Bob hund och löpning - revolution på gång

Löpning och Bob hund har kanske inte något solklart samband. Möjligen är jag själv en snedkoppling mellan dessa storheter. Jag har följt bandet på distans sedan mitten av 1990-talet. Ramlat in på några konserter, omfamnat det under perioder, glömt bort det under andra. Så på konserten på Pipeline i Sundsvall igår föll allt på plats. Jag var lika svettig som efter en löprunda när bandet klev av scenen och vi vacklade ut ur mörkret medan resten av publiken försökte klappa och stampa fram fler extranummer. Jag kan bekräfta att Bob hund är Sveriges bästa liveband. Att allt rörde sig under spelningen. Kroppen, tankarna och känslorna. När jag sprang i morse tänkte jag intensivt på att jag måste berätta om det. För Bob hund har en lösning. Att vi är fallet, knepigheten som bandet har ett alldeles eget sätt att dyrka upp. De är verktyget vi kan använda för att plocka de onda blommor, som blommar i vår tid. Nu är det slut, nu får det räcka. Rean på våra själar är över. I mer än två decennier har Bob hund utvecklat sitt koncept, sitt konstprojekt förklätt till popmusik. Thomas Öbergs texter, hans förmåga att träda fram i utrymmet mellan scenen och publiken, ta våra händer och leda in oss där, in i Bob hunds värld, det är, vad ska jag säga, en stor upplevelse. Nästan en passagerit, en transcendens. Förra veckan hade jag möjligheten att intervjua Thomas Öberg. Han är ett geni. Du kan lyssna på hela intervjun genom att klicka här eller på klippet högst upp.  eller här för att läsa intervjun på ST.nu. Thomas Öberg berättar om vad som är drivkraften bakom bandet. Samhället har blivit mer som en Bob hundtext, säger han. Nervöst, oroligt för hur det ska gå, men också redo för lösningar bortom de schablonartade. Bandets drivkraften har alltid varit att kanalisera den framvällande frustrationen i musik istället för förvirring. Kanske är det en revolution på gång? tänker jag. Bob hund är på många sätt mer relevant än någonsin. Efter åratal av framväxande hat och ett samhälle där den ogrundade rädslan för andra börjat få fäste erbjuder de plötsligt en lösning, eller rättare sagt, så är vi plötsligt öppna för lösningen. Tiden är mogen. Något bortom det schablonartade är på väg att växa fram. Efter konserten bytte jag några ord med en bekant till en bekant, som upplevde samma sak som jag. Att Bob hund aldrig varit bättre. Allra bäst var tolkningen av Bob Hanssons dikt om flykt, som jag inte kan namnet på. Jag slöt mina ögon. Pipeline är ingen magisk plats, utan en rockklubb. Men just då var det mörka, fuktiga och trånga utrymmet just det, magiskt.  
Läs ST:s recension här:

Jakten på en bild

Jan Westerberg, ohotad etta.

Att inte springa kan vara en utmaning det också. Jag och min dotter åkte runt på cykel för att försöka ta några bra bilder på Stenstansloppet. Vi lyckades åtminstone med den på Jan Westerberg på upploppet. Han var förstås ohotad. Att han för några år sedan var en av Sveriges bästa löpare på 3000 meter hinder är fortfarande tydligt. Han saknar helt enkelt tillräckligt bra motstånd i Sundsvall på distanser upp till 10 kilometer, åtminstone när kusinerna Svanebo gör något annat än springer. Bilden på loppets fyra, Gebremeskel Elias, en av Internationella löpargruppens sex löpare i tävlingen, där han jagar hack i häl på duktige ultralöparen Johan Reunanen, som vann Borlänge Ultra 6-timmars i våras, är också okej. Gebremeskel klagade på ont i baksidan av låret, en smärta som kom precis där i Stadsbacken. Jacob Reunanen ångade i sin tur på lika besinningslöst som vanligt.

Gebremeskel Elias och Jacob Reunanen.

Många verkade nöjda efter loppet, som sticker ut med sin lite udda distans (7,5 km). 440 deltagare blev det till slut. En löparfest inramad av folkvimlet under Stenstansdagarna är vad det blev. Vädret var lika strålande under tävlingen som skyfallet sedan var blött under prisutdelningen, då ST:s 175-årskalas med den 175 meter långa jubileumstårtan regnade bort. Två tips till arrangörerna inför nästa upplaga:

• Bredda banan strax efter starten så att löparna slipper Vasaloppsträngseln på sin väg ut från Inre hamnen.
• Skippa kroken vid Kulturmagasinet, som många verkade tycka var onödig. Om banan är 7,5 eller 7 kilometer spelar mindre roll. 

Själv tackar jag för underhållningen. Jag tror att många Sundsvallsbor delar den positiva känslan med mig (eftersom jag stod över tävlingen  kompenserade jag med intervaller i slalombacken på Södra i dag, med stavar i händerna apropå Vasaloppet).

Svanebo har många skäl att skratta - Stenstansloppet blir riktigt bra

420 föranmälda och en knippe efteranmälningar gör att Stenstansloppet kan nå upp till fina 500 deltagare när det är dags för start klockan 11 på lördagförmiddag.. Då måste alla stjärnor stå rätt på himlen. Faktum är att som lotteri är vinstchanserna också riktigt goda för den  som hoppas på att vinna den nya bilen på sitt startnummer - en rätt fet mask att locka deltagare att nappa när allt kommer omkring.

Att Andreas Svanebo skulle lägga en bana som är en sämre kopia av Broloppet? När det från början var tal om att dra Stenstansloppet över Sundsvallsbron var vi några som undrade. Så fick vi se resultatet och alla farhågor kom på skam. Vår egen trailkung har ritat upp en riktigt fin stadsrunda över 7,5 kilometer som kommer att avgöras på några av mina egna favoritstråk genom stan.

Här är en länk till Stenstansloppets sida:

Det blir spännande att se täten springa in på stigen som tar vid där Ludvigbergsvägen slutar vid foten av Norra berget. Om inte Janne Westerberg, IFK Umeå, ska stå där som vinnare igen bör nog hans närmaste konkurrenter vara i rygg på honom just där. Loppet kommer nämligen att starta i högsta möjliga fart för att sedan vika av uppför Stadsbacken och vidare längs med Ludvigsbergsvägens slakmota. Det troliga är att Westerberg går stenhårt i det partiet.Resten är förhållandevis lätt löpning.

Här försvinner Ludvigsbergsvägen in i den lummiga grönskan vid foten av Norra berget - en stig som någon skämtgare valt att kalla Tommy Lindströmsväg och dessutom fått präntat på en gatuskylt. Fråga mig inte varför den gamla kriminalaren fått en egen stig uppkallad efter sig.  Här är kan loppet avgöras i morgon. Orkar någon hänga på Jan Westerberg som antagligen kommer att gå stenhårt i uppförsbacken från Norrporten arena? Har Gebremsekel Elias häng så blir det en kul fajt.

När löparna väl är ute på stigen får de inledningsvis andrum i den svaga utförslöpan. Sedan bär det av uppåt igen i ett par korta, men rätt branta knixar. När löparna ramlar ut ur klorofyllen på andra sidan så är det utför igen. Där lär det gå undan i utförslöpan hela vägen ned mot den fantastiskt fina strandpromenaden utmed Selångerån fram till mål i Inre hamnen.

Här går banan in på strandpromenaden efter Selångerån. Här kommer det att gå undan.

Gebremeskel Elias och Janne Westerberg.

Jag träffade på Andreas Svanebo när jag hämtade ut några nummerlappar på Northcar i dag. Han såg ut att ha arbetat hårt på sistone. Att arrangera ett lopp har sina sidor. Men nöjd och glad verkar han i alla fall. Övertygad om att det här blir en snabb tävling. Dessutom går ju flera kilometer av banan genom folkvimlet på stan. Skön inramning där. Själv hoppas jag att han även lyckas få med några av stans fixstjärnor på banan. Det vore ju förbaskat kul att se en Charlotte Kalla eller Johan Olsson släntra in. Eller varför inte Svanebos egen kusin, Anders. Ett tag ryktades det också om att IFK Umeås Andreas Fahlén skulle vara med, men honom verkar ljumskarna ha satt stopp för. Då återstår Janne Westerberg som favorit, även om jag själv håller tummen för Gebremeskel Elias, 19-åringen från Bredsand, som tränar med Internationella löpargruppen varje onsdag. Den här banan passar verkligen honom. Med närmare 500 på startlistan är det också i huvudsak ett breddlopp, helt planenligt. Själv avstår jag löpningen på grund av en lättare förkylning.
Men grattis alla ni andra! Det här blir en fin tävling.

Sundsvalls stigar på toppen

Team Sundsvalls stigar: jag, Björn Knutsson, och Lars Beckman.

Jag medger att det är lite förmätet, men det är för kul för att jag ska låta bli. Team Sundsvalls stigar vann ju den första lagtävlingen någonsin i Berg till berg, 10 kilometer från topp till topp mellan Sundsvalls stadsberg, och då måste förstås bilden från prispallen toppa. Visst gjorde vi en stabil insats, för all del, men av de cirka hundra löparna deltog bara 15 i lagtävlingen. Förklarar en del, som du förstår. Men, en seger är alltid en seger. Kul hade vi. I laget deltog förutom jag själv Björn Knutsson och Lars Beckman. Alla tre i mål hack i häl - tre hårt arbetande familjefäder med genomsnittsåldern 46 år ... Jämnheten får väl sägas vara vår styrka. Totaltiden 2.42:14. Berg till berg är ett bra lopp. Kanske blir lagmomentet på sikt också den hävstång tävlingen behöver. Plats finns för många fler. Varför inte dubbla antalet löpare? Det är tävlingen mer än värd. Där hör den hemma, som en Sundsvallsklassiker på riktigt. Loppet i sig är en tuff utmaning för en vanlig motionär. Farten blir lätt för hög utför Norra berget. I år var bansträckningen brutalt vinklad nedför trapporna. Trixigt och trångt. Genom stan kändes det, som vanligt, som ett gatlopp. Där brukar jag själv, alltid, springa krampaktigt med för hög puls, sökandes efter en fart anpassad till min förmåga utan att jag för den skull tappar alla snabba löpare ur sikte, vilket förstås är omöjligt. Först när banan lämnar gatorna och de bredare spåren och börjar klättra uppför Södra berget brukar jag börja leva igen. I år gick den här "trivseldelen" på en relativt smal skogsstig strax öster om slalombacken. Långt, segt och svettigt. Ändå är loppet i sig, när jag summerar det efter mitt tredje raka deltagande, förbaskat kul. Och ännu roligare i lag. Kanske kan Berg till berg bli en sån utmaning som arbetsplatser och kompisgäng kan behöva så här direkt efter semestern? Jag hoppas det.

Utsikt från startområdet.

Mina homies, Lars med Lantmännenkeps. Björn i den röda teamfärgen.

Mats Störtebecker, arrangör, pekar ut riktningen.

Nämen, vi är ju etta.

Väl i mål är alla rätt nöjda, som till exempel Lars.

Jan Westerberg, IFK Umeå (40:55) och Jessika Eriksson, Stockviks SF (51:17). Vinnare i herr- respektive damklassen.

Jan Westerberg med Internationella löpargruppens vassaste löpare, Gebre Elias, tvåa i Berg till berg på 43:48.

I like löpare i motljus. I just can´t get enough

Löpare i motljus är nutidens motsvarighet till hötorgskonstens Älg i motljus och jag kan inte få nog. Här kommer ett knippe bilder från kvällens onsdagslöpning med Internationella löpargruppen. Vi hade en bra kväll. Mycket bra.

Utan Salomon men med friplåtar och kanonbra trail

Ni hittar all information om loppet på drakloppet.se.

Drakloppet står utan Salomon i år, vars trail tour förgyllt Sundsvall några år i rad. Skilsmässan var odramatisk. Just nu, ett par timmar från start, ser det ändå något tunnare ut i startleden än vad det brukar. Exakt vad det beror på vet jag inte. Har marknadsföringen blivit lidande? Är det fler lopp som rycker och drar i löparna eller rent av tävlingstrenden som är vikande? Eller bara jag som pratar i nattmössan? Jag har inte räknat på saken och förhoppningsvis ramlar det in en hel drös efteranmälningar. I så fall hoppas jag det blir trångt i spåret även på 21:an, Svarta draken, där jag själv springer. Som engagerad i Internationella löpargruppen är jag också tacksam för att Drakloppets bussiga tävlingsledning bjussar på några startavgifter. I Internationella löpargruppen finns ett helt gäng löpare som har skral ekonomi. För att göra det möjligt för dem att tävla bjuder Drakloppet på en handfull startavgifter. Jag tackar och bugar, jättebussigt! Några av dessa löpare är också rätt vassa. I alla fall har de en sådan historik. Vi får se vad de går för på 6,5 kilometer i kväll. Kör hårt alla! Kom också ihåg att efteranmäla er, ni som inte har gjort det, men just nu kom på att ni ju borde testa de underbara spåren på Nora berget. Hoppas vi ses på Stora torget före klockan 18.00.

Vi kör på med social löpning i Sidsjö

Ali, Raage the Man och jag på toppen av Sidsjöbacken.

Vi har kommit i gång så smått med social löpning i Sidsjö. Alltid onsdagar 19.00 med start på parkeringen nedanför Ica. I går bidde det till slut tre varv runt sjön och ett par långa intervaller i slalombacken. Ska vi prata om vädret så var det utmärkt för löpning - 18 grader och fuktmättat, stundtals med tätt duggregn. Idén bakom löparträffarna är att det ska vara tillfällen för träning och samtidigt tillfällen för att knyta sociala band. Skaffa nya kontakter. Bygga nätverk. Kalla det vad du vill, avståndet mellan oss som befinner oss här just nu, bor här, infödingar och människor som nyligen anlänt eller som kom hit för bra länge sedan, är av olika anledningar alldeles för stort alldeles för ofta och det vill vi ändra på. Alla är välkomna och ju fler vi är desto bättre. Passa på att kolla in Internationella löpargruppen på Facebook för uppdateringar och mer information. För mig har det här med löpning inte alls alltid varit en social grej. Att springa har passat mig som ensamvarg. Jag har tagit mina rundor, gett kroppen vad den behöver och själen ro. Men, med åren har jag börjat begripa vilken social potential som den här aktiviteten bär inom sig. När vi springer blir vi liksom öppnare. När andfåddheten lägger sig sprider sig istället en slags upprymdhet inombords. Tankarna klarnar. När det känns som bäst kommer snacket mycket lättare och små sociala blommor börjar blomma mitt i löparsteget. Då är vi löpare allihop, varken mer eller mindre. För den som försöker lära sig svenska kan det till och med vara bra tillfällen att ta några snabba steg framåt på språkområdet. Vi som sprungit tillsammans några gånger vet att det är så och vu vill förstås att du också hänger på. Så lägg onsdagar klockan 19.00 i Sidsjö på minnet. Start vid parkeringen nedanför Ica, alltid samma plats om inte något annat väldigt tydligt anges. Var med och njut av den bästa blandningen - träning och socialt mingel. Yo! Alla farter är tillåtna.

Internationella löpargruppen växer. Häng på du också!