Fjärd till fjärd och ÖS Trailen 2015 - ett nytt lopp och ett som kan bli

För en mer detaljerad karta: Klicka här

Nyss hemkommen från Göteborg med mycket spring i benen. Lusten tog överhanden och nu har jag äntligen mätt upp distansen fjärd till fjärd. Med lite finjustering blir det exakt en halvmaraton och jag kan inte släppa tanken på att det bör (måste?) bli ett lopp. En lättsprungen halvmara med gott om vackra vyer. Från kyrkoruinen i Selånger via den lummiga gångvägen längs ån in mot Åkroken, genom Stenstan, vidare längs Södra kajen, över Sundsvallsbron och så tillbaka. I mitten av juli finns inte någon konkurrens i tävlingskalendern. Någon som är sugen på att arra med mig? Vi återkommer om det i så fall Ett annat nytt lopp, som blir av inom kort, är det här: ÖS Trailen 2015. Fråga mig inte vad ÖS står för. I alla fall inte om det betyder något annat än ös. En reflexbana runt Hovberget, Alnö, över 10 kilometer den 10 november med egen tidtagning är vad det är. Ett kul initiativ av Stefan Eriksson. Som sagt - vi har något på gång i Sundsvall! Idérikedomen och entreprenörsandan flödar i löparspåren.

Hovberget tas bäst i mörker.

Helgen i Göteborg var bra, men någon löpning blev det inte. En given runda hade förstås varit mellan Götaälvsbron och Älvsborgsbron. Så blev det inte. Jag sörjer inte att jag vilade upp lusten till idag istället.

Svanebo har många skäl att skratta - Stenstansloppet blir riktigt bra

420 föranmälda och en knippe efteranmälningar gör att Stenstansloppet kan nå upp till fina 500 deltagare när det är dags för start klockan 11 på lördagförmiddag.. Då måste alla stjärnor stå rätt på himlen. Faktum är att som lotteri är vinstchanserna också riktigt goda för den  som hoppas på att vinna den nya bilen på sitt startnummer - en rätt fet mask att locka deltagare att nappa när allt kommer omkring.

Att Andreas Svanebo skulle lägga en bana som är en sämre kopia av Broloppet? När det från början var tal om att dra Stenstansloppet över Sundsvallsbron var vi några som undrade. Så fick vi se resultatet och alla farhågor kom på skam. Vår egen trailkung har ritat upp en riktigt fin stadsrunda över 7,5 kilometer som kommer att avgöras på några av mina egna favoritstråk genom stan.

Här är en länk till Stenstansloppets sida:

Det blir spännande att se täten springa in på stigen som tar vid där Ludvigbergsvägen slutar vid foten av Norra berget. Om inte Janne Westerberg, IFK Umeå, ska stå där som vinnare igen bör nog hans närmaste konkurrenter vara i rygg på honom just där. Loppet kommer nämligen att starta i högsta möjliga fart för att sedan vika av uppför Stadsbacken och vidare längs med Ludvigsbergsvägens slakmota. Det troliga är att Westerberg går stenhårt i det partiet.Resten är förhållandevis lätt löpning.

Här försvinner Ludvigsbergsvägen in i den lummiga grönskan vid foten av Norra berget - en stig som någon skämtgare valt att kalla Tommy Lindströmsväg och dessutom fått präntat på en gatuskylt. Fråga mig inte varför den gamla kriminalaren fått en egen stig uppkallad efter sig.  Här är kan loppet avgöras i morgon. Orkar någon hänga på Jan Westerberg som antagligen kommer att gå stenhårt i uppförsbacken från Norrporten arena? Har Gebremsekel Elias häng så blir det en kul fajt.

När löparna väl är ute på stigen får de inledningsvis andrum i den svaga utförslöpan. Sedan bär det av uppåt igen i ett par korta, men rätt branta knixar. När löparna ramlar ut ur klorofyllen på andra sidan så är det utför igen. Där lär det gå undan i utförslöpan hela vägen ned mot den fantastiskt fina strandpromenaden utmed Selångerån fram till mål i Inre hamnen.

Här går banan in på strandpromenaden efter Selångerån. Här kommer det att gå undan.

Gebremeskel Elias och Janne Westerberg.

Jag träffade på Andreas Svanebo när jag hämtade ut några nummerlappar på Northcar i dag. Han såg ut att ha arbetat hårt på sistone. Att arrangera ett lopp har sina sidor. Men nöjd och glad verkar han i alla fall. Övertygad om att det här blir en snabb tävling. Dessutom går ju flera kilometer av banan genom folkvimlet på stan. Skön inramning där. Själv hoppas jag att han även lyckas få med några av stans fixstjärnor på banan. Det vore ju förbaskat kul att se en Charlotte Kalla eller Johan Olsson släntra in. Eller varför inte Svanebos egen kusin, Anders. Ett tag ryktades det också om att IFK Umeås Andreas Fahlén skulle vara med, men honom verkar ljumskarna ha satt stopp för. Då återstår Janne Westerberg som favorit, även om jag själv håller tummen för Gebremeskel Elias, 19-åringen från Bredsand, som tränar med Internationella löpargruppen varje onsdag. Den här banan passar verkligen honom. Med närmare 500 på startlistan är det också i huvudsak ett breddlopp, helt planenligt. Själv avstår jag löpningen på grund av en lättare förkylning.
Men grattis alla ni andra! Det här blir en fin tävling.

Löpning i västerled - på helig mark

Trondheimsvängen.

Trondheim. Just nu pågår Olavsfestdagene, som får Nidarosdomen, Norges nationalhelgedom, att leva upp med tornerspel, medeltidsmarknad och religiösa mässor parallellt med föredrag på årets tema tid och konserter med bland annat Sting, popikonen från 1980-talet. Även Sinéad O'Connor var bokad, men fick ställa in. Vi är här på semester. Promenerar. Konstaterar att staden som omger katedralen är väldigt behaglig. Nästan överraskande trevlig. Präglad av hamnen, men numera mycket rikare på turister och studenter än sjåare och skepp. Vacker och patinerad av väder och vind. Lite sliten, men bara runt hörnet från de sista sjabbiga medeltidsgränderna i hamnen ligger Solsiden med shoppinggalleria, restauranger och Starbucks vid de gamla dockorna. 

Nidelva möter Trondheimsfjorden.

En gång hamnmagasin och småindustri. Idag platser att leva det goda livet.

Några få gränder av det här slaget finns fortfarande kvar. Dags att K-märka.

Stadsdelen Rosenborg växer upp mot höjden. 

Träkåkar i sluttningen upp mot borgen.

Allra mest präglar förstås träkåkarna, magasinen och katedralen vid Nidelva staden. Så här års, mitt i sommaren, är vi många som kommer någon annanstans ifrån. Turister som vi är strosar vi längs älvkanten, tittar på de stora magasinen som står pålade ut i vattnet, fyllda med caféer, krogar och en del kultur vid sidan om kontoren och butikerna. Gissningsvis sätter universitetet ton på Trondheim under resten av året med 30 000 studenter i stan. Att det lokala mediehuset Adresseavisen sänder timtals med sakte-tv från byvandringar och solnedgångar på sin sajt höjer förstås Trondheim ytterligare några snäpp i min världsbild. Sakte-tv, själva motsatsen till reklam-tv. Bildmeditation utan klipp. Inte upplevelsemord med reklamavbrott. En stor grej här. Långsamhet har sin egen storhet. Lite som att gå på tur. Vara utan löparur. Heja Norge! Nidarosdomen är en mäktig skapelse. Byggd på Olav den heliges grav, vikingahövdingen som sägs ha tagit kristendomen till Norge. Givetvis med svärd och kungamakt, men ändå. Därav pilgrimsmålet. Jag läser att 500 mil pilgrimsväg, framför allt i norra Europa och Skandinavien har Nidarosdomen som mål. En av de längre pilgrimslederna, St Olavsleden, startar i vackra Selånger, Sundsvall. Att Trondheim har löparrundor utritade på turistkartan är förstås ett plus. Jag han med en femma och en tia. Särskilt tackar jag för saltstänket i luften, som smakar salt om läpparna. Här kommer några fler bilder. 

Enkelt att känna igen en norsk elbil. ELler hur? Skatteregler och avgiftsbefrielse för färjeresor och annat gör att det är tätt mellan Teslorna i Tröndelag. Norrmännens privatekonomi är förstås också en viktig faktor. Men, säger jag, det finns bra många små elbilar på gatorna också. Hör på det alla fossilmänniskor i Sundsvall - börja tänka och sluta tanka. Eller sluta i alla fall att sukta efter att bränna gammal olja i onödan.

Gubben längst ned till vänster har famnen full av avhuggna huvuden.

Ska man verkligen göra sådär? 

Olav den helige, St Olof, Norges skyddshelgon.

Medeltidshumor.

Nidarosdomen, Norges nationalhelgedom.

Trähus vid Nidelva.

Cykelliften. Ibland händer det att en cyklist lyckas hänga på hela vägen upp.

Centrala Trondheims högsta punkt. Där ligger Kristiansten festning, uppförd på 1600-talet. Där avrättade nazisterna motståndsmän under kriget. Runt fästningen ringlar fina stigar, som gjorda för löpning.

Kristiansten festning.

Magasinen vid Nidelva. Vackra som få. Bra löpning på västra stranden.

Slumpen tar mig 21 kilometer

För en större karta klicka här:

Kuriosa: jag prickade in en halvmara så när som på 170 meter när jag improviserade den här rundan i Sundsvallsskogarna i går. Jag rekommenderar den. I och för sig kan du hoppa över den här passagen:

Tour de Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand.

Men, nöden ingen lag, shit happens, så att säga. Samtidigt lite kul att få med Länssjukhuset i en stigrunda. Skogen är full av spännande val ett supervalår som det här. Se själv:

Sommarleden funkade. Blir Rödmyren nästa gång. 

Precis som vilket val som helst. Blått, grönt eller rött?

Ett fönster står på glänt i Selånger

Den 29 mars. 

Hårt draget handlar det om ett par veckor om året. Som mest. Ibland blir det inte alls. Men just nu står ett fönster på glänt. Efter den snöfattiga vintern har åkrarna tinat fram. Nätterna är kalla och dagarna varma. Tjälen har inte släppt. Marken är förhållandevis torr. Selångerdalen plötsligt springbar.

Utsikt från Kolsta.

Jag var ute i lördags. Över 10 grader. Sol och bara molntussar skymde himlen. Turen blev 15 kilometer:

För en större karta klicka här:

Selånger är en bördig dalgång. Gammal jordbruksbygd. Här levde folk redan på vikingatiden. Åkrarna korsas av bäckar och dungar. Små öar av träd i kulturbygden. Naturliga hinder att passera. Kanske på en mossig stock. Timmertravar ligger vid vägkanten. Stormfällen efter Ivar som doftar i vårvärmen.

Den som vill uppleva det här får passa på. När tjälen går ur marken är vårbruket i gång. Gödseln åker ut. Marken plöjs. Hästhagarna fylls på. Kosläpp. Sedan är gräset för högt och hallon- och nässelsnåren ogenomträngliga. Fantiserar om att det är en brittisk hed. Ett fält som fostrat generationer av hårda medeldistanslöpare. Tungsprunget och lerigt.

Hemma.

Fötterna blir verkligen glada när de får lämna dojorna. Skorna får stå ute över natten.

Alternativ selfie.

Kunde inte hålla mig ...

Klicka HÄR för en större karta.

Kunde inte hålla mig, utan tog min lunchrunda i dag istället. Och det var en otroligt skön runda. Hur tog vaden det hela då? Mmm ... jag hoppas på svar i morgon. Just nu känns muskelfästet. Inte som smärta, utan lätt ömmande. Under själva löpningen påverkades jag däremot inte alls. Nu ska jag fortsätta att vila från löpningen tills på söndag då jag testar långlöpning med Running Sundsvall.

Själva rundan i sig är riktigt bra. Har du två timmar över, jobbar i Sundsvalls centrum och har en lunchlåda som väntar efter duschen - då kan den passa dig. Lagom kuperat. I huvudsak på grus och spår. Prova den, du kommer att gilla den. Noterar också en spännande sak från det norska försvaret, som testar köttfri måndag. Hur ska de norska machograbbarna och -tjejerna fixa det? Antagligen bara fint. Gissningsvis blir de lite piggare, får mer spring i benen och så blir det mer pang för pengarna, som någon uttryckte det. Det senare kan dock vara en tveksam fördel.

Kartan till End of Season Trail

Klicka här för en större karta.

Topgrafi.

End of Season Trail är på plats. Klicka här så kommer du in på Google Maps och kan kolla in detaljerna. Tanken är att loppet ska gå att springa i tre olika rundor. Start och mål är Uvbergsstugan, scoutstugan ovanför Hulitjärn. Om du klickar in dig på Google Maps här och använder zoomverktyget, så ska jag försöka beskriva hur rundorna går (ambitionen är att göra det här lite tydligare så småningom, men tills vidare får du nöja dig med det här).

• Korta rundan är cirka sex kilometer. Start vid Uvbergsstugan (den gröna ploppen på kartan). Rundan går sedan mot Hällomsberget, gör en loop i obanad terräng och går sedan tillbaka samma väg mot Uvbergsstugan. På vägen tillbaka så kan du testa att springa på den motsatta sidan Hulitjärn. 
•  Mittimellanrundan är cirka 13 kilometer. Inledningen är förstås den samma som för korta rundan, men efter cirka fem kilometer viker banan av mot Klippstuga. Här blir det löpning på en del riktigt fina stigar. Vid korsningen efter cirka 11 kilometer viker du av tillbaka mot Uvbergsstugan istället för att växla in på avsnittet mot Laggarberg och Skönviksberget. 
• Långa rundan är cirka 21 kilometer. Där ingår allt, kort och gott. 

Som sagt, ambitionen är att göra en tydligare banbeskrivning så småningom. Vi har ju ett par veckor på oss. Vi sprang långa rundan i dag, jag och Lars Martinsson. Vi kan lova att det är ordentlig blött på sina håll, precis som det ska vara i oktober. Har vi tur är det dessutom lite krispigt i luften den 26:e. På dagens tur hade jag ingen kamera till hands, så jag får bjuda på den här bilden från förra vändan istället.

342 höjdmeter på lunchen

Lunchrunda med backar i fokus. Stor karta? Klicka här.

Sundsvall är en backig stad. Min långlunch är två timmar. Då ska jag käka, duscha och vara pigg när jag är tillbaka på redaktionen. Hur många höjdmeter hinner jag med? Jag gjorde ett försök i dag. Utgångsläget: havsnivå i Badhusparken. Resultatet: 342 meter. Som sagt, Sundsvall är en backig stad. Rundan blev totalt 11,2 kilometer. Slutsats: finns inget som helst behov av att älga upp och ner för samma backe för att få lite höjd på en lunchrunda i den här stan.

Vägra gamnacke, musarm och kulmage

Arbetsmiljöarbete. Ordet låter tungt och tråkigt som gråsten. Ändå är det så viktigt. Jag jobbar i en bransch som i likhet med hälso- och sjukvården, åtminstone den offentligt ägda, upplevt få förbättringar under 2000-talet. Tvärtom stadigt ökade krav på färre medarbetare, som betalar med gamnackar, musarmar, kulmagar och olika former av psykisk ohälsa. Det sistnämnda ordet är lika tungt som det första. Dags att ändra på det tycker jag. I morse stötte jag på mina kollegor från Mitmedias IT-avdelning. Som ni ser på filmen är alla på promenad längs ån, ute på en trendig Walk and Talk, ett telefonmöte till fots. Fasen vad bra, tänker jag. Vi jobbar inom samma företag. Just det här sättet att förhålla sig till arbetet tycker jag det är dags att överföra till redaktionen. Där lever vi fortfarande kvar i ett slags tänk om att vara slackers och militäriskt organiserade samtidigt. Ofta förenat med ett misslyckande. Vi är mobilare än någonsin. Då börjar vi röra på oss, tycker jag. Skälen är färre än någonsin att fjättra oss vid skrivborden. Sett ur företagets perspektiv måste ju målet vara att skaka loss kreativiteten ur oss. Då måste vi ha förutsättningar att må bra. Annars har vi inte lust. Att jag mår bra av att springa vet alla som har läst min blogg tidigare. Jag har på olika sätt försökt förklara varför, men egentligen är det bara när jag springer som jag fullt ut förstår varför jag älskar det. Jag känner obehag vid tanken av att inte få springa. I någon bemärkelse är jag beroende. Endorfinjunkie, om man så vill. Jag mår dåligt av att bara vara stilla. Blir sur och grinig. Naturligtvis jobbar jag sämre. Därför tar jag plikttroget ut min träningstimme varje vecka. Låter kanske fjuttigt, men när jag pusslar ihop den med lunchen så blir det ett långpass. I dag blev det 13 kilometer runt Norra berget. På en vanlig lunch hinner jag fem.

Variationsmöjligheterna för stiglöpning på Norra berget är många. Den här rundan var riktigt bra. 

Salig på rygg i gräset efter 13 kilometer.

En annan sida av saken är att jag tänker göra allt jag kan för att undvika de typiska hälsoproblem som historiskt sett följer med yrket. I värsta fall pliktar vi journalister med några års förkortad livslängd. Stress är en stro riskfaktor. Utan att ha några vetenskapliga belägg för det skulle jag vilja påstå att dålig arbetsmiljö är ett betydligt större hot mot svenska journalisters hälsa än våld och hot som ger mer braskande rubriker. Vi ska inte behöva ha det så. I dag var jag värd den här rundan. Lite tungt i början kanske, men en salighetskänsla på slutet. Salighetskänslan - det är nog därför jag älskar att springa.

Sommaren som aldrig vill ta slut

Trail på Norra berget. Start i Badhusparken. Mål i Bergsåker.

Bra stigning första kilometerna. Sedan kuperat. Avslutningen är på platten.

Fredagen den 6 september. Vi är mitt i sommaren som aldrig vill ta slut. Jag är ledig och följer barnen med lokalbussen till skolan. Hoppar av vid Mittuniversitetet. Klockan är strax efter åtta. Just nu är det behagligt varmt, men temperaturen stiger med solen. Senare på eftermiddagen blir det närmare 25. Vad ska man säga? Indiansommar är ett vackert ord. Jag värmer en sväng efter Selångersån och startar Runkeeper i Badhusparken. Lunkar sedan tillbaka samma väg och tar stigen upp mot Norra berget. Har bara ett par koppar kaffe i magen, men känner mig inte hungrig. Benen är lite tunga, men det beror mer på att jag är trött än tom i magen. Ännu inte helt utvilad efter tre kvällspass på jobbet. Jag är ganska enkel i mitt förhållningssätt till mat. Jag får däremot ständig ny input från Karin, min sambo. Hennes förhållningssätt till maten som hälsobefrämjare är under ständig utveckling. Jag håller mig till att äta mycket grönsaker, lite kött, undvika socker, vitt mjöl och mjölk. Fil och yoghurt käkar jag däremot. Att jag dragit ned på kolhydraterna, som tar mindre plats på tallriken i dag än vad de gjorde tidigare, beror nog mer på åldern än någon kosttrend. Jag är inte lika sugen längre. Samma sak gäller alkohol. Jag har nästan slutat. En vana jag däremot är slav under är att alltid äta en stadig frukost, som jag kröner med hejdlöst mycket kaffe. För mig är frukosten nästan ritualiserad. Jag tillagar och äter beståndsdelarna i en viss ordning. Sitter på en speciell plats. Använder speciella utensilier. Men nu när jag jobbar sena kvällar och ändå är uppe med tuppen och följer ungarna med bussen så blir det svårt att få till det. Vanan är rubbad. Ritualens ordningi upplösning. Kaos? Nej, det går rätt bra faktiskt. Genom att Karin har en period av fasta varje dygn, och verkar må bra av det, så har hon fått mig att förstå att det kanske ändå är helt okej att inte käka en stadig frukost varje dag eller att det åtminstone borde kunna funka att skjuta upp den ett par timmar. Hungerkänslorna är inte heller så akuta, som jag trodde att de skulle vara. Frukostvanan verkar inte spegla det verkliga behovet. I alla fall inte när jag är trött. På den här turen har jag med mig ett paket Dextrosol i ryggsäcken, som ett kvarglömt minne från fjällmaran. Uppe på berget tar jag en bit och fyller på med kranvatten. Känner ingen större skillnad. Jag njuter av att springa på stigarna. Kommer loss med andningen. Får vara med när sommarmorgonen går över till förmiddag. Jag är hemma strax efter tio. Fortfarande inte särskilt hungrig. När jag käkar vid halv elva njuter jag av maten.

Löpning i Stockholmsterräng

Löpning i Stockholmsterräng. Runkeeper klarade inte riktigt av att hitta rätt väg inledningsvis. Signalerna studsade mellan masterna. Den uppmätta tiden och distansen blev där efter, som ett zick-zackmönster första biten på Torsgatan. Gissningsvis är rundan cirka 14 kilometer.

"Ja, jag rimmar på från undergroundnivå. Siktar mot toppen så långt jag kan nå. Åh, jag kommer in rullar hårt i Stockholmsterräng..." Rimmet är Petter Alexis Askergrens. Hur är löpning i Stockholmsterrängen då? Inte är man ensam i alla fall. Jag bodde många år här nere. Hade mina första adresser i Vasastan och Birkastan. Då brukade jag jogga runt Karlbergskanalen. Herregud, det är 20 år sedan. Sedan dess har jag egentligen inte sprungit just där. Därför såg jag verkligen fram emot att göra det i kväll. Som att få återse en gammal vän. Dessutom har jag suttit nästan hela dagen. Jag är på jobbkonferens. Lämnade Sundsvall med tåg halv sex i morse. Med andra ord var det förlösande att springa ut från hotellet vid sextiden. Kände ren och skär löparglädje. Lust. Stråket längs Karlbergskanalen, via slottet och sedan Pampas marina bort mot Huvudsta är förstås lika fint som tidigare. Skillnaden är att det är så många fler löpare i dag. I kväll var det riktigt trångt faktiskt på vissa ställen. Fick smita emellan och bromsa in. Socialt påtvingade intervaller, så att säga. Visst är det kul, på sitt sätt. Att springa bland en massa andra löparglada människor på det sättet är lite som att springa ett lopp. Sedan så är det förstås att lätt att slås av vilka fantastiska möjligheter vi har i Norrland. Helt ostörda kan vi sträcka ut benen över bergen och genom skogarna. En rikedom i sig.

Korsningen Vasagatan och Kungsgatan. Själva slutklämmen på rundan som jag avslutade på Clarion Sign på Norra bantorget.

Löpning längs ett riksintresse

Svaret på varför jag springer finns i den här bilden.

Augustinatten är mörk. Ögonen har inte vant sig. Fortfarande inställda på skarpt sommarljus. September knackar snart på dörren, även om augustimånen fortfarande kikar ned på mig från natthimlen. Själv såg jag solen krypa till kojs tidigare i kväll. Jag och Lars B tog en tur på Norra berget. Solen nickade till bakom molnslöjorna när vi sprang förbi Bureplatsen, som du ser på bilden. Kanske är det som allra bäst nu, tänker jag. Marken är torr. Luften sval. Formen är god. Min löparkompis Lars M använde samma ord när han berättade om sin skogstur tidigare i dag. Bättre blir det inte, som sagt. Tidigare i veckan körde jag långa intervaller längs Selångersån. En slags variant på tusingar. Rusch 4.30 och sedan en minuts vila. Hann med sex. Utmärkt träning för att få fart på benen. För att få upp tempot. Ligger i fas för en formtoppning inför Berg till berg, om det nu blir av. Med risk för att låta överdrivet positiv tänkte jag även passa på att lyfta fram stråket längs Selångersån som något alldeles extra. Gång- och cykelvägarna längs vattendraget är som gjorda för löpning. Ån i sig är ett riksintresse för miljövård. Vattendraget anses ha stor betydelse för havsöringen. Uppströms, där ån byter namn till Sättnaån, nära källan i Sulsjön, finns det gott om flodpärlmusslor. Namnbytet sker efter Selångersfjärden. Där finns ett ovanligt fågelrikt delta. Även det ett riksintresse. Där samlas tranor, gäss, svanar och en uppsjö andra sjö- och vadarfåglar och för ett sabla liv. Särskilt på våren. Strax ovanför deltat finns den plats där S:t Olav steg i land på sin färd mot Norge där han, enligt den kristna historieskrivningen, ska ha varit på väg för att omvända norrbaggarna till den kristna tron. Vid den gamla kyrkoruinen i Selånger startar också S:t Olavsleden, en av Europas fyra stora, som sträcker sig vidare till Nidarosdomen i Trondheim. Fler borde ta chansen att utforska det här området. Kultur- och naturmiljö i ett paket. För löpare rekommenderar jag två olika rundor. Den första, Selångerfjärden runt, sträcker sig från åmynningen i Sundsvalls hamn upp till Selånger kyrka. Rundan är cirka 15 kilometer. Jag tycker att Selångerfjärden runt är värd ett eget lopp. Rundan är lättsprungen. Naturen vacker. Stigarna utmärkta. Maj eller september. Välj själv. Jag får försöka sälja in idén hos någon ... Svenska kyrkan kanske är sugen? Gustaf Adolf och Selånger kan ju dela på arrangemanget. Målgången kan vi ha i Badhusparken, utanför redaktionsfönstren på Sundsvalls Tidning och Dagbladet. Lokaltidningarna, min arbetsgivare, vill förstås också vara med på ett hörn. Eller hur?

Selångerfjärden runt.

 Runda nummer två, Åkroken runt, sträcker sig från åmynningen till Gustaf Adolfs begravningsplats. Rundan är cirka fyra kilometer. Här körde jag långa intervaller tidigare i veckan. Ett varv går att stöka undan på en timme med mat och dusch för den som inte nöjer sig med en lunchpromenad. Själv körde jag två varv i tisdags på en lunchrast kombinerad med en träningstimme. Jag hade tur med sensommarvärme och sol, men rundan funkar året om. Kör hårt!

Åkroken runt.