En vapenvägrare goes Nordic Military Training

En norsk instruktör från Stockholm i Sundsvall i dag.

När jag brottades senast? Jag tror det var ett kvarts sekel sedan, när jag var runt 20 och tog ett nappatag med farsan. Jo alltså, förutom i dag då, då jag gick några omgångar knäbrottning med några killar jag aldrig träffat förut. För övrigt det roligaste jag gjort på väldigt länge. Spontanbrottningen med farsan var lite mer prestigeladdad, vill jag minnas.

Mannen med det förvridna ansiktet är jag.

Runt 50 personer var med på Nordic Military Trainings (NMT) prova på dag på Haga, som var själva anledningen till brottningsmatcherna. Vi träffades på Prolympia-skolan på Tomtegränd, Hags vid 10. Vädret strålande. Fem grader, sol och bara lätta slöjmoln. Medan vi stod i snörräta led passade instruktören på att kalla NMT för "Sveriges största vuxendagis". Ett skämt som skickade en signal om självdistans mellan kommandoropen.

Löpningen är grunden. Träningen utförs utomhus. Den egna kroppen och andras är träningsverktygen.

NMT är tuff träning. Så här tio timmar senare känns det i kroppen. Ursprunget finns i den amerikanska arméns Boot camp. Träningen sker i grupp, utomhus och med militärt ledarskap som förebild. Löpningen är grunden. Både mellan stationerna och vid. På prova på-passet körde vi en hel bunt övningar med den egna kroppen som träningsredskap. Flera i par med en vilt främmande kompis. Vi staplade armhävningar, upphopp, boxning, dragkamp, knäbrottning på varandra. Instruktörerna körde kommandon. Pang på med en tydlig attityd: gruppen först. Vi tog i, svettades och blev ordentligt skitiga.

Utsträckning.

Visst kan jag, som gammal vapenvägrare, bli fundersam över vurmen för det militära. Men jag måste erkänna att jag gillade det här. NMT är ett intressant träningskoncept. Den sociala dimensionen, gruppens betydelsen vid den här sortens träning går inte att underskatta. Man tar i lite extra och har samtidigt kul. Sedan kan förstås en del övningar bli slitsamma om man har en kropp som behöver vissa begränsningar. Tekniken blir det väl också lite si och så med ibland. Efter passet blev det prat och medlemsvärvning. Vi som var där fick Hillevi Wahls bok "Extremt kul!". Där berättar hon om sin väg in i NMT. Hur hon gick "från soffpotatis till G.I. Jane". Egentligen skulle Hillevi ha varit med själv och föreläst, men fick ställa in på grund av sjukdom. På bokens baksida och i förordet betonar hon att många kvinnor börjar extremträna när de passerar 40. Själv tänker jag att vi är rätt många män också som tar i som aldrig förr efter 40. Jag går till mig själv. Åldrandet ställer ultimatum: nu eller aldrig. Ska jag springa ett långt lopp i en hög bergskedja så har jag inte så himla många år på mig. Att uppskatta god fysik är också lättare i min ålder. När jag var yngre tänkte jag alltid att jag hade all tid i världen. Var jag bakis så blev jag fit for fight igen efter ett dygn. Numera undviker jag att situationen. Hur som helst, NMT tycks locka alla åldrar. Många av dem som var med i dag var runt 20. Merparten under 35 skulle jag tro.priset

Karin tillsammans med Pernilla, som bjöd in oss.

Bakom NMT, som är ett registrerat varumärke, står bolaget Nordic Military Training AB. Omsättningen har ökat stadigt. Just nu söker företaget instruktörer i Sundsvall. Jag förstår varför. Priset för att vara med är betydligt högre än ett träningskort på Friskis. Å andra sidan kommer nog en speciell gemenskap med på köpet. Betydligt häftigare än ett ordinärt och lika dyrt gym är det definitivt.