måndag 27 oktober 2014

Varning för halt väglag

Varning för halka.  
En olycka händer så lätt. Har du riktig otur så händer fyra på samma löprunda. I söndags var det kort sagt snorhalt i skogen, som om gubben Höst varit ute med såpa i regnet. Lars sprang utan metalldubbar och stod för vurporna. Själv stod jag på benen, men fick en lårkaka när jag hivade högerbenet över en rotvälta. Skogen är härlig, men kan alltså vara farlig. Du gör rätt i att ta olycksrisken på största allvar just nu. Särskilt om du, som jag, ofta springer på gränsen till din förmåga. Jag och Lars var ute i End of Season Trail-spåret och frågar du mig vad du behöver för skor för att klara dig helskinnad den 15 november så svarar jag, utan tvekan, metalldubbade terrängskor. Själv har jag två par Icebug OLX Spirit. Skorna är som bäst nu. På bilden nedan till vänster ser du högersulan på mitt nya par. Så välsinnat att det går att tappa en hel drös utan att skorna tappar greppet. Jag kör fortfarande med mitt gamla par, som är snedslitet och tandlöst. Skorna är så fantastiskt sköna att jag har svårt att släppa taget om dem. Skorna är som gjorda för smala och långa fötter som mina. Jag sprang en del av Fågelberget Night Trail med uppknutet skosnöre utan problem. Bara en sådan sak. Greppet på is är dessutom extremt bra och centrumdubben, placerad under hålfoten, är en garant mot otäcka halkolyckor när man häver sig upp med fötterna på blöta trädstammar. Förutsatt att inget annat är i vägen då. Att sulan är relativt styv gör också att fotbladet får skydd mot obehagliga vridningar, precis som tårna får bra skydd mot stötar bakom det hårda gummit som förstärker den så kallade tåboxen. Som sagt, skorna är som allra bäst just nu. På samma sätt är de förstås en plåga att ha på fötterna på en vanlig väg. OLX Spirit är inte gjorda för att klara sådana transportsträckor. Min sambo har ett par Inov8 Oroc. Skorna är sköna som ett par tofflor (jag vet eftersom jag har ett par egna X-talon) och har dubbar som är mer diskret placerade i mitten av sulan. Dubbarna är dessutom infällda i gummit, vilket antagligen gör löpningen i ett par Oroc betydligt skönare på väg och annat hårt underlag samtidigt som greppet blir betydligt sämre på till exempel is. Skorna har dessutom en betydligt mer formbar och mjuk sula, vilket säkert har sina fördelar. Jag kan tyvärr uppleva mina X-talon som lite sladdriga i mer extrem terräng. Bra dojor, utmärkta stundtals, men jag föredrar ändå mina Icebug i den blöta, svenska höstskogen. Se det som en rekommendation.
Grönt = kör
Gult = ta det lugnt
Rött = glöm det
Inov8 Oroc
Icebug OLX Sprit

Salomon Fellraiser
Inov8 X-talon






Icebug Anima
Adidas Adizero


söndag 19 oktober 2014

Gubbfight på Fågelberget

Mörkerseende.
Världen kan vara en fruktansvärt grym plats. Orättvisorna monumentala. Samtidigt som vi njuter av löpningen en vacker höstdag som den här så lider andra. Inte är det jag som behöver tröst, men det känns ändå trösterikt att läsa om en sådan som sjuksköterskan Birte Abild, som arbetar för Röda korset i ebolahärjade Västafrika. Finns det liv, så finns det hopp. Vad vi alla kan göra är att bidra ekonomiskt till hennes och de andra hjältarnas kamp genom att till exempel klicka här. Att åldras som löpare behöver inte heller vara hopplöst. Inte ens för den som jagar goda resultat. Den här fantastiska artikeln från terräng-SM säger en del om det. 70 bast och sub-40 på milen! Jo, jag tackar jag. Veckans höjdpunkt i Sundsvall var förstås Fågelberget Night Trail. Ett ovanligt roligt lopp över lite drygt 9 kilometer. Jag är säker på att de allra flesta av de 96 som stod på startlinjen håller med om det. Att springa i becksvarta skogen med pannlampa är en riktig stämningshöjare. Om hösten är en ovanligt bra tid på året för traillöpning, så är löpningen extra bra efter mörkrets inbrott. Jag hoppas att loppet blir en årlig tradition i Sundsvall. Inser så här i efterhand att det hade blivit bra film av jakten på pannlamporna ute i oktoberskogen, över och under vindfällen, vägledda av de glittrande reflexerna i trädgrenarna. Vore jag bosatt i Norrköpingstrakten så skulle jag absolut ta mig till Kolmården den 5 november och köra en repris. Själv hade jag en gubbfight uppe på Fågelberget i torsdags med en rysk före detta världsmästare i skidorientering. Jag förlorade förstås, men är nöjd med både tiden (54.44) och placeringen (22:a). Men, roligast var nog ändå att 11-årige Oskar Vikström rann förbi på de såphala stenhällarna och slog både mig och den före detta världsmästaren i slutänden. Jisses vilken löpare!
Löpare skyr inte mörkret.
Väntar på start.
Jag fotad av Pernilla Wedin.
Unga orienterare. 
Johan Markström.
96 personer i startfältet en torsdagskväll sent i oktober.
Sekretariatet med Roger Hugosson.
Barfota. Åtminstone efter löpningen.

onsdag 15 oktober 2014

Skål ta mig fan! Kartan är klar

Banan är lagd. Kartan är klar. Jag firar med en kopp kaffe i skogen.
På vissa delar av banan (läs Ottsjön, Uvberget)
har vi förstärkt med dubbla band, rött-gult och rött-vitt,
för att skilja banan från de röd-gula snitslar
med texten Gällö som också hänger ute i naturen.
 Vid Uvbergsstugan och Hulitjärnen är det röd-vita
snitslar som gäller för End of Season Trail.
Resten av banan är markerad med röd-gula band.
Löparvänner! Nu är det bara en månad kvar till End of Season Trail Unplugged 2014. Ute på fältet återstår några detaljer att lösa för mig och Lars Martinsson. Men banan är i huvudsak snitslad och precis som utlovat är kartan klar. Nu kan du lugnt ta dig en tur i End of Seson Trail-skogen till helgen. Spara ned, skriv ut och lägg kartan i en plastficka. Rusta dig med kompass, en överdragsjacka, vatten och något att äta i ryggsäcken. Mycket nöje:
Läs mer: I love the smell of skog in the morning.
Läs mer: Leka i geggamoja får ni göra i Stockholm.
Läs mer: Dags att tänka på End of Seson Trail.
Läs mer: End of Season Trail the movie (2013)
Läs mer: Gudomligt bra Sundsvalls trail (2013)
Spara ned och skriv ut. End of Season Trail tackar Kovlands IF, som sponsrar loppet med karta. Loppet startar vid Uvbergsstugan, strax öster om Hulitjärn. Vi springer sedan söderut, det vill säga i riktning bort från Uvberget, Följ markeringarna. Det är snitslat med röda och vita band i startområdet vid Uvbergsstugan.
I morgon kväll kör vi Fågelberget Night Trail (anglicismer är vår grej, som ni märker). Ute i skogen är det blött. Bäckar har svämmat över, broar har spolats bort och surhål och myrar har blivit till kärr efter de häftiga regnen i början av oktober. Härligt, tycker jag. Dessutom kommer det förstås att vara beckmörkt. Har du inte skaffat en pannlampa än så gör det nu. Jag tror att loppet blir riktigt kul. Jag hittade själv en pannlampa från Silva till ett riktigt bra pris (349 kronor) på en sportbutik i Birsta, som börjar på X och slutar på L. Silva kallar lampan Swe Light och med 150 lumen tror jag säkert att den duger alldeles utmärkt även i de snårigare partierna uppe på Fågelberget.
Visst finns det säkert vassare lampor till häftigare priser, men mitt förslag är att du inte lägger mer än det du verkligen behöver på din lampa och istället skänker överskottet till Läkare utan gränser. Organisationen gör just nu en heroisk insats för att rädda liv i Ebolahärjade Västafrika. Katastrofen kan bli oöverskådlig om inte omvärlden gör mer för att hejda viruset nu. 


Fakta om End of Season Trail 2014:
• Ca 15 km
• Ca 430 höjdmeter 
• Start Uvbergsstugan, Sundsvall, den 15 november klockan 11.00
• Ingen anmälningsavgift
• Inga nummerlappar
• Egen tidtagning
• Garanterat blött och skitigt

lördag 11 oktober 2014

Gjorde en insats på Broloppet som springande reporter

Broloppet har potential. Absolut. I dag var det premiär och jag var där, som springande reporter. När man inte får delta på riktigt själv så är det här det näst roligaste.

torsdag 9 oktober 2014

Sitt inte, spring inte och gör inga situps

Sitt inte, spring inte och gör inga situps ... Sjukgymnasten Göran kunde inte vara tydligare. Motionärer är rätt dåliga på periodisering. Ryggskottet kommer att självläka på en vecka, tio dagar, konstaterar han och ordinerar aktiv vila. Löpningen i Lugnet och HIT-passet på Friskis satte spår. Hur som helst, viktigast är ändå att vara på benen till den 16 oktober.
Skaffa en pannlampa du också.
Då, gott folk, är det dags för Fågelberget Night Trail. Skogslöpning i mörker med pannlampa. Lopp nummer fyra i Sundsvall Trail Tour. Karta och information ligger ute på Facebook. Däremot får helgens Brolopp bero. Jag jobbar och hade ändå fått stå över. I bästa fall kommer jag förbi och tar en titt med kameran, om det går. Asfalt eller inte, för historiskt är det ju. En annan reflektion i höstrusket är att löparsäsongen i Sundsvall är längre än någonsin i år. Till och med Malmö har klarat av sinHöstmil. Vi har tre lopp kvar. Heja! I dag blev det också klart vem som får Nobelpriset i litteratur. Joyce Carol Oates, min favorit, brukar nämnas i förhandstipsen, men hon får inte priset i år heller. Däremot hörde jag en fantastisk radiointervju med henne förra veckan. Tyvärr hittar jag inte igen den på sverigesradio.se, men där berättar hon om sin löpning. När jag googlade hittade jag det här citatet:
Running! If there´s any activity happier, more exhilirating, more nourishing to the imagination, I can´t think of what it might be. In running the mind flees with the body, the mysterious efflorescence of language seems to pulse in the brain, in rhytm with our feet and the swinging of our arms.
Precis så. Jag håller med.

måndag 6 oktober 2014

Lugnet, söndag morgon

Spegelblankt i Sundborn.

Klockan är kvart i sex när jag går ner till svärmors kök. Ute är det fortfarande mörkt, men gryningen närmar sig och asparna lyser gula mot det mörkgrå i dungen vid grusvägen. Jag rör ihop havregrynsgröten, blandar pulverkaffet och sveper omsorgsfullt i mig två koppar.
Värt ett besök. Men inga överdrifter.
En timme senare rullar jag in mot Lugnets naturreservat, på väg mot ännu en löparmorgon. Resan genom Svärdsjöbygden är särskilt vacker en oktobermorgon som den här. De faluröda gårdarna lyser bland höstfärgerna. Jag blir förförd, som en turist som bläddrar i en glättig broschyr över det exotiska Dalarna, och känner, utan distans, att inte ens ett iskallt höstregn skulle kunna spräcka illusionen. Sundborn och Carl Larssongården verkar för evigt vara nedsänkta i en nationalromantisk dvala. Även över Lugnet vilar ett liknande skimmer. Falu kommun kallar området Sveriges största arena för träning och tävling och att jag springer här just den här morgonen är vagt kopplad till den mytbild som finns av Lugnet, som den svenska skidsportens nationalarena.
Jag vill pröva att springa i elitspåret där världseliten forcerar fram under skidspelen. Väl ute i spåret märker jag att Lugnet ändå inte är så märkvärdigt. Södra berget i Sundsvall står sig bra. Spåret är ju anpassat för skidåkning och funkar rätt dåligt för löpning. Känslan blir ungefär som att cykla på en motorväg. Spåret är brett,  backarna långa, men inte särskilt branta. Rätt trist faktiskt. Jag lunkar ändå på och försöker hålla liv i idén om platsens upphöjdhet. Så känner jag plötsligt smärtan i ryggen. Jag har haft trassel med min högra ljumske och problemet verkar ha flyttat på sig till ryggslutet. Verkligheten gör sig påmind och jag linkar fram de sista kilometerna till bilen. Framme stretchar jag intensivt för att lösa upp spänningen i musklerna. Avbrottet är på sitt sätt bra - som om kroppen protesterar mot tanken på att den här platsen skulle vara bärare av något slags diffust, nationellt, essentiellt värde. Sånt finns bara i folks huvuden. Skogen i Lugnet är som vilken annan skog som helst. På samma sätt är det förstås med Sundborn, där verkligheten hamnar under ytan för att fantasin brer på med för tjocka lager dunkla, romantiska idéer. Ett problem som växer hos mig själv när bilden blir så förförande vacker som den är här.
En större karta hittar du här: