Skål ta mig fan! Kartan är klar

Banan är lagd. Kartan är klar. Jag firar med en kopp kaffe i skogen.

På vissa delar av banan (läs Ottsjön, Uvberget)
har vi förstärkt med dubbla band, rött-gult och rött-vitt,
för att skilja banan från de röd-gula snitslar
med texten Gällö som också hänger ute i naturen.
 Vid Uvbergsstugan och Hulitjärnen är det röd-vita
snitslar som gäller för End of Season Trail.
Resten av banan är markerad med röd-gula band.

Löparvänner! Nu är det bara en månad kvar till End of Season Trail Unplugged 2014. Ute på fältet återstår några detaljer att lösa för mig och Lars Martinsson. Men banan är i huvudsak snitslad och precis som utlovat är kartan klar. Nu kan du lugnt ta dig en tur i End of Seson Trail-skogen till helgen. Spara ned, skriv ut och lägg kartan i en plastficka. Rusta dig med kompass, en överdragsjacka, vatten och något att äta i ryggsäcken. Mycket nöje:
Läs mer: I love the smell of skog in the morning.
Läs mer: Leka i geggamoja får ni göra i Stockholm.
Läs mer: Dags att tänka på End of Seson Trail.
Läs mer: End of Season Trail the movie (2013)
Läs mer: Gudomligt bra Sundsvalls trail (2013)

Spara ned och skriv ut. End of Season Trail tackar Kovlands IF, som sponsrar loppet med karta. Loppet startar vid Uvbergsstugan, strax öster om Hulitjärn. Vi springer sedan söderut, det vill säga i riktning bort från Uvberget, Följ markeringarna. Det är snitslat med röda och vita band i startområdet vid Uvbergsstugan.

I morgon kväll kör vi Fågelberget Night Trail (anglicismer är vår grej, som ni märker). Ute i skogen är det blött. Bäckar har svämmat över, broar har spolats bort och surhål och myrar har blivit till kärr efter de häftiga regnen i början av oktober. Härligt, tycker jag. Dessutom kommer det förstås att vara beckmörkt. Har du inte skaffat en pannlampa än så gör det nu. Jag tror att loppet blir riktigt kul. Jag hittade själv en pannlampa från Silva till ett riktigt bra pris (349 kronor) på en sportbutik i Birsta, som börjar på X och slutar på L. Silva kallar lampan Swe Light och med 150 lumen tror jag säkert att den duger alldeles utmärkt även i de snårigare partierna uppe på Fågelberget.
Visst finns det säkert vassare lampor till häftigare priser, men mitt förslag är att du inte lägger mer än det du verkligen behöver på din lampa och istället skänker överskottet till Läkare utan gränser. Organisationen gör just nu en heroisk insats för att rädda liv i Ebolahärjade Västafrika. Katastrofen kan bli oöverskådlig om inte omvärlden gör mer för att hejda viruset nu. 

Fakta om End of Season Trail 2014:

• Ca 15 km

• Ca 430 höjdmeter 

• Start Uvbergsstugan, Sundsvall, den 15 november klockan 11.00

• Ingen anmälningsavgift

• Inga nummerlappar

• Egen tidtagning

• Garanterat blött och skitigt

Leka i geggamoja får ni göra i Stockholm

Uvberget.

En spillkråka ringer skarpt som en gammal telefon när den flyger förbi under mig. Den liksom guppar fram genom lufthavet med sin röda hätta, som kardinal på rask promenad genom Vatikanen. Nej, jag har inte rökt på. Jag står på Uvbergets "Hylla". En plats att njuta av. Spillkråkan var antagligen på flykt, tänker jag. Strax innan hackspetten drog förbi bröt en rovfågel tystnaden med några vassa "kirr". Antagligen en hök av något slag.

För oss med ungar i traktens scoutkår är "Hyllan" ett begrepp. Där har dom sina lägerbål, som en uråldrig tradition. Vid foten av berget ligger Hulitjärnen. Den nästan cirkelformade tjärnen syns där nere som en svart pärla, eller en spegel, eller ett öga att skåda djupt i. Ingen metafor är sämre än någon annan - 60 meter djup är den och inte större än att du lätt simmar runt den en sommardag om du har lust.

Uvberget stupar uppenbarligen lika brant under vattenytan som ovanför och upp till toppen ska vi den 15 november. Precis som jag skrev i förra inlägget om End of Season Trail så jobbar vi med en ny bansträckning. I fjol hade vi inte med slingan upp mot "Hyllan". En liten miss kanske. I år kommer den i vart fall med, men om det blir i början eller slutet av loppet vet vi inte. 140 meter stigning under de två första kilometerna eller två sista? Visst är det en smaksak?Ytterst beror det ändå på hur Uvbergsslingan passar ihop med resten. Att det inte blir någon 21-kilometersslinga är däremot helt klart. Visst kan även jag sakna distansen, men det finns många skäl till att det blir så här. Jag ser också en fördel med att vi slipper rusa fram och tillbaka upp, eller ned, beroende på hur man ser det, till Laggarberg. I morgon är det race igen. Dags för Berg till berg. Loppet är svinjobbigt och redan klassiskt i min lilla värld. I en stad där stadsbergen spelar en så framträdande roll som Sundsvall är det förstås självklart med en löpartävling mellan topparna. Berg till berg-arrangörerna på Moove jobbar lite olikt oss, det vill säga Lars Martinsson och jag. I Berg till berg hålls bansträckningen hemlig in i det sista. Precis som Tjurruset gör i Stockholm. Ett smart sätt att behålla intresset. Först i morgon, lördag, på startdagen får vi veta vad de hittat på den här gången. Apropå Tjurruset. Någon påstod i ett kommentarsfält på Facebook att End of Season Trail verkar supermesigt jämfört med Tjurruset. Men det är nog bara ett missförstånd. Vi sysslar med terränglöpning här uppe. Leka i geggamoja får ni få göra i Stockholm ; )

Dags att tänka på End of Season Trail 2014

Sol, blå himmel och gröna blad. Jag kan garantera bistrare förhållanden den 15 november då vi springer End of Season Trail 2041 i skogarna runt Uvberget i Sundsvall.

Vi är i slutet av augusti, helgen innan lön. Sommaren ebbar ut och plånboken är tom. Vad kan vara bättre då än att pricka in End of Season Trail i tävlingskalendern den 15 november, loppet som är helt gratis? Jag och Lars Martinsson har börjat röra på oss. I går ägnade jag fem timmar i skogen åt att märka upp stigar och fundera. Jag har på känn att vi kommer att dra om delar av banan. Stormen Ivar och de efterföljande skogsmaskinerna har möblerat om i naturen. Detaljerna kommer senare. End of Season Trail är unplugged. Utan eller med egen tidtagning. Utan nummerlappar eller priser. Däremot garanterar vi att det blir skitigt och kul, även om det sistnämnda hänger på deltagarna själva. Vad vi erbjuder är en avancerad trailbana med inslag av off-trail, en karta, ett start och mål och en stuga där du kan värma dig, byta om, ta en fika och umgås. Man skulle kanske kunna säga att det är ett uppgraderat träningstillfälle. Samtidigt är loppet avslutningen på Sundsvall Trail Tour, som går i fem deltävlingar där det senaste loppet var Drakloppet. I år ligger End of Season Trail ett par veckor senare än i fjol. Vissa vädermässiga risker följer förstås med datumet. Snö? Tja, du kan ju se det som en stämningshöjande faktor. End of Season Trail är lite rock ´n roll. Här kommer ett bildsvep från i går.

Önskar vi får se fler sådana här snitslar när skogsägarna planerar sina avverkningar. Jag undrar hur stor del av den trolska naturen runt Ottsjön som kommer att gå fri från nästa kalavverkning?

Naturen har sin gång. I det här fallet på en spång. För varje år tar den ett steg närmare sitt ursprung. När vi springer över den så tar vi det lugnt, tycker jag. Inga olyckor. 

En vanlig bild av svensk natur. Om Medelpad var en räv, så skulle vi gissa på skabb. Naturen är fläckad av enorma avverkningsytor. Här växte det en gång en magnifik skog. 

Ditåt ska vi.

Erbjudandet gäller inte den 15 november (hoppas jag).

På väg upp mot Klippstugan följer banan den gulmarkerade leden. Kom i håg det!

En och annan mäktig fura växer det ännu i Sundsvallstrakten. Har du tid så stanna till och ge den här en kram den 15 november.

Mmm ... Klippstugan 2,5 kilometer, gissar jag. 

Vackert förfall. Men se upp, vi vill inte se några fall och benbrott.

Tänk om, tänk om vi bara kunde bjuda på sådana här stigar genom hela loppet. Då hade Sundsvall varit ett internationellt traillöpningseldorado. Mitt råd är att du ska njuta av stigarna så länge du kan. Snart kan de vara ett kalhygge.

Som sagt,  njut ...

... för snart kanske det går en skogsbilväg där du står, på väg mot nästa föryngringsyta.

Marängmossa

Löpning i lätt fryst mossa. Ljudet påminner om att tugga maräng. Fras. Krisp. I dag var det så. Marrängmossa. Vi startade i Bergsåker centrum. Sedan upp på höjderna: Hällomsberget, Klippstugan, Uvberget, Huli. Farten måttlig. Underlaget bitvis trixigt. Stundtals blött. Mycket rötter och stenar. Trippande fötter och ben. Söndagens förkylning var borta ur kroppen. Benen kändes ändå inte särskilt lätta. Under löpningen reflekterade vi en del kring just det: vad det beror det på att kroppen ena dagen är snabb och stark och andra dagen tung och vresig? Lars B hade säkert kunnat reda ut en del här. Lars M och jag får sväva i ovisshet så länge. Jag ska läsa på och återkommer. Är ändå en specialgren för en gammal sjukvårdsreporter. Samtidigt ger ju varje långtur bättre kunskap om kroppen. Praktisk erfarenhet. Ups and downs. Det kommer och går. Brist på sömn kan sänka prestationsförmågan. Stressad mage likaså. Veckolång vila höjer förmåga. För att klara Öppet fjäll, utan att gå i fjällväggen, får jag nog ta fram ett seriösare träningsupplägg. Blev tipsad av min svåger Sven om ett träningsupplägg som siktar mot Iron man i Kalmar nästa sommar. Infaller ungefär samtidigt som Öppet fjäll. Läsa, läsa.

Bättre än så här blir det inte på en löptur i Selångerskogarna.

Vem har sagt att det är platt i Bergsåker? Det är aldrig långt till ett berg. Lars M på skrå.

Marängmossa. Fryst och krispig.

Se vad man hittar under löpturen. En bergtäkt. Nusvenskt kulturlandskap.

Inov vs Icebug. Den här matchen lämnar Inov walkover. Is utan dubb. Nej tack.