Sundsvall är inte alls "klart sämst i hela landet"

Efter junior-SM på skidor vilar lugnet över Ängen, Södra bergets hjärta. Känslan på skidstadion på söndagseftermiddagen var väldigt lik den känsla man kan ha på badstranden en sensommardag i september. Lite tidigare på dagen passade Karin på att suga i sig sol på Norra berget. Kvalitet.

 Solen går ner en sådan här dag också, över goda och onda. Vårvintern bjöd på några av sina bästa ögonblick i Sundsvall. Mina influensalungor fick en friskluftschock samtidigt som min vinterbleka hud lapade i sig sol och D-vitaminsystemet gick i spinn. Sidsjö Winter Race var precis så kul som jag trodde att det skulle vara. Hade svårt att stå still före start, lite som en 45-årig kalv på väg ut på grönbete. Rörde mig sedan de båda varven runt banan i modest fart. Försökte njuta och undvika blodsmak i munnen. Och det gick bra.

Vid sidan om den sköna inramningen, med pimpelfisket på isen, flanörerna runt sjön och folklivet i Sidsjöbacken, så var det en grej som gladde mig särskilt mycket i dag - samarbetet mellan Sidsjö Winter Race och eldsjälarna bakom Sidsjöloppet och Sidsjödagen, Internationella föreningen och då framför allt idésprutan Raage Shirwa. Internationella stod för tekniken, det hembyggda digitala tidtagningssystemet. På mitt avstånd från arrangemanget kan jag inte utvärdera funktionaliteten, men samarbetet inspirerar. Jag tror stenhårt på idén att löpningen avdramatiserar mötet mellan människor och bidrar till att utveckla och fördjupa relationer. Något händer när vi flåsar runt tillsammans. Vi mjuknar och börjar prata. Jag hoppas, och ska göra vad jag kan, för att bidra. Banan i sig var dessutom till lika delar hård och kul - fixad av Pessi Liukkonen och Simon Meurling.

Jag invigde löparsäsongen 2015 i shorts och toppluva. Foto: Sidsjö Winter Race.

 En grej som jag tycker var mindre bra i helgen var en sur rubbe i lokaltidningen (där jag jobbar) om att Sundsvall minsann är "klart sämst i hela landet". På vad? Jo, kommunen ökade bara med inte fullt 400 invånare i fjol, vilket var sämre än 19 av de 20 andra största svenska kommunerna. Eh? Vad är nytt med det? Och vad då "sämst"? Att vi har färre inflyttare och proportionellt sett färre skattebetalare i åldern mellan gamling och barn gör oss inte "sämst". Möjligtvis befolkningstillväxten, i jämförelse med 19 av 290 svenska kommuner. Skatteintäkterna blir däremot lägre, samtidigt som utgifterna blir lite högre. Jag tycker det är synd att artikeln inte fördjupar och förklarar, utan att lusten att sätta "sämst-vinkeln" vinner. Här finns historiska, geografiska och strukturella frågor att bita tag i. Är det ens ett problem? "Sämst", duger inte som vinkel. Själv njöt jag och tusentals andra av de kvaliteter som den här staden har - vid Sidsjön, i slalombacken (en av de fyra), på Norra berget och i spåren runt Södra berget där junior-SM just packat ihop efter en fantastiskt tävlingsvecka. Här pratar vi om friluftsliv av hög kvalitet på någon kilometers avstånd från Stora torget. Jag gillar det. Kvaliteterna är dessutom betydligt fler än så, men det tar vi någon annan gång.

Coming up! Årets första lopp

"Jag gillar att springa och Sidsjön erbjuder fantastiska möjligheter ... Ambitionen är att det här ska bli ett årligt inslag - som en uppstart inför löparsäsongen. I första hand kör vi tre år och sedan får vi göra en utvärdering", sa ena halvan av arrangörsduon, Simon Meurling, till min arbetsgivare, ST.nu, 2013. Åren går och nu är vi där. Den 15 mars är det tredje året i rad för Sidsjö Winter Race. Förra året var det i och för sig mer vår än vinter, nästan sommarvarmt med sol, bara armar, lera och då var jag inte där. Precis som 2014 stod jag vid datorskärmen på redaktionen. För mig blir det alltså debut. Att vintrarna inte är så vinterlika längre har vi kanske vant oss vid. I Sundsvall hade vi upp mot åtta, kanske fler, plusgrader i veckan. Samtidigt såg jag en flock svanar cirkulera över åkrarna och hörde fågelkvitter till morgonkaffet. En månad för tidigt alltihop. Samtidig har vi välpreparerade skidspår på Södra berget som är rena drömmen just nu. Så, varför klaga? Jag sopar orsaken under mattan en stund. I helgen ska det dessutom bli kallare. Kanske blir det ändå vinterlika förhållanden för Sidsjö Winter Race om några veckor? Bansträckningen får vi se dagarna innan loppet. Allt beror på vad som händer med snön och isen på och runt sjön, enligt arrangörerna. Löftet är att det blir varierande underlag, en kuperad bana och några spektakulära hinder på vägen. Loppet körs i ett eller två varv. Helan och halvan. Min egen form är nog helt okej också. Inte för att det spelar så stor roll för en glad motionär som jag, men jag upplever vintern som en tid för konditionsförbättring. Spinning och skidåkning är bra grejer för hjärtat och lungorna. Där emellan försöker jag peta in en löparrunda i veckan, för att behålla känslan på något vis. I helgen ska jag försöka njuta av Södra berget så mycket jag kan. Vårvinter! Vem behöver fjällvärlden då? Anna Kinberg Batra skulle ha tänkt på det innan hon började yra om fjällen i Falutrakten. En helt annan sak. Ni har väl kollat in Vetenskapens värld om människan som ett ekosystem? Om inte, gör det.För du hänger, kort sagt, ihop med en hög  bakterier. Efter du sett den kommer din bild av vad som är skit att vara förändrad för alltid.

Snart dags för årets första race och så: hippast just nu

Inte bara kallast. Först ut är de också, Sidsjö Winter Race. Passa på att anmäla dig på sidsjowinterrace@gmail.com.

Nyss var det jättelänge kvar. Nu handlar det bara om några veckor till årets första lopp. Underlaget, Sidsjöns is, är enligt uppgift tillräckligt tjock och snön faller utanför fönstret. Sidsjö Winter Race blir kul. Med några veckor kvar ser jag också en möjlighet att spetsa min form, som är trubbig i grunden och mindre vass än vanligt så här i mitten av februari.

Började "formtoppningen" i tisdagskväll med att irra runt i skogen vid Uvbergsstugan en dryg halvtimme. Som ni ser knäppte jag också en obligatorisk selfie (med bistert stenansikte) och en bild på skoterspåret. Jag noterade att benen känns skapligt starka och lungorna funktionella, men att farten jag rör mig framåt med har sina begränsningar. Planen är att köra åtminstone tre längre pass före loppet och samtidigt kliva upp på löpbandet på Friskis och köra ett par snabbare vändor där för att få fart på benen. Kanske intervaller. Då får jag förhoppningsvis lite fart i benen till den 9 mars.

Vill du vara rätt ska du satsa på skidalpinism. Maximal hippfaktor.

I dag ramlade det här ner i mejlkorgen, nyhetsbrevet från AXA Fjällmaraton, med tips om träning till årets volta i fjällvärlden. Min spaning är att skidalpinism är hippast just nu. Mest inne bland traileliten, med utövare som Kilian Jornet och Emelie Forsberg. Upp på fjället bara. Själv fortsätter jag gneta runt Södra berget. Med min teknik och mitt glid så kan jag lova att det är bra träning det också.