Nästan som att lyfta, ta en flygtur över Sidsjön

En vackrare vårvinterdag får man leta efter. Temperaturen hemma på parkeringen, - 3,5 grader.

Någon sa att om det sista som överger människan är hoppet, så är humorn det näst sista. Leken och löpningen kommer förhoppningsvis på tredje plats. Som jag hade hoppats så blev det löpning i dag också. För att börja med slutet, och återkoppla till den kryptiska inledningen på det här inlägget, så var det ett otroligt skönt pass men en lekfull avslutning: två medelålders män, som sprang som fan utför Sidsjöbacken, med armarna utsträckta som vingar. Känslan av att släppa tyglarna, mentalt och fysiskt, nedför en nypistad slalombacke är svår att beskriva. En filmkamera skulle kanske berättat en del. Med ord är det närmaste jag kommer "nästan som att lyfta, mot en flygtur över Sidsjön". En vackrare vårvinterdag får man också leta efter. Minus 3,5 grader på parkeringen hemma. Skarsnö och krispig, torr luft. Inte kallt.

Inte varje dag man möter pistmaskinen på löparrundan.

Rundan blev ungefär åtta kilometer. Start på Sidsjöparkeringen vid foten av SOK-stugan. Sedan uppför Sidsjöbacken, via LV5-området och sedan uppför slalombacken på Södra berget.

Skillnaden mellan metalldubbar och odubbat kan vara en åktur nedför slalombacken.

På Södra fick vi även anledning att testa skillnaden mellan Icebug OLX med metalldubbar och Salomon Fellcross utan metallbubbar. Underlaget i pisten var isigt. Lutningen tvärbrant. Tyvärr fick jag inte upp kameran i tid, men det såg riktigt lustigt ut när Lars B (pricken där nere) gled nedför backen efter att ha förlorat fästet med sina Salomondojor. Tack för den här rundan. Årets bästa.