Härnö trail sjukt tufft och vackert som få

I mål efter 21,2 kilometer. Martin Nissar till vänster. Jag blundar till höger.

Dagens fråga måste ha varit: vad var vackrast? Dagens påstående: vilken sjukt tuff bana. Härnö trail höll helt enkelt vad loppet lovade. Läs mer om det här. Vad som var vackrast får sitt svar längre ned. Först några ord om banan. En trailhalvmara är svår att göra mycket tuffare än så här i vår del av landet. En stor del obanad terräng, och som någon skrev i ett kommentarsfält på Facebook "imponerande med så många underlag i ett och samma lopp"; klappersten, berghäll, myr, stig, väg, mossa, stock och sten, ängsmark, sandstrand, slalombacke, även om det kanske inte är ett underlag i sig, men ändå,

Try it, You´ll like it.

till och med en stump asfalt, tack och lov en kort. Själv lyckades jag även få med ett snår med vresrosor i floran av tänkbara underlag när jag tog mig upp i skogen igen efter svängen nere på Smitingens havsbad. En väldigt varierad bana, helt enkelt. För att inte tala om kuperad. Och teknisk. Kanske för teknisk för att locka fler än de riktiga entusiasterna. Jag ramlade minst en gång, men behöll i alla fall jag skärpan i de brantaste partierna. Stundtals helt vertikala, ospringbara och mer som bergsklättring. Allt i strålande sol. En fantastisk bana och en lika fantastisk dag. Även jag är imponerad, eller som Martin Nissar sa "jag tycker det var roligt". Jag håller med om det också. Min sambo, Karin, sprang 8,6 km.

Min Karin.

Hon såg spurtstriden på den långa sträckan, fotade och lyssnade på Jonatan Palm, Kumla SF Friidrott, som enligt uppgift var "sjukt snabb i spurten" och vann (1:57.41). Han summerade loppet ungefär så här: "Vet inte om jag skulle kalla det trail, mer stone and rocks".

Jonatan Palm, till höger, vinnare. Erik Viklund, till vänster, tvåa. 

Alice Hugosson, snabbast på damsidan.

Precis så. Själv tog jag mig i mål som 16:e gubbe (2:24.47). Inte illa för en gammal journalist, som jag brukar säga. Jag var fem minuter efter Alice Hugosson (2:19.09), Sundsvallsorienteraren som tävlar för IFK Lidingö SOK, och blev bästa tjej. Hela resultatlistan hittar du här. Vi hade en fantastisk dag de flesta av oss, det tror jag att jag törs påstå. Jag hörde inget annat i start- och målområdet på Vårdkasen. Gratis kaffe. Korv för en femma. Kanelbullar. Mer sol. Och i målfållan gick snacket om vad som egentligen var vackrast? Kommer till det, som sagt. Till och med Härnösands kommunalråd, Fred Nilsson (S), var där. Dock inte som löpare. Han förstörde inte
heller stämningen, trots att han lånade mikrofonen. Tvärtom. Han sa bra saker om att vi har ett gemensamt ansvar att se till att de många människor som kommer till vårt land just nu som flyktingar får en bra start. Föreningarna har ett särskilt viktigt uppdrag. Fritiden för den som väntar kan bli tom. Då är det viktigt att vi bjuder till och gör dem delaktiga. Jag håller med. Så till svaret på frågan om vad som var vackrast? Jag bjuder på en känsla. Efter cirka tio kilometer börjar utförslöpningen ned mot Smitingens havsbad. Metalldubbarna raspar mot graniten, Jag sätter av ned mot havet. De släta klipphällarna har djupa, skålformade gropar. Spår av inlandsisens lek med stenar. Från toppen är utsikten magnifik. Vid foten av berget krymper stegen till trippande över klapperstensfältet. Sedan ett kliv ut på stranden. Från sten till porös, glidande sand. Jag ser ut över havet. Ljuset är vitt, vågorna höga, skumkammarna forsar där vågtopparna bryter och vattnet rullar in mot stranden. Jag kastar upp armarna i luften. Jag vrålar något. Just då är jag en vinnare. Vilket underbart ögonblick. Ett traillopp som möter havet är något extra. Bara för det delar jag Johanna Bergmans länk som beskriver hur det kan vara när solen inte skiner som den gjorde idag. Men i alla fall, om det här var en testomgång, och det nu är fråga om Härnösands Orienteringsklubb och Öbacka löparklubb ska gå vidare med ett nytt lopp nästa år, så är svaret givet. Kör! Möjligtvis kan ni stryka slalombacken, även om den också har sin tjusning som slutkläm efter 20 kilometer ovanligt tuff löpning. Jag kommer tillbaka.

Påskafton på Fälle

Efter bastu. Avkylning.

Påskafton. Årets hittills vackraste dag. Vi firar helgen på Norra Fällöudden, Härnösand. Från mammas och Lasses stuga har vi utsikt över viken och ser domkyrkan sticka upp med sitt vita torn inne i stan. Passande en helg som den här. För troende kristna är påsken årets viktigaste religiösa högtid. Även för mig är det så. Där finns kärnan i det kristna budskapet, som sträcker sig bortom religionen. I dramat kring Jesus död finns många av de mänskliga svagheterna samlade. Sveket, egennyttan, hatet och förnekelsen. Samtidigt visar Jesus prov på det svåraste av allt. Att komma över sina tvivel, stå upp för det man tror på och sedan offra sig för andra. Man behöver inte vara kristen eller ens religiös för att förstå kraften i det budskapet. Uppståndelsen kommer som plåster på såren. Jag har bara besökt domkyrkan vid något enstaka tillfälle. Ska nog göra det snart igen, tänker jag nu. Kyrkan har genomgått en omfattande renovering. Jag tycker om att vara i kyrkorum. Upplever dem som fridfulla och kraftfulla på samma gång. Under dagen har vi njutit av vädret, åkt skidor på isen, bastat, ätit gott och umgåtts. Tycker inte att jag kan begära mer av livet än så.

Relation som kommer att ta tid att läka

#19 #blogg100
Skummar igenom Twitterflödet #miun. Om det är något som känns säkert så är det att det kommer att ta ett tag att lappa ihop relationen mellan Härnösand och Sundsvall igen.

Den enes död

#18 #blogg100
Den enes död är den andres bröd. Talesättet känns mer än befogat när det gäller kvällens besked om att Campus Härnösand läggs ned. Flytten till Sundsvall sker 2015/2016. Vad händer nu då? Hur hanterar Härnösand beskedet? Går det att överklaga? Jag vet inte, men många undrar nog. Svaret ger sig nog snart. För en gångs skull passar medieklyschan chockbesked alldeles utmärkt. Själv tänker jag på vad det här betyder för Sundsvall. Att säga att det är bra ger onekligen rätt dålig smak i munnen. I alla fall om det sägs högt. Utvecklingen och utvärderingen av det här beslutet kommer att bli väldigt intressant att bevaka.

ST 2013 02 18.

Ödesdag i morgon för universitetet

Så här kan det nya universitetsområdet bli i Sundsvall om Mittuniversitetetsstyrelse tar beslut om att lägga ned i Härnösand ...

... men Härnösandspolitikerna har inte gett upp. De kommer att närvara vid styrelsemötet i Stockholm på måndag.

#17 #blogg100
I ST i dag skriver Anders Söderholm, rektor vid Mittuniversitetet, om varför han anser att Campus i Härnösand bör läggas ned. Bakgrunden är sparkravet på 50 miljoner kronor. Fem miljoner billigare hävdar han att det blir med två campusorter istället för tre. För Härnösands del tycks inte lösningen stavas enbart pengar. Enda alternativet till nedläggning är att Mittuniversitetet satsar på mer verksamhet i Härnösand, så att orten lockar fler reguljära studenter på campus för att balansera det stora antalet distansstudenter. Men, det här är alternativet tror inte universitetsledningen på. Universitetet ska ju spara. Så här skriver Anders Söderholm::
"Cirka 90 procent av alla studenter vid Campus Härnösand studerar idag i någon form av distansutbildning, och det finns inget som tyder på att utvecklingen mot ett campus med nästan enbart distansstudenter kommer att ändras. Därmed inte sagt att dagens studenter vid Campus Härnösand skulle vara missnöjda, men det finns en gräns för hur få de reguljära campusstudenterna kan bli för att kunna upprätthålla en godtagbar servicenivå och en attraktiv campusmiljö, och vi menar att den gränsen i praktiken har passerats."

I morgorn är det alltså dags för beslut. Frågorna är många. Ska styrelsen skjuta upp hela beslutet? Vore kanske smidigast för de sittande ledamöterna, som då slipper gå till historien som de som punkterade Härnösands rätt långa era som utbildningsstad. Bara några år efter att staden äntligen blev universitetsstad. I gengäld riskerar ledamöterna då att gå till historien som de som inte vågade ta ansvar för Mittuniversitetets framtid, utifrån de givna ekonomiska förutsättningarna. Då återstår ju att fråga sig - bryr sig regeringen? Skjuter staten till mer pengar? Ytterligare en fråga är vad som händer med Anders Söderholm, om styrelsen inte tror på hans förslag? Läget är tillspetsat för samtliga inblandade parter. Antar att många Sundsvallspolitiker, just nu håller tummarna i smyg för att styrelsen omfamnar Anders Söderholms förslag. Då kan de se fram emot en efterlängtad satsning i Sundsvall. Ett växande Åkroken. Tillväxt i Sundsvall. Drölmäge för staden, som behöver något att tro på. Det enda som saknas då är en järnvägsstation - en konkret uppkoppling mot Östersund. Men det sker i sådan fall på Härrnösands bekostnad, som får finna sig i att bli en sovstad till Sundsvall. Världen är uppenbarligen orättvis. Så förnedrande.

Så blir det nya universitetsområdet i Sundsvall - om Härnösand läggs ned

#15 #blogg100

Ur dokumentären Smutsiga pengar. Om en mörk sida av globaliseringen.  Foto: SVT

Ser en fransk dokumentär om den organiserade brottslighetens pengar och slås av hur vass teve det är. Analysen är följande: avregleringarna under Thatcher och Reagan på 1980-talet gav maffiapengarna en gigantisk möjlighet att bli vita. Den grova, organiserade brottsligheten kunde plötsligt filtrera pengarna genom den globala bank- och finansmarknaden. Nu, efter finanskrisen, suktar istället de krisande bankerna efter maffians svarta pengar. Maffian är starkare än någonsin och på väg mot herravälde. En läskig vision, som illustreras med brinnande sophögar i Neapel. Själv skrev jag en artikel under fredagen om det nya universitetsområdet i Sundsvall, som det blir om Mittuniversitetets styrelse tar beslut om att lägga ned Campus Härnösand. Artikeln bygger på den kostnadskalkyl, som Sundsvalls kommun tog fram i mitten av januari på begäran av Miun. Planen gäller kvarteret Grönborg och kvarteret Förrådet. Artikeln illustreras med en skiss över alltihop. Nyheten är att planen inte bara inkluderar en ombyggnation av befintliga lokaler, utan även en helt ny byggnad. Tanken är att den nya byggnaden ska knyta ihop kvarteren så att universitetsområdet ska kännas som ett sammanhängande stråk från Åkroken i norr till järnvägen i söder. Kostnaden beräknas landa på 108 miljoner kronor. Miuns årshyra blir på cirka 11,5 miljoner kronor. Borta är det tidigare förslaget om en påbyggnad med två våningar i kvarteret Förrådet, där socialtjänsten finns idag. Själv tycker jag att den här nyheten kommer i grevens tid. Universitetsstyrelsen ska ta beslut på måndag.
Kanske bidrar informationen till att nyansera den debatt som pågår. Härnösands kommunalråd, Fred Nilsson (S), går i bräschen för kritikerna. I Mittnytts debatt mellan honom och universitetsrektorn Anders Söderholm i torsdags framkom i och för sig inget nytt. Men klart är att Fred Nilsson anser att det i vart fall inte finns några ekonomiska skäl för en flytt. Tvärtom har det kommit fram nya pengar i Härnösand. Exakt hur finansieringen ser ut har jag inte koll på. Jag vet bara att Sundsvalls kommun inte ska skjuta till några skattemedel.

Här var det gubbtungt. Fred Nilsson (S), Tomas Tiberg och  universitetsrektorn Anders Söderholm i debatt om Mittuniversitetets framtid i Mittnytt. Foto: SVT

Under veckan är det annars Tidningen Ångermanland, som inte oväntat, rapporterat mest. Sedan sist jag skrev har bland annat LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson uttalat sig mot flyttförslaget i en intervju med TÅ. Campus Härnösand är bra eftersom det motverkar den sociala snedrekryteringen till högre studier inom regionen, anser han. TÅ lyfter även fram en rad andra kritiker. Bland annat skolpolitiker från samtliga kommuner i Ångermanland, landstingsstyrelsen i Västernorrland samt Härnösandsföretagarna. Samtliga vill påverka universitetsstyrelsen att gå emot förslaget. Inga röster hörs däremot i TÅ för en nedläggning, vilket kanske inte är så konstigt. Ingen i Härnösand vill väl att det blir så. Men inte heller luntan på 97 sidor, som ligger till grund för rektor Anders Söderholms ställningstagande för en nedläggning, ges något utrymme. Här faller TÅ in i det som brukar kallas kampanjjournalistik. Min egen redaktion körde i sin tur en nyhet i veckan om att landstingspolitikern Rodney Engström (M), som var med när landstingsstyrelsen tog ställning, inte begrep att han var det (!). Vi toppade det med att de båda kommunalråden i Sundsvall, Magnus Sjödin (M) och Lars Persson (FP), ifrågasätte varför landstingsstyrelsen läagt sig i universitetsfrågan. Kanske för att de är länspolitiker? Det är i alla fall vad jag tror.