Till slut tog vi oss upp ändå. Inte utan motstånd. Utan skidor däremot. Skaren gick jättebra att gå på men var rätt knepig på skidor. Kärv och spårig. Temperaturen sjönk till i alla fall över minus tio och det var helt okej i rörelse. Utsikten var belöningen. Städjan i bakgrunden. Vi pratade i bilen på väg upp om att det här känns som våra fjäll. Barndomsmark för Karin. Jag har själv fått en relation till trakten. Ungarna också. Fint tycker jag. Vi fortsätter odla känslan. Knäet funkade att gå på. Ska nog bli bra så småningom.
