage. Han och Khalif står i Skönviksbacken som frågetecken. Klockan är strax efter sex. Vi har varit uppe sedan två. "Ska ni inte ha den ...?", ropar han och de stressade funktionärerna från Riksteatern hejdar sig och vänder tillbaka. De tar emot den, ursäktar sig och försvinner sedan mot nästa växling i Birsta. Klimatstafetten Run for Your Life rullar vidare, men utan löpare i bild. Se live-sändningen här: Ett så kallat "hyperjump", omskrivningen för att köra ikapp lite förlorad tid. Sverige är ett avlångt land, som man säger, och tidtabellen för de tusen löparna som ska ta stenen från Kiruna till Paris är optimistisk. På sätt och vis påminner funktionärernas jobb om politikernas. Världen är sent ute och temperaturen stiger. Stenar, som den som höll på att försvinna i Skönviksbacken, tinar fram efter att ha slipats runda under polarisar och glaciärer i tiotusentals år. Nu ska den här till Paris för att väcka medial uppmärksamhet kring FN:s klimatkonferens i december, COP21. Stenens ankomst ska kicka igång världens största klimatmarsch (nu inställd på grund av terrordåden), som ska öka trycket på politikerna. Kravet är handling. Nu. Vilken ironi det hade varit om stenen från Sapmi hade försvunnit i Timrå, nedanför motorvägen med utsikt över SCA:s ångande massafabrik i Östrand.

Växlingsplatsen i Birsta. Raage och Khalif har vid det här laget parkerat i Skönviksbacken. 

"Var fan är trattjäveln?". Soppatorsk i höjd med Söråker.

Laddad med mobiltelefon hjälper jag till med att hitta tanklocket.

Early morning bird, kl 02:10.

Många garv blev det annars under stafettnatten. Run for Your Life är tveklöst det mest udda löparevent jag deltagit i. Att bara hitta till startplatsen i Västansjö var en utmaning. Om jag sedan säger soppatorsk på kamerabilen, strul med tankkort och koder, strömavbrott och sändningspaus, väntan och ett och annat goddag-yxskaft-meddelande från RFYL-hubben på sms, så förstår du säkert vad jag menar. Lägg till mörkerlöpning längs okända grusvägar nedanför järnvägen i Vivsta, live-sändning med kisspaus och allt, så blir det kanske ännu mer begripligt. Samtidigt startade alltihop, efter några timmars sömn, med nyheterna om de oerhörda dåden i Paris. Alla starka känslor från det blandade med glädjen att få springa med så sköna människor, kommer att göra det här till ett minne för livet. Jag skrev en uppdatering på Facebook om hur jag ska minnas Run for Your Life. Jag ska göra det som gruppbilden du ser lite högre upp. Jag kan inte riktigt beskriva det bättre än så. Jag tror att jag den känslan med många andra som är med och springer, för det är för en god sak. Strul eller inte. Kanske hade det varit betydligt tråkigare utan?

International Runners.

Manifestationer av det här slaget är annars lite
knepiga.Grundinställningen hos många i omgivningen är väl ungefär den här: "Jahapp, och du springer för klimatet, säger du. Hur blir det bättre av det då?". Som regel skeptisk. Klimatfrågan anses för abstrakt för att verkligen tas på allvar, typ så här: "Men kom igen, du lever bara en gång. Vad gör det om dina barnbarns barn och de som kommer sen inte har en chans att överleva på jorden? Då är du ju död!". Syftet är att få ordning på det. Visst kan klimatfrågan verka flummig, med drag av vegetarianism, bristande verklighetsförankring och hipster-liv. Och okej, visst kan det också kännas som en hopplös uppgift. Ingen löser det här på egen hand. Inte ens Tyskland, ett land där det verkligen pågår en omställning av energimarknaden. Men frågan är konkret. Bygger på fakta. Läs mer om det i National Geographics fantastiska klimatutgåva. Avsmältningen i sig är kanske inte ett bekymmer för oss idag, men på sikt blir det så, om inget görs idag. Faktum är att redan inom överskådlig tid kommer så boende på atollöar få sina hem dränkta i saltvatten. Torka, bränder, översvämningar och allt mer svårartade orkansäsonger är redan ett stort bekymmer. Miljontals människor är direkt hotade. Klimatförändringarna och dess konsekvenser slår undan benen för deras försörjning. Och vi vill inte riktigt tänka på hur illa det kan bli, om vi inte hejdar oss och tänker nytt.

Stenen byter hand.

Pessi Liukkonen växlade först i Västansjö.

Att väcka uppmärksamhet och öka trycket på politikerna, så att de till slut lyckas åstadkomma ett starkt, globalt klimatavtal är alltså själva motsatsen till verklighetsfrånvänt. Tvärtom är det något av det mest jordnära vi kan göra. I ordets rätta bemärkelse.

Vår man i sändarbilen.

Poonam vid växel två, någonstans mellan Söråker och Torsboda.

Ett sådant avtal ska inkludera lösningar på hur kostnaderna ska fördelas mellan rika och fattiga länder. Samtidigt ska det skicka en tydlig signal till näringslivet - ansvaret ligger i hög grad hos dem. Världens ekonomier ska stimuleras till att ställa om från fossilt till förnybart. Priset på utsläppen måste bli korrekt. Att ta död på möjligheterna till liv på jorden måste på något sätt kosta, inte vara mer eller mindre gratis. Avtalen ska peka ut riktningen. Alla vinner på det. Möjliga förlorare är olje-, kol- och gasbolagen och deras tillhörande politiker, oligarker, diktaturregimer, aktieägare och så vidare. Jag tror att det går att lösa den här ödesfrågan. Jag tror på vetenskapsmän som Johan Rockström. Tekniken finns. Viljan finns också. Bara viljan hos tillräckligt många makthavare saknas ännu så länge. I vår tid, trots våldet och vidrigheterna, så finns alltså alla verktyg på plats. Därför ska inte de sura gubbarnas cynismer få stoppa oss. Här handlar det om att få politikerna att vilja och våga, trots skeptiska opinioner. Sådana som jag kan skriva, eller springa, och jag är extra glad för att jag fick göra det tillsammans med några av mina löparkompisar i Internationella löpargruppen, International Runners, tidigt på lördagsmorgonen den 14 november. Tack Raage, Khalif, Pessi och Poonam. Nu fortsätter vi så här!

PS Kom ihåg vad USA:s president, Barack Obama sa: "Vi är den första generationen som känner av klimatförändringarna och den sista som kan göra något åt det.".D.S.

ÖS Trailen kommer starkt när EST tar en paus - löparsäsongen lever sitt eget liv

ÖS Trailen - ett ljus i mörkret. Nu väntar pannlampslöpning den 10:e.

"Allt är egentligen Örjans fel som lurade med mig på Fågelberget (mitt första reflexlopp, som han sedan skippade på grund av jobb) men det blev en nästan religiös upplevelse ..." 

Jag bytte några ord med Stefan Eriksson. Det är honom jag citerar. Han är ytterligare ett bevis på att steget mellan ord och handling helst ska vara kort för den som verkligen vill något. Ett par dagar efter upplevelsen på Fågelberget var ÖS Trailen född. Vi andra kan se fram emot ännu ett lopp före vintern - på en reflexbana runt Hovberget. Tack för det! Inte minst som jag själv lever med en smula dåligt samvete för att vi inte ror i land End om Season Trail i år. På något vis känns det annars som att löparsäsongen 2015 numera lever sitt eget liv med flera nya lopp under hösten. Förutom ÖS Trailen och Stenstansloppet så är det även dags för Run for Your

Life den 14 november. Mer om det i ett annat inlägg. Åter till Alnö. Där blir det alltså ös den 10:e. Vad är det för bana som väntar? Årets tema är fart, berättar Stefan som har Örjan Fröjd som kompanjon. Du fattar förstås vad ÖS står för nu. Enligt ÖS-duon kommer den som är snabbast nog att trampa runt banan på 45 - 48 minuter. Banan innehåller ingen extremt teknisk löpning, men är inte heller helt lättsprungen. Vi kommer att få springa en del i elljus, en annan i mer eller mindre obanad terräng. En blandning av löptekniker med andra ord. Löftet är att kartan och banprofilen ska ligga ute på Facebook senast ikväll, tisdag klockan 18.30, exakt en vecka före start. Alltså: ladda lampan. Resten fixar ÖS. Hur många blir vi som springer då? Stefan och Örjan satte upp 30 som mål, men just nu ser vi ut att bli 50 på startlinjen. Kanske fler? Anmälningsavgiften är 50 kronor. Eventuellt överskott går till "behövande i närområdet". Dessutom är stugan på skidstadion bokad, så det blir fika inomhus efter loppet. Väderprognosen från SMHI lovar dessutom gott. Stefan Eriksson igen:

"Det är ju första gången vi arrangerar och vi vill ju att det ska bli bra"

Jag är övertygad om att du får rätt Stefan. Jag tror vi behöver en sån här grej i november. Själv slipper jag ju snitsla löparbana eftersom End of Season Trail tagit paus. Då blir jag extra glad för att nån annan tar tag i saken. Dessutom fick jag ju tid för en skön löparrunda i bra sällskap på alla helgons dag:

Allhelgonarunda. För mer detaljer klicka här:

Trevlig sällskap #1, Lars.

Trevligt sällskap #2, Åxxie.

Trevlig helg! 

Fjärd till fjärd och ÖS Trailen 2015 - ett nytt lopp och ett som kan bli

För en mer detaljerad karta: Klicka här

Nyss hemkommen från Göteborg med mycket spring i benen. Lusten tog överhanden och nu har jag äntligen mätt upp distansen fjärd till fjärd. Med lite finjustering blir det exakt en halvmaraton och jag kan inte släppa tanken på att det bör (måste?) bli ett lopp. En lättsprungen halvmara med gott om vackra vyer. Från kyrkoruinen i Selånger via den lummiga gångvägen längs ån in mot Åkroken, genom Stenstan, vidare längs Södra kajen, över Sundsvallsbron och så tillbaka. I mitten av juli finns inte någon konkurrens i tävlingskalendern. Någon som är sugen på att arra med mig? Vi återkommer om det i så fall Ett annat nytt lopp, som blir av inom kort, är det här: ÖS Trailen 2015. Fråga mig inte vad ÖS står för. I alla fall inte om det betyder något annat än ös. En reflexbana runt Hovberget, Alnö, över 10 kilometer den 10 november med egen tidtagning är vad det är. Ett kul initiativ av Stefan Eriksson. Som sagt - vi har något på gång i Sundsvall! Idérikedomen och entreprenörsandan flödar i löparspåren.

Hovberget tas bäst i mörker.

Helgen i Göteborg var bra, men någon löpning blev det inte. En given runda hade förstås varit mellan Götaälvsbron och Älvsborgsbron. Så blev det inte. Jag sörjer inte att jag vilade upp lusten till idag istället.

"Vi har något på gång i Sundsvall"

Enda tråkiga grejen med att springa i mörker är att bilderna blir rätt dåliga.

Den 4 maj publicerade ST.nu en artikel jag skrivit med rubriken "Alla loppen du ska ha koll på" (underförstått i Sundsvallsområdet i sommar) - en lång lista med löpartävlingar inte längre bort än cirka en timmes resa från Stora torget. Listan inkluderade inte nya Stenstansloppet eller Härnö Trail, som vid det laget fortfarande var okända storheter Fågelberget Night Trail, som vi sprang för andra året i rad i torsdags, hamnade också utanför. Inte ens klimatförändringen rår på det faktum att den 15 oktober fortfarande är höst. Dessutom fanns förstås inte Sidsjöns Winterrace med eftersom tävlingen redan var avgjord. Slutsatsen, när allt ska summeras, är att löpningen aldrig varit bättre än idag just här. Att End of Season Trail inte blir av i år är väl det enda möjliga avbräcket, som jag själv får ta på mig. Samtidigt blev ju rundan på Fågeln en väldigt värdig avslutning på tävlingssäsongen. Kolla in den här filmen om du vill se mer:

Klicka här:

Banan på Fågelberget är snudd på optimal. Först uppför i fem kilometer och sedan nedför fem. Stigarna är fantastiska, särskilt på baksidan av berget. Att springa där med stjärnhimlen ovanför grantopparna är, som du hör, en stor upplevelse. Underbar löpning. Nu väntar ett löparevent till innan hösten glider över i vinter. Den 14 november deltar jag i Run for your life genom Sundsvall. Run for your life är inte bara löpning, utan en manifestation där flera tusen deltagare vill visa att vi är beredda att ta alla de viktiga steg som krävs för att vi ska kunna hantera vår planets viktigaste framtidsfråga. Stafetten bär hela vägen till Paris och klimattoppmötet COP21 - mer än 4000 kilometer i över 20 dagar. Vi blir ett stort gäng i Sundsvall, med bland annat flera löpare från Internationella löpargruppen. "Vi har något på gång i Sundsvall", som en av de andra deltagarna i Run for your life sa vid fikat i SOK-stugan efter Fågelberget Night Trail.

Start med nummer 11 på bröstet. I mål som nummer 19. Här är resultatlistan:

Han syftade nog främst på tävlingarna i Sundsvall, en samling mer eller mindre unika lopp som inte många andra delar av landet kan visa upp, och på engagemanget. Deltagarantalet i Deltaterrängen, lyfte min löparkompis fram som bevis. Och visst, en löpartävling mitt i veckan som lockar flera hundra i åldrarna från barn till min ålder och äldre, är ett kvitto på maxat löparintresse. Visst har vi något på gång, det tycker jag också. Nästa år blir det ännu bättre. Läs mer här under hösten och vintern så får du se.

Härnö trail sjukt tufft och vackert som få

I mål efter 21,2 kilometer. Martin Nissar till vänster. Jag blundar till höger.

Dagens fråga måste ha varit: vad var vackrast? Dagens påstående: vilken sjukt tuff bana. Härnö trail höll helt enkelt vad loppet lovade. Läs mer om det här. Vad som var vackrast får sitt svar längre ned. Först några ord om banan. En trailhalvmara är svår att göra mycket tuffare än så här i vår del av landet. En stor del obanad terräng, och som någon skrev i ett kommentarsfält på Facebook "imponerande med så många underlag i ett och samma lopp"; klappersten, berghäll, myr, stig, väg, mossa, stock och sten, ängsmark, sandstrand, slalombacke, även om det kanske inte är ett underlag i sig, men ändå,

Try it, You´ll like it.

till och med en stump asfalt, tack och lov en kort. Själv lyckades jag även få med ett snår med vresrosor i floran av tänkbara underlag när jag tog mig upp i skogen igen efter svängen nere på Smitingens havsbad. En väldigt varierad bana, helt enkelt. För att inte tala om kuperad. Och teknisk. Kanske för teknisk för att locka fler än de riktiga entusiasterna. Jag ramlade minst en gång, men behöll i alla fall jag skärpan i de brantaste partierna. Stundtals helt vertikala, ospringbara och mer som bergsklättring. Allt i strålande sol. En fantastisk bana och en lika fantastisk dag. Även jag är imponerad, eller som Martin Nissar sa "jag tycker det var roligt". Jag håller med om det också. Min sambo, Karin, sprang 8,6 km.

Min Karin.

Hon såg spurtstriden på den långa sträckan, fotade och lyssnade på Jonatan Palm, Kumla SF Friidrott, som enligt uppgift var "sjukt snabb i spurten" och vann (1:57.41). Han summerade loppet ungefär så här: "Vet inte om jag skulle kalla det trail, mer stone and rocks".

Jonatan Palm, till höger, vinnare. Erik Viklund, till vänster, tvåa. 

Alice Hugosson, snabbast på damsidan.

Precis så. Själv tog jag mig i mål som 16:e gubbe (2:24.47). Inte illa för en gammal journalist, som jag brukar säga. Jag var fem minuter efter Alice Hugosson (2:19.09), Sundsvallsorienteraren som tävlar för IFK Lidingö SOK, och blev bästa tjej. Hela resultatlistan hittar du här. Vi hade en fantastisk dag de flesta av oss, det tror jag att jag törs påstå. Jag hörde inget annat i start- och målområdet på Vårdkasen. Gratis kaffe. Korv för en femma. Kanelbullar. Mer sol. Och i målfållan gick snacket om vad som egentligen var vackrast? Kommer till det, som sagt. Till och med Härnösands kommunalråd, Fred Nilsson (S), var där. Dock inte som löpare. Han förstörde inte
heller stämningen, trots att han lånade mikrofonen. Tvärtom. Han sa bra saker om att vi har ett gemensamt ansvar att se till att de många människor som kommer till vårt land just nu som flyktingar får en bra start. Föreningarna har ett särskilt viktigt uppdrag. Fritiden för den som väntar kan bli tom. Då är det viktigt att vi bjuder till och gör dem delaktiga. Jag håller med. Så till svaret på frågan om vad som var vackrast? Jag bjuder på en känsla. Efter cirka tio kilometer börjar utförslöpningen ned mot Smitingens havsbad. Metalldubbarna raspar mot graniten, Jag sätter av ned mot havet. De släta klipphällarna har djupa, skålformade gropar. Spår av inlandsisens lek med stenar. Från toppen är utsikten magnifik. Vid foten av berget krymper stegen till trippande över klapperstensfältet. Sedan ett kliv ut på stranden. Från sten till porös, glidande sand. Jag ser ut över havet. Ljuset är vitt, vågorna höga, skumkammarna forsar där vågtopparna bryter och vattnet rullar in mot stranden. Jag kastar upp armarna i luften. Jag vrålar något. Just då är jag en vinnare. Vilket underbart ögonblick. Ett traillopp som möter havet är något extra. Bara för det delar jag Johanna Bergmans länk som beskriver hur det kan vara när solen inte skiner som den gjorde idag. Men i alla fall, om det här var en testomgång, och det nu är fråga om Härnösands Orienteringsklubb och Öbacka löparklubb ska gå vidare med ett nytt lopp nästa år, så är svaret givet. Kör! Möjligtvis kan ni stryka slalombacken, även om den också har sin tjusning som slutkläm efter 20 kilometer ovanligt tuff löpning. Jag kommer tillbaka.

Jakten på en bild

Jan Westerberg, ohotad etta.

Att inte springa kan vara en utmaning det också. Jag och min dotter åkte runt på cykel för att försöka ta några bra bilder på Stenstansloppet. Vi lyckades åtminstone med den på Jan Westerberg på upploppet. Han var förstås ohotad. Att han för några år sedan var en av Sveriges bästa löpare på 3000 meter hinder är fortfarande tydligt. Han saknar helt enkelt tillräckligt bra motstånd i Sundsvall på distanser upp till 10 kilometer, åtminstone när kusinerna Svanebo gör något annat än springer. Bilden på loppets fyra, Gebremeskel Elias, en av Internationella löpargruppens sex löpare i tävlingen, där han jagar hack i häl på duktige ultralöparen Johan Reunanen, som vann Borlänge Ultra 6-timmars i våras, är också okej. Gebremeskel klagade på ont i baksidan av låret, en smärta som kom precis där i Stadsbacken. Jacob Reunanen ångade i sin tur på lika besinningslöst som vanligt.

Gebremeskel Elias och Jacob Reunanen.

Många verkade nöjda efter loppet, som sticker ut med sin lite udda distans (7,5 km). 440 deltagare blev det till slut. En löparfest inramad av folkvimlet under Stenstansdagarna är vad det blev. Vädret var lika strålande under tävlingen som skyfallet sedan var blött under prisutdelningen, då ST:s 175-årskalas med den 175 meter långa jubileumstårtan regnade bort. Två tips till arrangörerna inför nästa upplaga:

• Bredda banan strax efter starten så att löparna slipper Vasaloppsträngseln på sin väg ut från Inre hamnen.
• Skippa kroken vid Kulturmagasinet, som många verkade tycka var onödig. Om banan är 7,5 eller 7 kilometer spelar mindre roll. 

Själv tackar jag för underhållningen. Jag tror att många Sundsvallsbor delar den positiva känslan med mig (eftersom jag stod över tävlingen  kompenserade jag med intervaller i slalombacken på Södra i dag, med stavar i händerna apropå Vasaloppet).

Svanebo har många skäl att skratta - Stenstansloppet blir riktigt bra

420 föranmälda och en knippe efteranmälningar gör att Stenstansloppet kan nå upp till fina 500 deltagare när det är dags för start klockan 11 på lördagförmiddag.. Då måste alla stjärnor stå rätt på himlen. Faktum är att som lotteri är vinstchanserna också riktigt goda för den  som hoppas på att vinna den nya bilen på sitt startnummer - en rätt fet mask att locka deltagare att nappa när allt kommer omkring.

Att Andreas Svanebo skulle lägga en bana som är en sämre kopia av Broloppet? När det från början var tal om att dra Stenstansloppet över Sundsvallsbron var vi några som undrade. Så fick vi se resultatet och alla farhågor kom på skam. Vår egen trailkung har ritat upp en riktigt fin stadsrunda över 7,5 kilometer som kommer att avgöras på några av mina egna favoritstråk genom stan.

Här är en länk till Stenstansloppets sida:

Det blir spännande att se täten springa in på stigen som tar vid där Ludvigbergsvägen slutar vid foten av Norra berget. Om inte Janne Westerberg, IFK Umeå, ska stå där som vinnare igen bör nog hans närmaste konkurrenter vara i rygg på honom just där. Loppet kommer nämligen att starta i högsta möjliga fart för att sedan vika av uppför Stadsbacken och vidare längs med Ludvigsbergsvägens slakmota. Det troliga är att Westerberg går stenhårt i det partiet.Resten är förhållandevis lätt löpning.

Här försvinner Ludvigsbergsvägen in i den lummiga grönskan vid foten av Norra berget - en stig som någon skämtgare valt att kalla Tommy Lindströmsväg och dessutom fått präntat på en gatuskylt. Fråga mig inte varför den gamla kriminalaren fått en egen stig uppkallad efter sig.  Här är kan loppet avgöras i morgon. Orkar någon hänga på Jan Westerberg som antagligen kommer att gå stenhårt i uppförsbacken från Norrporten arena? Har Gebremsekel Elias häng så blir det en kul fajt.

När löparna väl är ute på stigen får de inledningsvis andrum i den svaga utförslöpan. Sedan bär det av uppåt igen i ett par korta, men rätt branta knixar. När löparna ramlar ut ur klorofyllen på andra sidan så är det utför igen. Där lär det gå undan i utförslöpan hela vägen ned mot den fantastiskt fina strandpromenaden utmed Selångerån fram till mål i Inre hamnen.

Här går banan in på strandpromenaden efter Selångerån. Här kommer det att gå undan.

Gebremeskel Elias och Janne Westerberg.

Jag träffade på Andreas Svanebo när jag hämtade ut några nummerlappar på Northcar i dag. Han såg ut att ha arbetat hårt på sistone. Att arrangera ett lopp har sina sidor. Men nöjd och glad verkar han i alla fall. Övertygad om att det här blir en snabb tävling. Dessutom går ju flera kilometer av banan genom folkvimlet på stan. Skön inramning där. Själv hoppas jag att han även lyckas få med några av stans fixstjärnor på banan. Det vore ju förbaskat kul att se en Charlotte Kalla eller Johan Olsson släntra in. Eller varför inte Svanebos egen kusin, Anders. Ett tag ryktades det också om att IFK Umeås Andreas Fahlén skulle vara med, men honom verkar ljumskarna ha satt stopp för. Då återstår Janne Westerberg som favorit, även om jag själv håller tummen för Gebremeskel Elias, 19-åringen från Bredsand, som tränar med Internationella löpargruppen varje onsdag. Den här banan passar verkligen honom. Med närmare 500 på startlistan är det också i huvudsak ett breddlopp, helt planenligt. Själv avstår jag löpningen på grund av en lättare förkylning.
Men grattis alla ni andra! Det här blir en fin tävling.

Utan Salomon men med friplåtar och kanonbra trail

Ni hittar all information om loppet på drakloppet.se.

Drakloppet står utan Salomon i år, vars trail tour förgyllt Sundsvall några år i rad. Skilsmässan var odramatisk. Just nu, ett par timmar från start, ser det ändå något tunnare ut i startleden än vad det brukar. Exakt vad det beror på vet jag inte. Har marknadsföringen blivit lidande? Är det fler lopp som rycker och drar i löparna eller rent av tävlingstrenden som är vikande? Eller bara jag som pratar i nattmössan? Jag har inte räknat på saken och förhoppningsvis ramlar det in en hel drös efteranmälningar. I så fall hoppas jag det blir trångt i spåret även på 21:an, Svarta draken, där jag själv springer. Som engagerad i Internationella löpargruppen är jag också tacksam för att Drakloppets bussiga tävlingsledning bjussar på några startavgifter. I Internationella löpargruppen finns ett helt gäng löpare som har skral ekonomi. För att göra det möjligt för dem att tävla bjuder Drakloppet på en handfull startavgifter. Jag tackar och bugar, jättebussigt! Några av dessa löpare är också rätt vassa. I alla fall har de en sådan historik. Vi får se vad de går för på 6,5 kilometer i kväll. Kör hårt alla! Kom också ihåg att efteranmäla er, ni som inte har gjort det, men just nu kom på att ni ju borde testa de underbara spåren på Nora berget. Hoppas vi ses på Stora torget före klockan 18.00.

Vi kör på med social löpning i Sidsjö

Ali, Raage the Man och jag på toppen av Sidsjöbacken.

Vi har kommit i gång så smått med social löpning i Sidsjö. Alltid onsdagar 19.00 med start på parkeringen nedanför Ica. I går bidde det till slut tre varv runt sjön och ett par långa intervaller i slalombacken. Ska vi prata om vädret så var det utmärkt för löpning - 18 grader och fuktmättat, stundtals med tätt duggregn. Idén bakom löparträffarna är att det ska vara tillfällen för träning och samtidigt tillfällen för att knyta sociala band. Skaffa nya kontakter. Bygga nätverk. Kalla det vad du vill, avståndet mellan oss som befinner oss här just nu, bor här, infödingar och människor som nyligen anlänt eller som kom hit för bra länge sedan, är av olika anledningar alldeles för stort alldeles för ofta och det vill vi ändra på. Alla är välkomna och ju fler vi är desto bättre. Passa på att kolla in Internationella löpargruppen på Facebook för uppdateringar och mer information. För mig har det här med löpning inte alls alltid varit en social grej. Att springa har passat mig som ensamvarg. Jag har tagit mina rundor, gett kroppen vad den behöver och själen ro. Men, med åren har jag börjat begripa vilken social potential som den här aktiviteten bär inom sig. När vi springer blir vi liksom öppnare. När andfåddheten lägger sig sprider sig istället en slags upprymdhet inombords. Tankarna klarnar. När det känns som bäst kommer snacket mycket lättare och små sociala blommor börjar blomma mitt i löparsteget. Då är vi löpare allihop, varken mer eller mindre. För den som försöker lära sig svenska kan det till och med vara bra tillfällen att ta några snabba steg framåt på språkområdet. Vi som sprungit tillsammans några gånger vet att det är så och vu vill förstås att du också hänger på. Så lägg onsdagar klockan 19.00 i Sidsjö på minnet. Start vid parkeringen nedanför Ica, alltid samma plats om inte något annat väldigt tydligt anges. Var med och njut av den bästa blandningen - träning och socialt mingel. Yo! Alla farter är tillåtna.

Internationella löpargruppen växer. Häng på du också!

Löpning i västerled - på helig mark

Trondheimsvängen.

Trondheim. Just nu pågår Olavsfestdagene, som får Nidarosdomen, Norges nationalhelgedom, att leva upp med tornerspel, medeltidsmarknad och religiösa mässor parallellt med föredrag på årets tema tid och konserter med bland annat Sting, popikonen från 1980-talet. Även Sinéad O'Connor var bokad, men fick ställa in. Vi är här på semester. Promenerar. Konstaterar att staden som omger katedralen är väldigt behaglig. Nästan överraskande trevlig. Präglad av hamnen, men numera mycket rikare på turister och studenter än sjåare och skepp. Vacker och patinerad av väder och vind. Lite sliten, men bara runt hörnet från de sista sjabbiga medeltidsgränderna i hamnen ligger Solsiden med shoppinggalleria, restauranger och Starbucks vid de gamla dockorna. 

Nidelva möter Trondheimsfjorden.

En gång hamnmagasin och småindustri. Idag platser att leva det goda livet.

Några få gränder av det här slaget finns fortfarande kvar. Dags att K-märka.

Stadsdelen Rosenborg växer upp mot höjden. 

Träkåkar i sluttningen upp mot borgen.

Allra mest präglar förstås träkåkarna, magasinen och katedralen vid Nidelva staden. Så här års, mitt i sommaren, är vi många som kommer någon annanstans ifrån. Turister som vi är strosar vi längs älvkanten, tittar på de stora magasinen som står pålade ut i vattnet, fyllda med caféer, krogar och en del kultur vid sidan om kontoren och butikerna. Gissningsvis sätter universitetet ton på Trondheim under resten av året med 30 000 studenter i stan. Att det lokala mediehuset Adresseavisen sänder timtals med sakte-tv från byvandringar och solnedgångar på sin sajt höjer förstås Trondheim ytterligare några snäpp i min världsbild. Sakte-tv, själva motsatsen till reklam-tv. Bildmeditation utan klipp. Inte upplevelsemord med reklamavbrott. En stor grej här. Långsamhet har sin egen storhet. Lite som att gå på tur. Vara utan löparur. Heja Norge! Nidarosdomen är en mäktig skapelse. Byggd på Olav den heliges grav, vikingahövdingen som sägs ha tagit kristendomen till Norge. Givetvis med svärd och kungamakt, men ändå. Därav pilgrimsmålet. Jag läser att 500 mil pilgrimsväg, framför allt i norra Europa och Skandinavien har Nidarosdomen som mål. En av de längre pilgrimslederna, St Olavsleden, startar i vackra Selånger, Sundsvall. Att Trondheim har löparrundor utritade på turistkartan är förstås ett plus. Jag han med en femma och en tia. Särskilt tackar jag för saltstänket i luften, som smakar salt om läpparna. Här kommer några fler bilder. 

Enkelt att känna igen en norsk elbil. ELler hur? Skatteregler och avgiftsbefrielse för färjeresor och annat gör att det är tätt mellan Teslorna i Tröndelag. Norrmännens privatekonomi är förstås också en viktig faktor. Men, säger jag, det finns bra många små elbilar på gatorna också. Hör på det alla fossilmänniskor i Sundsvall - börja tänka och sluta tanka. Eller sluta i alla fall att sukta efter att bränna gammal olja i onödan.

Gubben längst ned till vänster har famnen full av avhuggna huvuden.

Ska man verkligen göra sådär? 

Olav den helige, St Olof, Norges skyddshelgon.

Medeltidshumor.

Nidarosdomen, Norges nationalhelgedom.

Trähus vid Nidelva.

Cykelliften. Ibland händer det att en cyklist lyckas hänga på hela vägen upp.

Centrala Trondheims högsta punkt. Där ligger Kristiansten festning, uppförd på 1600-talet. Där avrättade nazisterna motståndsmän under kriget. Runt fästningen ringlar fina stigar, som gjorda för löpning.

Kristiansten festning.

Magasinen vid Nidelva. Vackra som få. Bra löpning på västra stranden.