Gudomligt bra Sundsvallstrail

Morgonstund har guld i mund - vy över Selångerdalen från Hällomsberget.

Vad kan vi förvänta oss av End of Season Trail, EST? I slutet av oktober ska det vara grinigt. Blött är det redan nu i skogarna i Selånger socken. Räkna med att det blir mycket värre. Trailskor ett måste. Lars Martinsson har redan dragit upp de stora linjerna för loppet, eller vad vi nu ska kalla EST. Kanske borde vi hålla oss till beskrivningen trailhappening med tävlingsinslag? Vad vet jag - den 26 oktober blir det i alla fall av. Lars undersöker just nu möjligheterna till en kort och en lång sträcka. Kanske det blir så. Den längre kommer i sådana fall bli mer tekniskt krävande med inslag av obanad terräng. En del finlir återstår i vart fall innan bansträckningen är på plats. Gud bor i detaljerna sägs det. Uttrycket passar bra eftersom kyrkan äger en del av skogen där vi ska springa EST. Dessutom är det ju kyrkoval i dag. Slutsats: låt oss hoppas på gudomligt bra Sundsvallstrail. Själv var jag ute för att reka kring de första fyra kilometerna i morse. Tog med mig några bilder hem. Kolla in dem om ni är nyfikna på vad som väntar.

Skyddad biotop vid Hulitjärn. Vegetationen vid foten av Uvberget är fantastisk. Artrik gammelskog.

En av många branta stigar. Vi får se om den här kommer med.

Trail med inslag av klättring på Hällomsberget.

Missa inte End of Season Trail i Sundsvall

Bergsåker en kväll i mitten av september. Hösten är här. Dags att börja ladda för EST.

Tävlingar, tävlingar och åter tävlingar. På söndag är det dags för E4-loppet. Årets sista löpartävling av större format i Sundsvall. Jag har tidigare skrivit om loppet. När jag såg banskisserna tidigare i veckan så ändrade jag inte uppfattning. Vill man vara elak så kan man säga som en av mina löparkompisar sa: tänker de ta livet av löparboomen nu? Två varv på en motorväg på halvmaran. Puh. Min surmagade uppfattning är att arrangörerna av Sundsvallsklassikern, som trots allt får 50000 kronor av offentliga medel för att marknadsföra sig, borde ha tänkt ett varv till. Om vi ska sätta Sundsvall på löparkartan med ett bra lopp, så får vi komma på något roligare. Gissningsvis kommer någon att komma på att dra loppet över Sundsvallsbron när den är på plats. Men sedan då? Jag vill ha ut loppet i skogen. Upp på bergen. Genom Stenstan. Ansvarig för fördelningen av marknadsföringspengarna till Sundsvallsklassikern är Maria Åslin, marknadschef på Näringslivsbolaget. Hon är även pressansvarig för Sundsvallsklassikern. Hur tänkte du?

Kastar man ett öga på anmälningsläget till E4-loppet så får man en lite annorlunda bild än min kritiska. Marknadsföringen av evenemanget har gett resultat. En imponerande samling löpare kommer till start. Massor med ungdomar och barn. Givetvis tycker jag att det är bra. Jag önskar alla lycka till! Själv har jag andra tävlingar i tankarna:

• Först Tjurruset på okänd plats i Stockholm den 5 oktober - för mig en riktig klassiker. 
• Sedan årets sista löparhappening i Sundsvall - End of Season Trail, EST.

Att kalla EST tävling är nog fel, även om det så klart kommer att bli race för den som vill efter den cirka 20 kilometer långa trailbanan. Idén kläcktes av Lars Martinsson, som berättar att tanken med EST är att det ska vara ett gör-det-själv-lopp. Jag håller med. Gratis och samtidigt en möjlighet för alla att uppleva riktigt bra traillöpning tillsammans. Tävlingsinslaget finns där för den som vill. Banan ska vara snitslad. Tempot valfritt förstås. Sundsvall har en fantastisk natur, som gjord för traillöpning och det ska EST ge exempel på. Loppet ska ses som en skön säsongsavslutning. Något att tänka på i vinter medan vi längtar till löparsäsongen 2014. Deltagandet sker på egen risk. Viktigt att att komma ihåg är att det inte blir några stationer efter banan. Tidtagning får löparna sköta själva. Datum är spikat till den 26 oktober. Samling klockan 10.30 vid Uvbergsstugan i Huli. Först i mål vinner heder och ära. En banskiss kommer att läggas ut här på Sundsvalls stigar. Mer information kommer, så håll ögonen öppna.

Klissberget mycket bättre än sitt rykte

Klissberget är kanske mest känt för det obehagliga mord som ägde rum där för några år sedan då en lokal droghandlare fördes bort och avrättades. Kroppen hittades av en hundägare en bit upp på ett hygge. En annan sida av Klissberget är att det bjuder på riktigt fin skogslöpning. Toppen mäter 266 meter över havet, inte 290 meter som jag felaktigt påstod under dagens runda, som startade vid Prästtjärnen nedanför Selånger kyrka. Du får alltså plussa på några kilometer på den en röda stigmarkeringen på kartan. Markeringen är stympad eftersom jag glömde att köra igång Runkeeper. Klissrundan bjuder på varierad terräng. Första fyra kilometerna går i stort sett uppför. Efter E14 följer en fin skogsbilväg. Därifrån viker man av mot Klissbergsstugan på en skön stig. En skylt på vänster sida pekar ut leden. Ta sikte på masten. Sista biten mot toppen är riktigt bra. Har farten varit hög, vilken den inte var idag, kan det vara kul att se vad man går för de sista hundra meterna före drickapausen. En spurt om bergspriset, så att säga. Tyvärr visade sig en del av leden på vägen ned mot Nacksta vara igenvuxen med sly. Som du ser på splittiderna så handlar det alltså inte om att springa raka spåret. I och för sig gillar jag när det kör ihop sig, blir riktigt grisigt och man får slugga sig fram. Men visst, som Peter Wiklander, ny bekantskap som utgjorde sällskap tillsammans med Lars Beckman i dag, sa: Det känns lite som svampplockning. Jo visst, men sedan bar det av riktigt bra utför. Att forsa fram genom skogen känns ursprungligt. Upplevelsen av fart är speciell när man har fullt sjå att att hålla fötterna i styr och hitta rätt väg utför. Att snava kan vara brutalt. Låter lite löjligt kanske, men en hjälm vore faktiskt rätt bra att ibland. Definitivt glasögon. En kvist i ögat är inte heller något vidare. Rundan avslutas längs Selångerån. På väg dit får man passera genom bostadsområdet Nacksta. Ett fint pass idag alltså. På tisdag kör vi intervaller med SOK i Silobacken. Tar bra, kan jag lova. Här är lite bilder från Klissrundan.

Terränglöpning ett stenkast från Stenstan

Löpning på stig och löpning på väg. För mig är det två helt olika sporter. Jag undviker vägarna. Jag väljer att springa i gräset bredvid om det går. Löpning på väg utmanar min löpteknik. På vägen känner jag mig lågt växlad. Trög. I skogen upplever jag min kropp ändamålsenlig. Jag antar att många tycker tvärtom. Är högt växlade och har en löpteknik anpassad för jämnt underlag. Utmaningen för mig borde alltså vara att springa på väg. Att skaffa mig skaplig teknik. Lära mig löpa med flyt när det ska gå lätt. Men jag drar mig för att göra det. I veckan har jag sprungit tre korta rundor inne i centrala Sundsvall. Sträckorna på asfalt har varit begränsade. Faktum är att i den här stan har vi utmärkt skogsterräng bara ett stenkast från Stenstan. Här är några exempel.

Den här rundan startar en bit nedanför toppen av Norra berget. Börjar alltså uppför på en mjuk stig för att sedan ringla ned mot foten av berget mestadels på grus. Sista biten är jämn och fin genom en park vid ån. Där går det med fördel att springa på gräs alternativt på grus på den fina gångvägen.

Här är det trapporna upp till Norra berget som gäller. Passar bra för den som vill  ta ut sig totalt.

Ungefär halva den här rundan går på asfalt. Andra halvan går på grus, stig och till och med i obanad terräng nedför bergssluttningen mellan punkthusen vid foten av berget. Bra lunchrunda för den som vill skaka av sig kontorsstressen.