Årets julklapp till alla löparvänner: Sundsvall Trail Tour 2014

Onsdagkväll. Mindre än en månad kvar till jul, men fortfarande gröna gräsmattor och plusgrader ute. När jag skriver det här börjar det dessutom blåsa upp till storm. Vem längtar inte efter vintern? En liten tröst är väl att det fortfarande går att springa i skogen. Räcker inte det för dig så kan jag pigga upp med en löparnyhet. En tidig julklapp till alla löparvänner i Sundsvall, om man så vill. Här kommer den: Sundsvall Trail Tour är född. 

I somras tävlade världens bästa kvinnliga traillöpare i Drakloppet. Kommer Emelie Forsberg tillbaka till Drakloppet och gör ett gästspel i Sundsvall Trail Tour 2014?  

På Running Sundsvalls hemsida kommer grundinformation om Sundsvall Trail Tour att publiceras. 

Sedan några dagar är det klart att Sundsvall får en helt egen, lokal trailserie med fem unika lopp.

Läs mer här:

Sundsvall Trail Tour startar den 9 mars med Sidsjö Winter Race. Serien avslutas den 15 november med End of Season Trail - vårt eget lopp som alltså kommer tillbaka lika lerigt, unplugged och kul som sist. Här är en liten påminnelse om hur det var:

 

Idékläckaren är Roger Hugosson, SOK. Tanken började gro när han blev kontaktad av tre gymnasieelever, som startat UF-företaget Run UF. De ville ha lite input av Roger, som är erfaren tävlingsledare för Drakloppet. Fröet växte till en liten planta efter några telefonsamtal under Allhelgonahelgen. Och så i fredags, över några koppar kaffe på Kulturmagasinet, blommade allt ut. Resultatet ser du längst ned i det här blogginlägget. UF-företagarna, som sådde fröet, är själva med som arrangörer av Gumsekullen Vertical den 5 maj. Så kan det gå.

Roger Hugosson fick en idé.

Tiden är nog på alla sätt mogen för den här trailserien. Sundsvall har perfekta förutsättningar för traillöpning. Dessutom finns det gott om löpare. Runt om i landet har det på senare år ploppat upp det det ena mer extrema loppet än det andra. Jag tror att den här serien står sig rätt bra i sammanhanget. Vart och ett av de fem loppen  har sin egen karaktär. Den gemensamma nämnaren är att de kommer att ta deltagarna långt bort från allfartsvägarna. Jag säger som Pessi Liukkonen, upphovsman till Sidsjö Winter Race, sa i fredags: Jag tror att det här kommer att bli riktigt, jäkla bra!

Pessi Liukkonen längtar efter snöpuls i Sidsjö.

Sundsvall Trail Tour 2014

9 mars Sidsjö Winter Race

10 maj Gumsekullen Vertical

13 augusti Drakloppet (nu även med 21 km)

18 oktober Fågelberget Night Trail

15 november End of Season Trail

Så gör du med dina stinkande träningsbrallor

Ridväg i Nävsta, mellan Kungsnäs och Hov.

Helgen är snart slut. Tyvärr blev det inte någon strålande löparhelg. Trasslet med vaden håller i sig. Gubbvad, tänker du. Tror jag inte, säger jag. Värken sitter för högt upp för det. På bilden ser du var.

Håller mig till hypotesen inflammation i muskelfästet. Känns mest när jag sätter i foten hårt. Tydligast vid löpning utför. Mindre nu än för ett par veckor sedan, men lunchrundan från i tisdags känns fortfarande. Istället blev det en promenad i den strålande förvintersolen på ridvägarna mellan Kungsnäs och Hov. Tjälen är på väg. Is och frost för solen att spegla sig i. Vackert. Som substitut för löpningen blir det spinning. Körde ett pulspass på Friskis senare på lördagseftermiddagen. Inte någon vidare naturupplevelse att stirra in i någon annans svettiga cykelbralla, men hjärtat mår bra.

Att köra på maxpuls är en stor upplevelse det också. Svettig blir man. Apropå svett så har jag tagit itu med en annan träningsrelaterad syssla den här helgen. Stinkande träningsplagg kan man vara utan, men de går att rädda. Ni vet säkert hur - med ättika förstås. Jag sanerade både min och Karins träningsgarderob i dag. Först fick kläderna dra ett par timmar i tio liter vatten och två deciliter ättika. Sedan åkte de ner i tvättmaskinen på 60 grader. Nu borde de vara relativt luktfria en tid framöver. Kanske över vintern.

Problemet med träningskläder i syntet är att bakterier överlever i textilfibrerna. Så funkar inte ull. Jag har till exempel bara tvättat min min träningströja i merionoull en gång sedan i somras och den luktar faktiskt inte alls. Doften av "kattpiss" kan däremot vara besvärande från vissa syntetplagg trots att de är nytvättade. Ättikan löser problemet tillfälligt. Vad mer? Jo, snart kommer en riktigt trevlig nyhet om traillöpning att dyka upp här. Till att börja med kan jag berätta att vi har spikat ett datum för End of Season Trail Unplugged 2014. Säsongens sista lopp går den 15 november. Men det kommer mer, så håll ögonen öppna.

Kunde inte hålla mig ...

Klicka HÄR för en större karta.

Kunde inte hålla mig, utan tog min lunchrunda i dag istället. Och det var en otroligt skön runda. Hur tog vaden det hela då? Mmm ... jag hoppas på svar i morgon. Just nu känns muskelfästet. Inte som smärta, utan lätt ömmande. Under själva löpningen påverkades jag däremot inte alls. Nu ska jag fortsätta att vila från löpningen tills på söndag då jag testar långlöpning med Running Sundsvall.

Själva rundan i sig är riktigt bra. Har du två timmar över, jobbar i Sundsvalls centrum och har en lunchlåda som väntar efter duschen - då kan den passa dig. Lagom kuperat. I huvudsak på grus och spår. Prova den, du kommer att gilla den. Noterar också en spännande sak från det norska försvaret, som testar köttfri måndag. Hur ska de norska machograbbarna och -tjejerna fixa det? Antagligen bara fint. Gissningsvis blir de lite piggare, får mer spring i benen och så blir det mer pang för pengarna, som någon uttryckte det. Det senare kan dock vara en tveksam fördel.

Vad är väl en vad och vad borde Sverige ha emot Stockholm?

Ett par veckor sedan jag tog senaste löpsteget i storstan på novemberlovet. En upplevelse som sabbades totalt av min vänstra vad. I dag hade jag tänkt testa på lunchen, men ett sjukt barn kom emellan. Istället sitter jag här och särskilt mycket energi lär jag inte ha kvar i kväll. Tre dagars skiftjobb och kroppen är inställd på tidiga morgnar och lika tidiga kvällar. Fast jag är inte bitter, nä, nä ... jag är faktiskt inte det. Tog en promenad med mitt andra barn till skolan i morse och vi fick en fin stund tillsammans. Jag kände efter lite extra i vaden. Vid närmare eftertanke så hade det nog varit dumt att springa. Vaden känns i och för sig bättre, men inte bra. Uppvärmd hade den säkert funkat. Men sedan? Smärtan sitter snett under knäskålen. Antagligen så har jag överansträngt muskeln och fått en inflammation i muskelfästet. Men jag vet inte. Har googlat lite, men tycker inte att det är värt att belasta sjukvården ännu så länge. Jag provar på söndag med Running Sundsvall i stället.

Vackra morgnar har vi gott om i Sundsvall i november.

Apropå storstan så läste jag en intressant krönika av Aftonbladetjournalisten Peter Kadhammar för ett tag sedan. Om Stockholm vs övriga Sverige. Hårda ord om den politiska överenskommelsen om att bygga nio t-banestationer och fixa fram tiotusentals nya bostäder i huvudstaden samtidigt som det saknas en vettig regionalpolitik för resten av landet: "... stadens och regionens tillväxt skapar en obalans, tippar Sverige över ända.", "Malmö kommer inte att räcka till när Stockholm, likt en parasiterande växt brer ut sig och kväver all undervegetation", "Storstaden som skenar medan resten av landet bromsar in eller står stilla.", "Det är dags att rädda Sverige från Stockholm". Kadhammars slutsats är att Sverige måste börja decentralisera. Skicka ut statliga verk och myndigheter i landet. Inte som nu - lägga mer och mer innanför huvudstadens tullar. Bara då kan framtiden bli lite ljusare för den del av landets unga som fortfarande valt att inte flytta till Stockholm. Ännu så länge de allra flesta. Med starkare arbetsmarknader ute i landet kommer ljuset från storstan inte att skina riktigt lika starkt. Jag gillar Kadhammars perspektiv. För det första är avfolkningen inte bara en Norrlandsfråga, som många Norrlandspopulister försöker få det till. Norrland är inte en koloni. Basta. Umeå och Norrbotten växer. Med statens hjälp. Hur är det med Åmål? Problemet är generellt. Jag bygger inte min uppfattning bara på Kadhammars krönika. Rörelsen från periferi till centrum är ett beforskat fält både inom samhällsgeografin och socialantropologin. Rörelsen är både ekonomiskt, socialt och kulturellt betingad och framtvingad. För det andra så går det att påverka den här rörelsen. Staten äger sina egna verktyg. Vi har goda förutsättningar. Du ska alltså inte lyssna på den som säger att det inte går att göra något åt avfolkningen av landsbygden. Visst finns det problem, i vissa fall stora. Men finns det vilja så finns det hopp. Däremot finns en överskuggande risk att det går illa för många om vi tillåter Stockholm växa ohämmat. Då kanske huvudstaden till slut bara blir en tillväxtmotor för sig själv. Jag är inte alls Stockholmsfientlig. Tvärtom trivs jag bra där (också). I alla fall som besökare. Men när det gäller löpning så är Stockholm verkligen beige. Själv börjar längta efter snön. När jag fyllde år fick jag dom här:

Snölås från Outdoor research inköpta hos Magnus på Wått och Tårrt i Sundsvall. So, let it snow, let it snow, let it snow.

Nu plockar jag fram cykeln

Hemma på prärien.

Jag är naturromantiker. Har varit det hela mitt liv. Att stanna upp och titta på en utsikt är viktigt för mig. Den här bilden tog jag för en vecka sedan. Klockan fyra på eftermiddagen. Jag var på väg till Hov, Selånger. Efter en för årstiden varm dag var det ett par grader varmt, men temperaturen var på väg nedåt precis som solen bakom Hällomsberget. Bilden är inte märkvärdig. Samma gäller kanske vyn, men för mig betyder den mycket. Jag gillar det blå ljuset, som kommer sent på hösten när årstiden är på väg in i sin mörkaste månad. Jag gillar åkrarna och bergskammen. Naturen kurar ihop sig under himlen och väntar på att få vila under snötäcket. I morgon börjar jag jobba igen efter en lite längre ledighet. Har fixat cykeln. På torsdag gör jag debut för vintersäsongen med dubbdäcken på. Jag dear klockan 5.30. Lite kul faktiskt. Ska passa på att lämna igen Go Pro-kameran till min kollega och ska dokumentera resan. Något att se fram emot.

Dags för återhämtning

En tur i Hagaparken.

Råstasjön.

Jag vid Haga slott.

Karin vid Brunnsviken.

Grå farbror november knackar på. Dimman låg tät över Norrlandskusten när vi åkte hem från Stockholm i dag. Regnet var iskallt. Där nere var det inte mycket bättre väder. Tog en tur runt Råstasjön i Solna i morse och det var drypande fuktigt. Jag faller in i tanken att det är dags att avsluta löparsäsongen nu. För kroppen är det rätt. Periodisering är bra. Kroppen behöver vila och variation. Hösten har varit tuff för en gamling som jag. Jag har ett ömmande muskelfäste i vänster vad, strax under knäleden. Vet inte exakt vad (he, he) det är för fel. Gissar på en inflammation. Jag behöver nog vila ett par veckor från löpningen. I Stockholm firade vi mammas 70-årsdag. Jag och min allra käraste Karin passade även på att ta en sväng i Hagaparken. Solen tittade fram och det blev en riktigt fin tur längs Brunnsviken.  Ett skönt minne att dela.

Bellman.

Sommarstuga vid Brunnsviken.

End of Season Trail the movie, del 2

Världen har rusat vidare. Själv har jag har inte riktigt släppt End of Season Trail än. Nu är det dags för ett avslut för den här gången. Till att börja med har klippt ned råfilmen, som jag lade ut efter loppet, till knappt fyra minuter. Tycker själv att den blev rätt kul, väl medveten om att allt förstås är relativt. Gjorde även en omvärldskoll i dag och ser att både Susanne Liukkonen och Johan Renström nämner End of Season Trail på sina bloggar. Tackar för det! Skruva upp volymen ordentligt nu när ni kollar in End of Season Trail del 2.