onsdag 30 april 2014

Valborgsmässoafton och några politiska funderingar

Valborgsmässoafton. Himlen är sorgsen, björkarna förhoppningsfulla. Perspektivet beror på. När jag var tonåring såg jag ofta bara den grå himlen. Som 44-åring väljer jag oftare den skira grönskan. Att förstå samtiden är förbanne mig inte enkelt. I morse läste jag en ilsken krönika av Johan Croneman i DN.
Han kollade på tv-debatten mellan finansminister Anders Borg (M) och Magdalena Andersson (S) i söndags och brann av: "Det luktar förkrigstid i Europa. Men i tv:s politikerdebatter är allt sig likt, ingenting har hänt och det kanske allra viktigaste är att Anders Borg klippt av sig tofsen". Sedan kapar Croneman SVT:s politiske reporter Mats Knutsson vid fotknölarna: "Varför är han inte det minsta irriterad, eller upprörd, eller ens engagerad? Han ler förtroligt och tror att han leder en debatt ... Man slåss på gator och torg, nazisterna tar klädsamt plats i medierna, vänsterextrema rustar för krig, tonen hårdnar på bloggar och Twitter - politiken lunkar på som att ingenting hade hänt". Sett ur Cronemans perspektiv är indignationen fullständigt begriplig. En vanlig nyhetssändning framstår lätt som ett förebud om jordens undergång. Själv skräms jag av oroligheterna i Ukraina. Känns som att det kan urarta som det gjorde på Balkan. Situationen kring valet i Irak är inte heller så upplyftande. För att inte nämna kriget i Syrien eller flyktingmardrömmen på Medelhavet. Dessutom ska det högerextrema
Svenskarnas parti demonstrera i bland annat Jönköping på 1 maj. De är nazister, bara en sådan sak. Enligt Helene Lööw, docent i historia vid Uppsala universitet, så är aktiviteten större än på mycket länge inom de högerextrema grupperna i Sverige. Antalet högerextremister har kanske inte blivit fler, men de hörs och syns desto mer. Tydligen kommer högerextremistiska partier att ställa upp i kommunvalen i drygt 30 svenska kommuner i år. Då är förstås Sverigedemokraterna undantagna, märkligt normaliserade som de är i det politiska sammanhanget efter knappt fyra år i riksdagen. Offensiven gör avtryck även i min egen stadsdel. Faktum är att nazipartiet Svenskarnas parti står för den enda politiska affischeringen i Bergsåker just nu, trots att EU-valet bara är några veckor bort. Vad säger egentligen det? Jag tog med mig några exempel från min joggningsrunda i morse. Möjligtvis är det en tröst att jag åtminstone tror mig veta vem det är som ligger bakom affischeringen, vem som är partiets man på plats. Fler än så tror jag inte att de är. Men visst väcker affischerna anstöt. Och visst väcker frånvaron av andra politiska budskap frågor. I alla fall hos mig. Att i det läget bara gå runt och glo på träd känns lite väl naivt. Som tonåring hade jag skällt ut mig själv. Och naturligtvis är förstås politiker, som debatterar som om ingenting hade hänt, värda att få veta det.




tisdag 29 april 2014

Slumpen tar mig 21 kilometer

För en större karta klicka här:
Kuriosa: jag prickade in en halvmara så när som på 170 meter när jag improviserade den här rundan i Sundsvallsskogarna i går. Jag rekommenderar den. I och för sig kan du hoppa över den här passagen:
Tour de Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand.
Men, nöden ingen lag, shit happens, så att säga. Samtidigt lite kul att få med Länssjukhuset i en stigrunda. Skogen är full av spännande val ett supervalår som det här. Se själv:
Sommarleden funkade. Blir Rödmyren nästa gång. 

Precis som vilket val som helst. Blått, grönt eller rött?

onsdag 23 april 2014

En kväll i april - inte vilken som helst

Ibland är ord rätt överflödiga. En kväll som den här i slutet av april till exempel. Lämnar jag den här platsen så kommer jag att sakna den. Och ska jag lämna den så gör jag det helst en sån här kväll. Mer än så behöver jag kanske inte säga. Stigen runt Selångerfjärden är inte mer än några år gammal. Markägare på södra sidan hade synpunkter så det drog ut på tiden innan den blev av. Så blev den till. Jag och många andra är glada för det. 
Timmervägen.
Missförstådd konstnär.


Havsöringen går till i Selångersån.
Bron över Robäcken.
Robäcken.
I utkanten av kyrkogården.
Kyrkoruinen i Selånger.

Stenmuren vid kyrkogården i Selånger.


söndag 20 april 2014

Svarta draken på påskafton

Martin och Helena kollar kartan. 
Påskafton. Klockan är åtta. Några grader i luften. Solen silar genom tunna, vita moln. Vi träffas i Badhusparken. Framför oss: 21 kilometer stiglöpning. Kroppen längtar. Nu ska långfredagsmiddagen bli till löpsteg. Två och en halv timme senare har vi testat Svarta draken. Kartan hittar du här: Jag tror att banan har potential att lyfta Drakloppet till en större löparfest än vad den är i dag. Konkurrensen om löparna är hård. Med tre olika lopp i ett finns en hel del som borde kunna locka fler deltagare. Vi pratade om fenomenet när vi var ute. Att vissa lopp blir fullbokade direkt medan andra står stilla, trots kvaliteter. Svarta draken kommer att höja statusen på Drakloppet inom ramen för Salomon Trail Tour.Blir det sedan leriga löpare som gör upp om placeringarna på upploppet så blir kul även för publiken.
Banan har en del stigningar som kan bli utslagsgivande.Inga monsterbackar, men rätt tuffa uppförslöpor. Typisk Sundsvallsterräng kan man säga. Sträckningen går över berghällar, rötter, stenar och vindfällen. Genom tallmo, slyskog, maffig granskog, myrmark och på väg mot på Stora torget passerar man en och annan kraftledningsgata och får forcera fram på vanliga cykelvägar. Den avslutande utförslöpningen på stigarna nedför Norra berget blir plötsligt en tillgång. Här kan det hända grejer när många löpare ska växla om från terränglunk till hög fart. Jag gillar det. Till nackdel för Drakloppet är förstås att tävlingen ligger så tajt inpå Axa Fjällmaraton.
Utsikt från Glasspinnen på Norra berget. Kolla in stigen mellan tallarna där nere. I like. Från vänster Lars M, jag och Martin.
Påsken ger inte bara plats för löpning och god mat. För mig har den på senare år också blivit en tid för någon slags eftertänksamhet. Jag lyssnade på ett radioprogram i P2 strax efter lunch, som gav en ny infallsvinkel på händelserna i Jerusalem för snart 2000 år sedan. Veckan då Jesus först gled in i stan som en hjälte och sedan blev förrådd, hånad, torterad, avrättad och slutligen förnekad av sina bästa vänner. Ett svårsmält drama som blivit kärnan i en världsreligion. Det som fastnade hos mig var påpekandet att alla mänskliga svagheter finns representerade i det här religiösa dramat. Huvudpersonerna är "inte direkt några superhjältar”, som radiorösten konstaterade. Jag kanske ska säga att jag inte är troende i bemärkelsen religiös. Min tro är mest en vilja att se något större bakom det komplicerade och ibland obegripliga i den verklighet vi befinner oss i. För att det känns bättre så. Men den här berättelsen är stark. Ett exempel på något extraordinärt. Vad den plågade människan på korset visade är att det är stort att tänka på andra. Hen gav altruismen ett ansikte, ett begrepp som få egentligen känner till i vår tid där vi utmärker oss mer för vår egoism. Att leva upp till åtminstone en bråkdel av det som den plågade människan på korset visade prov på är åtminstone att gå en bit på vägen. Glad påsk!

söndag 13 april 2014

Alla springer utom jag

Att bli kallad för galning var nog roligast, summerar
Karin trailrundan till Klisstugan.
Alla springer. Utom jag. Jag ser löparna från köksfönstret. De kommer ensamma eller i grupp, som en levande utställning över möjliga löpsteg. Själv praktiserar jag den svåra konsten att låta bli. Särskilt svår en solig söndagsmorgon i april när termometern visar sju grader redan vid nio, som i dag. Kroppen behöver vila. Eller rättare sagt benen behöver vila. Musklerna, senorna och ligamenten måste få en chans att återhämta sig. Särskilt underbenen och hälarna visar tecken på att bara vilja ta det lugnt och då måste de ju få det. Så jag tar cykeln till Friskis och ger överkroppen en omgång istället. Lusten att träna kan lätt tippa över i en slags tvångsmässighet. Jag tycker att det är helt okej. Saker vi tycker om att göra vill vi gärna göra och då kan det bli lite maniskt. Själv försöker jag se till att i alla fall variera träningen. Återhämtning innebär ju inte nödvändigtvis att hela kroppen måste vila samtidigt. Ömma ben funkar bra ihop med chins. I dag fick Karin och Petra vara mina ställföreträdande traillöpare. De gav sig i väg mot Klisstugan från södra sidan och kan rapportera om att mycket återstår att röja upp efter Ivar. På väg upp mot toppen från Sidsjön var det svårforcerat på en handfull platser längs den blåmarkerade leden, enligt Karin. Här ett litet bildsvep från Karins kamera:
Klissberget från Sidsjö med utrymme för felspringning. Klicka här för att se mer.

Följ de blå markeringarna ...
Här var det en gång en stig. Sedan kom Ivar.



lördag 5 april 2014

En vapenvägrare goes Nordic Military Training

En norsk instruktör från Stockholm i Sundsvall i dag.
När jag brottades senast? Jag tror det var ett kvarts sekel sedan, när jag var runt 20 och tog ett nappatag med farsan. Jo alltså, förutom i dag då, då jag gick några omgångar knäbrottning med några killar jag aldrig träffat förut. För övrigt det roligaste jag gjort på väldigt länge. Spontanbrottningen med farsan var lite mer prestigeladdad, vill jag minnas.
Mannen med det förvridna ansiktet är jag.
Runt 50 personer var med på Nordic Military Trainings (NMT) prova på dag på Haga, som var själva anledningen till brottningsmatcherna. Vi träffades på Prolympia-skolan på Tomtegränd, Hags vid 10. Vädret strålande. Fem grader, sol och bara lätta slöjmoln. Medan vi stod i snörräta led passade instruktören på att kalla NMT för "Sveriges största vuxendagis". Ett skämt som skickade en signal om självdistans mellan kommandoropen.
Löpningen är grunden. Träningen utförs utomhus. Den egna kroppen och andras är träningsverktygen.
NMT är tuff träning. Så här tio timmar senare känns det i kroppen. Ursprunget finns i den amerikanska arméns Boot camp. Träningen sker i grupp, utomhus och med militärt ledarskap som förebild. Löpningen är grunden. Både mellan stationerna och vid. På prova på-passet körde vi en hel bunt övningar med den egna kroppen som träningsredskap. Flera i par med en vilt främmande kompis. Vi staplade armhävningar, upphopp, boxning, dragkamp, knäbrottning på varandra. Instruktörerna körde kommandon. Pang på med en tydlig attityd: gruppen först. Vi tog i, svettades och blev ordentligt skitiga.
Utsträckning.
Visst kan jag, som gammal vapenvägrare, bli fundersam över vurmen för det militära. Men jag måste erkänna att jag gillade det här. NMT är ett intressant träningskoncept. Den sociala dimensionen, gruppens betydelsen vid den här sortens träning går inte att underskatta. Man tar i lite extra och har samtidigt kul. Sedan kan förstås en del övningar bli slitsamma om man har en kropp som behöver vissa begränsningar. Tekniken blir det väl också lite si och så med ibland. Efter passet blev det prat och medlemsvärvning. Vi som var där fick Hillevi Wahls bok "Extremt kul!". Där berättar hon om sin väg in i NMT. Hur hon gick "från soffpotatis till G.I. Jane". Egentligen skulle Hillevi ha varit med själv och föreläst, men fick ställa in på grund av sjukdom. På bokens baksida och i förordet betonar hon att många kvinnor börjar extremträna när de passerar 40. Själv tänker jag att vi är rätt många män också som tar i som aldrig förr efter 40. Jag går till mig själv. Åldrandet ställer ultimatum: nu eller aldrig. Ska jag springa ett långt lopp i en hög bergskedja så har jag inte så himla många år på mig. Att uppskatta god fysik är också lättare i min ålder. När jag var yngre tänkte jag alltid att jag hade all tid i världen. Var jag bakis så blev jag fit for fight igen efter ett dygn. Numera undviker jag att situationen. Hur som helst, NMT tycks locka alla åldrar. Många av dem som var med i dag var runt 20. Merparten under 35 skulle jag tro.priset
Karin tillsammans med Pernilla, som bjöd in oss.
Bakom NMT, som är ett registrerat varumärke, står bolaget Nordic Military Training AB. Omsättningen har ökat stadigt. Just nu söker företaget instruktörer i Sundsvall. Jag förstår varför. Priset för att vara med är betydligt högre än ett träningskort på Friskis. Å andra sidan kommer nog en speciell gemenskap med på köpet. Betydligt häftigare än ett ordinärt och lika dyrt gym är det definitivt.

onsdag 2 april 2014

"Gatukonst" och nya skor - en vanlig onsdag i Bergsåker

Undrar du varför jag tagit en bild på den här gångtunneln? Stay young står det. Värt att notera.
Jag försvarar inte klotter. Graffiti däremot, utförd enligt konstens alla regler, eller avsaknad av regler, är en annan sak. Sprejfärgen på gångtunneln under Timmervägen når inte upp till någon sådan verkshöjd. Men budskapet håller jag med om. Och det är själva poängen. "Stay young". Ett bra förhållningssätt.  
För en större karta klicka här.
Bra sällskap. Jag var hare runt fjärden åt Karin och Petra.
Brittisk finish.
Känslan i benen var tyvärr inte ungdomlig i kväll. Sällskapet däremot. Karin fick med sig Petra, som kom ut till Selånger för att testa Fjärdenrundan. Jag var deras hare, med världens tyngsta ben. Tänk dig en skvader, men med elefant istället för tjäder som harens andra hälft. Har faktiskt rätt ont i tassarna. HIT-passet på tisdagskvällen i kombination med dagen stående vid skrivbordet molar i kroppen. Förutsättningarna att göra mina nya dojor rättvisa var alltså dålig. Jag håller på att fasa ut mina Icebug OLX och glida in nya Inov8 X-Talon 212. Skorna känns okej, men det går inte att utvärdera dem en sån här kväll. Samtidigt räknar jag kallt med att komforten på hårdare packat underlag kommer att bli bättre. Vikten och priset var andra faktorer som avgjorde. Jag ska säga att jag är väldigt nöjd med mina gamla Icebug, som gått hårt i två år. Skorna har funkat lika bra på vintern som på sommaren. De är rejält dubbade. De har burit mig genom ett fjällmaraton. Nackdelen är att metallen gör löpningen onödigt tung på sina håll. Jag hoppas på en lättare resa med mina X-Talon. Men de har mycket att leva upp till.