En matta. En filt. Andning. Luft djupt ner i bröstkorgen. När jag sitter där i lätt yogaställning och pustar värker det i ryggen, bålen, ljumskarna, fötterna ... Kroppen är stel, ställningen obekväm, men framför allt har säsongens första skidtur aktiverat delar av kroppen som varit förvånansvärt inaktiva sedan sist och träningsvärken slog till direkt. På mattan börjar något hända. För varje ny position löser spänningen upp sig, som Treo i ett glas vatten. Kroppen mjuknar. Samma känsla i huvudet. Stingsligheten, tröttheten,rullar in sig i något mjukt, som bomull. Bredvid mig ligger Karin på sin matta. Snett framför mig min dotter. När vi är klara känner jag mig upprymd. Jag är ingen yogi. Har aldrig kommit till skott riktigt, men känt ett behov. Jag lovar att göra det här till en vana. Helgkombinationen med skidor några mil och sedan yoga med familjen i en sal med 40 stycken andra var oslagbar i kväll. När det gäller skidåkningen i Sundsvall så börjar den få riktigt bra förutsättningar. Åkte på Södra berget i lördags. Funkade alldeles utmärkt för mig som försöker köra in skateskidorna och jobba på min usla teknik. Tog även en sväng över Huli under söndagen. Klassisk stil, eller brist på. Även där är spårsystemet på väg att bli riktigt bra. Men jag höjer ett varningens finger för gula leden från Bosvedjan till Huli, som ännu så länge inte är spårad med maskin utan bara upptrampad av entusiaster. Nu även av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar