40 med kondis som en 80-åring inte alltid fel

Bengt Eriksson 81 år från Älvdalen porträtterades i Dalarnas Tidningar inför sitt 60:e Vasalopp. 

Några år före jag fyllde 40 gick det upp för mig att min kropp har ett bäst före datum. Jag såg mig själv i spegeln, vände mig i profil och mitt på kroppen avslöjade magen att jag slutat ägna mig åt träning i väsentlig mening. Promenader, cykelturer, sporadisk skidåkning kunde inte hålla emot gravitationen. Inga magmuskler höll innandömet på plats. Jag var i början av min 40-årskris och tänkte jobbiga tankar om döden. Även om dödstankarna hängde kvar ett tag så blev sit ups varje morgon i alla fall ett ganska enkelt sätt att hålla magen på plats. I dag är träningen en viktig del av mitt liv. Vid 43 har jag också kommit till en ny insikt - det där med kroppens bäst före datum stämmer inte riktigt. Regelbunden och delvis hård träning, bra matvanor och lyckan att slippa sjukdom kan göra ett litet mirakel. Som tur är pågår också forskning på området. Enligt en undersökning från Mittuniversitetet så ska visst livslång uthållighetsträning vara själva grejen. Forskare vid Mittuniversitetet (Miun) har tillsammans med forskare i bland annat USA jämfört äldre manliga skidåkare med otränade gubbar i samma ålder. Nu pratar vi om män 80 plus. I undersökningen ska bland annat en 93-årig dubbel olympisk guldmedaljör och världens mesta Vasaloppsåkare, som jag tror är Bengt Eriksson från Älvdalen, ha deltagit i gänget med vältränade gubbar. Miun skriver i ett pressmeddelande att undersökningen visar att de här supergubbarna (mitt ordval) hade de högsta värdena för syreupptagningsförmåga som någonsin uppmätts för folk i deras ålder. Deras kondition är tydligen så bra att de kan jämföras med hälften så gamla män som inte ägnar sig åt uthållighetsträning. Vore ju rätt skönt att kunna fortsätta med skogsturerna ända upp i 80-årsåldern, tänker jag. Njutningen av att kunna röra sig snabbt genom skogen är mycket speciell. Ser mig själv vingla fram över stock och sten, gråhårig och med säckiga löpartights. Nåja, slutsatsen från undersökningen är att kroppen har en fantastisk potential. Ge den bara rätt förutsättningar så håller den hela vägen. Den tanken gillar jag att applicera på mig själv.

Relation som kommer att ta tid att läka

#19 #blogg100
Skummar igenom Twitterflödet #miun. Om det är något som känns säkert så är det att det kommer att ta ett tag att lappa ihop relationen mellan Härnösand och Sundsvall igen.

Den enes död

#18 #blogg100
Den enes död är den andres bröd. Talesättet känns mer än befogat när det gäller kvällens besked om att Campus Härnösand läggs ned. Flytten till Sundsvall sker 2015/2016. Vad händer nu då? Hur hanterar Härnösand beskedet? Går det att överklaga? Jag vet inte, men många undrar nog. Svaret ger sig nog snart. För en gångs skull passar medieklyschan chockbesked alldeles utmärkt. Själv tänker jag på vad det här betyder för Sundsvall. Att säga att det är bra ger onekligen rätt dålig smak i munnen. I alla fall om det sägs högt. Utvecklingen och utvärderingen av det här beslutet kommer att bli väldigt intressant att bevaka.

ST 2013 02 18.

Ödesdag i morgon för universitetet

Så här kan det nya universitetsområdet bli i Sundsvall om Mittuniversitetetsstyrelse tar beslut om att lägga ned i Härnösand ...

... men Härnösandspolitikerna har inte gett upp. De kommer att närvara vid styrelsemötet i Stockholm på måndag.

#17 #blogg100
I ST i dag skriver Anders Söderholm, rektor vid Mittuniversitetet, om varför han anser att Campus i Härnösand bör läggas ned. Bakgrunden är sparkravet på 50 miljoner kronor. Fem miljoner billigare hävdar han att det blir med två campusorter istället för tre. För Härnösands del tycks inte lösningen stavas enbart pengar. Enda alternativet till nedläggning är att Mittuniversitetet satsar på mer verksamhet i Härnösand, så att orten lockar fler reguljära studenter på campus för att balansera det stora antalet distansstudenter. Men, det här är alternativet tror inte universitetsledningen på. Universitetet ska ju spara. Så här skriver Anders Söderholm::
"Cirka 90 procent av alla studenter vid Campus Härnösand studerar idag i någon form av distansutbildning, och det finns inget som tyder på att utvecklingen mot ett campus med nästan enbart distansstudenter kommer att ändras. Därmed inte sagt att dagens studenter vid Campus Härnösand skulle vara missnöjda, men det finns en gräns för hur få de reguljära campusstudenterna kan bli för att kunna upprätthålla en godtagbar servicenivå och en attraktiv campusmiljö, och vi menar att den gränsen i praktiken har passerats."

I morgorn är det alltså dags för beslut. Frågorna är många. Ska styrelsen skjuta upp hela beslutet? Vore kanske smidigast för de sittande ledamöterna, som då slipper gå till historien som de som punkterade Härnösands rätt långa era som utbildningsstad. Bara några år efter att staden äntligen blev universitetsstad. I gengäld riskerar ledamöterna då att gå till historien som de som inte vågade ta ansvar för Mittuniversitetets framtid, utifrån de givna ekonomiska förutsättningarna. Då återstår ju att fråga sig - bryr sig regeringen? Skjuter staten till mer pengar? Ytterligare en fråga är vad som händer med Anders Söderholm, om styrelsen inte tror på hans förslag? Läget är tillspetsat för samtliga inblandade parter. Antar att många Sundsvallspolitiker, just nu håller tummarna i smyg för att styrelsen omfamnar Anders Söderholms förslag. Då kan de se fram emot en efterlängtad satsning i Sundsvall. Ett växande Åkroken. Tillväxt i Sundsvall. Drölmäge för staden, som behöver något att tro på. Det enda som saknas då är en järnvägsstation - en konkret uppkoppling mot Östersund. Men det sker i sådan fall på Härrnösands bekostnad, som får finna sig i att bli en sovstad till Sundsvall. Världen är uppenbarligen orättvis. Så förnedrande.

Så blir det nya universitetsområdet i Sundsvall - om Härnösand läggs ned

#15 #blogg100

Ur dokumentären Smutsiga pengar. Om en mörk sida av globaliseringen.  Foto: SVT

Ser en fransk dokumentär om den organiserade brottslighetens pengar och slås av hur vass teve det är. Analysen är följande: avregleringarna under Thatcher och Reagan på 1980-talet gav maffiapengarna en gigantisk möjlighet att bli vita. Den grova, organiserade brottsligheten kunde plötsligt filtrera pengarna genom den globala bank- och finansmarknaden. Nu, efter finanskrisen, suktar istället de krisande bankerna efter maffians svarta pengar. Maffian är starkare än någonsin och på väg mot herravälde. En läskig vision, som illustreras med brinnande sophögar i Neapel. Själv skrev jag en artikel under fredagen om det nya universitetsområdet i Sundsvall, som det blir om Mittuniversitetets styrelse tar beslut om att lägga ned Campus Härnösand. Artikeln bygger på den kostnadskalkyl, som Sundsvalls kommun tog fram i mitten av januari på begäran av Miun. Planen gäller kvarteret Grönborg och kvarteret Förrådet. Artikeln illustreras med en skiss över alltihop. Nyheten är att planen inte bara inkluderar en ombyggnation av befintliga lokaler, utan även en helt ny byggnad. Tanken är att den nya byggnaden ska knyta ihop kvarteren så att universitetsområdet ska kännas som ett sammanhängande stråk från Åkroken i norr till järnvägen i söder. Kostnaden beräknas landa på 108 miljoner kronor. Miuns årshyra blir på cirka 11,5 miljoner kronor. Borta är det tidigare förslaget om en påbyggnad med två våningar i kvarteret Förrådet, där socialtjänsten finns idag. Själv tycker jag att den här nyheten kommer i grevens tid. Universitetsstyrelsen ska ta beslut på måndag.
Kanske bidrar informationen till att nyansera den debatt som pågår. Härnösands kommunalråd, Fred Nilsson (S), går i bräschen för kritikerna. I Mittnytts debatt mellan honom och universitetsrektorn Anders Söderholm i torsdags framkom i och för sig inget nytt. Men klart är att Fred Nilsson anser att det i vart fall inte finns några ekonomiska skäl för en flytt. Tvärtom har det kommit fram nya pengar i Härnösand. Exakt hur finansieringen ser ut har jag inte koll på. Jag vet bara att Sundsvalls kommun inte ska skjuta till några skattemedel.

Här var det gubbtungt. Fred Nilsson (S), Tomas Tiberg och  universitetsrektorn Anders Söderholm i debatt om Mittuniversitetets framtid i Mittnytt. Foto: SVT

Under veckan är det annars Tidningen Ångermanland, som inte oväntat, rapporterat mest. Sedan sist jag skrev har bland annat LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson uttalat sig mot flyttförslaget i en intervju med TÅ. Campus Härnösand är bra eftersom det motverkar den sociala snedrekryteringen till högre studier inom regionen, anser han. TÅ lyfter även fram en rad andra kritiker. Bland annat skolpolitiker från samtliga kommuner i Ångermanland, landstingsstyrelsen i Västernorrland samt Härnösandsföretagarna. Samtliga vill påverka universitetsstyrelsen att gå emot förslaget. Inga röster hörs däremot i TÅ för en nedläggning, vilket kanske inte är så konstigt. Ingen i Härnösand vill väl att det blir så. Men inte heller luntan på 97 sidor, som ligger till grund för rektor Anders Söderholms ställningstagande för en nedläggning, ges något utrymme. Här faller TÅ in i det som brukar kallas kampanjjournalistik. Min egen redaktion körde i sin tur en nyhet i veckan om att landstingspolitikern Rodney Engström (M), som var med när landstingsstyrelsen tog ställning, inte begrep att han var det (!). Vi toppade det med att de båda kommunalråden i Sundsvall, Magnus Sjödin (M) och Lars Persson (FP), ifrågasätte varför landstingsstyrelsen läagt sig i universitetsfrågan. Kanske för att de är länspolitiker? Det är i alla fall vad jag tror.