Skiftbyte i skofabriken

En trotjänare går ur tiden och en ny generation tar över.

Vad kan man skriva om en sko? Hur mycket som helst. Så här års borde löparmagasinen fylla uppslag efter uppslag med skotest. Jag gillar skor. En bra löparsko märks inte, utan fyller bara sin funktion. Diskret och obemärkt, som en välvillig tjänsteande ständigt beredd när det krisar. Norrländska höstskogar ställer extrema krav. I den här terrängen har mina gamla Icebug OLX Spirit uppfyllt alla förväntningar. Nu ska de få springa till de sälla jaktmarkerna en gång för alla, söndertrampade, snedslitna och med en sula som påminner om käften på ett gammalt ringvrak med sina utslagna dubbar. Jag uppgraderade mig med ett par nya i dag. Den nya generationen har en ny innersula, som ska få skon att smita åt runt hälen och koppla foten i ett ännu mer kompakt grepp. I morgon ska de turkosa mästerverken få bekänna färg. Och blir jag inte kvar i skogen eller får ett datorhaveri senare på dagen så kommer jag att ha en karta till End of Season Trail att presentera till kvällen.

"Gatukonst" och nya skor - en vanlig onsdag i Bergsåker

Undrar du varför jag tagit en bild på den här gångtunneln? Stay young står det. Värt att notera.

Jag försvarar inte klotter. Graffiti däremot, utförd enligt konstens alla regler, eller avsaknad av regler, är en annan sak. Sprejfärgen på gångtunneln under Timmervägen når inte upp till någon sådan verkshöjd. Men budskapet håller jag med om. Och det är själva poängen. "Stay young". Ett bra förhållningssätt.  

För en större karta klicka här.

Bra sällskap. Jag var hare runt fjärden åt Karin och Petra.

Brittisk finish.

Känslan i benen var tyvärr inte ungdomlig i kväll. Sällskapet däremot. Karin fick med sig Petra, som kom ut till Selånger för att testa Fjärdenrundan. Jag var deras hare, med världens tyngsta ben. Tänk dig en skvader, men med elefant istället för tjäder som harens andra hälft. Har faktiskt rätt ont i tassarna. HIT-passet på tisdagskvällen i kombination med dagen stående vid skrivbordet molar i kroppen. Förutsättningarna att göra mina nya dojor rättvisa var alltså dålig. Jag håller på att fasa ut mina Icebug OLX och glida in nya Inov8 X-Talon 212. Skorna känns okej, men det går inte att utvärdera dem en sån här kväll. Samtidigt räknar jag kallt med att komforten på hårdare packat underlag kommer att bli bättre. Vikten och priset var andra faktorer som avgjorde. Jag ska säga att jag är väldigt nöjd med mina gamla Icebug, som gått hårt i två år. Skorna har funkat lika bra på vintern som på sommaren. De är rejält dubbade. De har burit mig genom ett fjällmaraton. Nackdelen är att metallen gör löpningen onödigt tung på sina håll. Jag hoppas på en lättare resa med mina X-Talon. Men de har mycket att leva upp till.

Nästan som att lyfta, ta en flygtur över Sidsjön

En vackrare vårvinterdag får man leta efter. Temperaturen hemma på parkeringen, - 3,5 grader.

Någon sa att om det sista som överger människan är hoppet, så är humorn det näst sista. Leken och löpningen kommer förhoppningsvis på tredje plats. Som jag hade hoppats så blev det löpning i dag också. För att börja med slutet, och återkoppla till den kryptiska inledningen på det här inlägget, så var det ett otroligt skönt pass men en lekfull avslutning: två medelålders män, som sprang som fan utför Sidsjöbacken, med armarna utsträckta som vingar. Känslan av att släppa tyglarna, mentalt och fysiskt, nedför en nypistad slalombacke är svår att beskriva. En filmkamera skulle kanske berättat en del. Med ord är det närmaste jag kommer "nästan som att lyfta, mot en flygtur över Sidsjön". En vackrare vårvinterdag får man också leta efter. Minus 3,5 grader på parkeringen hemma. Skarsnö och krispig, torr luft. Inte kallt.

Inte varje dag man möter pistmaskinen på löparrundan.

Rundan blev ungefär åtta kilometer. Start på Sidsjöparkeringen vid foten av SOK-stugan. Sedan uppför Sidsjöbacken, via LV5-området och sedan uppför slalombacken på Södra berget.

Skillnaden mellan metalldubbar och odubbat kan vara en åktur nedför slalombacken.

På Södra fick vi även anledning att testa skillnaden mellan Icebug OLX med metalldubbar och Salomon Fellcross utan metallbubbar. Underlaget i pisten var isigt. Lutningen tvärbrant. Tyvärr fick jag inte upp kameran i tid, men det såg riktigt lustigt ut när Lars B (pricken där nere) gled nedför backen efter att ha förlorat fästet med sina Salomondojor. Tack för den här rundan. Årets bästa.