Kunde inte hålla mig ...

Klicka HÄR för en större karta.

Kunde inte hålla mig, utan tog min lunchrunda i dag istället. Och det var en otroligt skön runda. Hur tog vaden det hela då? Mmm ... jag hoppas på svar i morgon. Just nu känns muskelfästet. Inte som smärta, utan lätt ömmande. Under själva löpningen påverkades jag däremot inte alls. Nu ska jag fortsätta att vila från löpningen tills på söndag då jag testar långlöpning med Running Sundsvall.

Själva rundan i sig är riktigt bra. Har du två timmar över, jobbar i Sundsvalls centrum och har en lunchlåda som väntar efter duschen - då kan den passa dig. Lagom kuperat. I huvudsak på grus och spår. Prova den, du kommer att gilla den. Noterar också en spännande sak från det norska försvaret, som testar köttfri måndag. Hur ska de norska machograbbarna och -tjejerna fixa det? Antagligen bara fint. Gissningsvis blir de lite piggare, får mer spring i benen och så blir det mer pang för pengarna, som någon uttryckte det. Det senare kan dock vara en tveksam fördel.

Vad är väl en vad och vad borde Sverige ha emot Stockholm?

Ett par veckor sedan jag tog senaste löpsteget i storstan på novemberlovet. En upplevelse som sabbades totalt av min vänstra vad. I dag hade jag tänkt testa på lunchen, men ett sjukt barn kom emellan. Istället sitter jag här och särskilt mycket energi lär jag inte ha kvar i kväll. Tre dagars skiftjobb och kroppen är inställd på tidiga morgnar och lika tidiga kvällar. Fast jag är inte bitter, nä, nä ... jag är faktiskt inte det. Tog en promenad med mitt andra barn till skolan i morse och vi fick en fin stund tillsammans. Jag kände efter lite extra i vaden. Vid närmare eftertanke så hade det nog varit dumt att springa. Vaden känns i och för sig bättre, men inte bra. Uppvärmd hade den säkert funkat. Men sedan? Smärtan sitter snett under knäskålen. Antagligen så har jag överansträngt muskeln och fått en inflammation i muskelfästet. Men jag vet inte. Har googlat lite, men tycker inte att det är värt att belasta sjukvården ännu så länge. Jag provar på söndag med Running Sundsvall i stället.

Vackra morgnar har vi gott om i Sundsvall i november.

Apropå storstan så läste jag en intressant krönika av Aftonbladetjournalisten Peter Kadhammar för ett tag sedan. Om Stockholm vs övriga Sverige. Hårda ord om den politiska överenskommelsen om att bygga nio t-banestationer och fixa fram tiotusentals nya bostäder i huvudstaden samtidigt som det saknas en vettig regionalpolitik för resten av landet: "... stadens och regionens tillväxt skapar en obalans, tippar Sverige över ända.", "Malmö kommer inte att räcka till när Stockholm, likt en parasiterande växt brer ut sig och kväver all undervegetation", "Storstaden som skenar medan resten av landet bromsar in eller står stilla.", "Det är dags att rädda Sverige från Stockholm". Kadhammars slutsats är att Sverige måste börja decentralisera. Skicka ut statliga verk och myndigheter i landet. Inte som nu - lägga mer och mer innanför huvudstadens tullar. Bara då kan framtiden bli lite ljusare för den del av landets unga som fortfarande valt att inte flytta till Stockholm. Ännu så länge de allra flesta. Med starkare arbetsmarknader ute i landet kommer ljuset från storstan inte att skina riktigt lika starkt. Jag gillar Kadhammars perspektiv. För det första är avfolkningen inte bara en Norrlandsfråga, som många Norrlandspopulister försöker få det till. Norrland är inte en koloni. Basta. Umeå och Norrbotten växer. Med statens hjälp. Hur är det med Åmål? Problemet är generellt. Jag bygger inte min uppfattning bara på Kadhammars krönika. Rörelsen från periferi till centrum är ett beforskat fält både inom samhällsgeografin och socialantropologin. Rörelsen är både ekonomiskt, socialt och kulturellt betingad och framtvingad. För det andra så går det att påverka den här rörelsen. Staten äger sina egna verktyg. Vi har goda förutsättningar. Du ska alltså inte lyssna på den som säger att det inte går att göra något åt avfolkningen av landsbygden. Visst finns det problem, i vissa fall stora. Men finns det vilja så finns det hopp. Däremot finns en överskuggande risk att det går illa för många om vi tillåter Stockholm växa ohämmat. Då kanske huvudstaden till slut bara blir en tillväxtmotor för sig själv. Jag är inte alls Stockholmsfientlig. Tvärtom trivs jag bra där (också). I alla fall som besökare. Men när det gäller löpning så är Stockholm verkligen beige. Själv börjar längta efter snön. När jag fyllde år fick jag dom här:

Snölås från Outdoor research inköpta hos Magnus på Wått och Tårrt i Sundsvall. So, let it snow, let it snow, let it snow.

Nu plockar jag fram cykeln

Hemma på prärien.

Jag är naturromantiker. Har varit det hela mitt liv. Att stanna upp och titta på en utsikt är viktigt för mig. Den här bilden tog jag för en vecka sedan. Klockan fyra på eftermiddagen. Jag var på väg till Hov, Selånger. Efter en för årstiden varm dag var det ett par grader varmt, men temperaturen var på väg nedåt precis som solen bakom Hällomsberget. Bilden är inte märkvärdig. Samma gäller kanske vyn, men för mig betyder den mycket. Jag gillar det blå ljuset, som kommer sent på hösten när årstiden är på väg in i sin mörkaste månad. Jag gillar åkrarna och bergskammen. Naturen kurar ihop sig under himlen och väntar på att få vila under snötäcket. I morgon börjar jag jobba igen efter en lite längre ledighet. Har fixat cykeln. På torsdag gör jag debut för vintersäsongen med dubbdäcken på. Jag dear klockan 5.30. Lite kul faktiskt. Ska passa på att lämna igen Go Pro-kameran till min kollega och ska dokumentera resan. Något att se fram emot.

Dags för återhämtning

En tur i Hagaparken.

Råstasjön.

Jag vid Haga slott.

Karin vid Brunnsviken.

Grå farbror november knackar på. Dimman låg tät över Norrlandskusten när vi åkte hem från Stockholm i dag. Regnet var iskallt. Där nere var det inte mycket bättre väder. Tog en tur runt Råstasjön i Solna i morse och det var drypande fuktigt. Jag faller in i tanken att det är dags att avsluta löparsäsongen nu. För kroppen är det rätt. Periodisering är bra. Kroppen behöver vila och variation. Hösten har varit tuff för en gamling som jag. Jag har ett ömmande muskelfäste i vänster vad, strax under knäleden. Vet inte exakt vad (he, he) det är för fel. Gissar på en inflammation. Jag behöver nog vila ett par veckor från löpningen. I Stockholm firade vi mammas 70-årsdag. Jag och min allra käraste Karin passade även på att ta en sväng i Hagaparken. Solen tittade fram och det blev en riktigt fin tur längs Brunnsviken.  Ett skönt minne att dela.

Bellman.

Sommarstuga vid Brunnsviken.

End of Season Trail the movie, del 2

Världen har rusat vidare. Själv har jag har inte riktigt släppt End of Season Trail än. Nu är det dags för ett avslut för den här gången. Till att börja med har klippt ned råfilmen, som jag lade ut efter loppet, till knappt fyra minuter. Tycker själv att den blev rätt kul, väl medveten om att allt förstås är relativt. Gjorde även en omvärldskoll i dag och ser att både Susanne Liukkonen och Johan Renström nämner End of Season Trail på sina bloggar. Tackar för det! Skruva upp volymen ordentligt nu när ni kollar in End of Season Trail del 2. 

Några tankar om End of Season Trail

Full fart runt Hulitjärn.

Yes, we did it! Jag tycker att det blev precis så trevligt som vi hade hoppats, Lars och jag. Ett stort gäng som drog i väg på långtur i oktoberskogen. Race för en del, en riktig utmaning för andra och en upplevelse för de allra flesta. Eftersnacket på Facebook har varit en riktig boost - visst känns det som att vi gör om det här 2014! Dubbelkollade nyss startlistan och ser att vi var närmare 50 som startade. Vi hade inte väntat oss det. Lärdomen vi tar med oss till nästa år är att fixa fram en bättre karta. Sedan tar vi förstås med oss alla kommentarer, som inspiration över vintern till nästa löparsäsong. Susanne Liukkonens sammanfattning på Facbook tar vi med oss som ett gott betyg: Banan står sig bra i trail-kategorin. Lagom kuperat, tekniskt och geggigt! Själv sprang hon snabbast av tjejerna på 20-kilometersslingan (1.50,30). Bland killarna var Markus Frödin vassast på samma distans (1.42,30). Imponerande. Per-Ivar Näslund var snabbast på korta banan, 13 kilometer (1.10,00). Där tror jag att Stina Feil dundrade in som snabbaste tjej (1.31,10). Verkliga vinnare är vi allihopa! Själv gjorde jag ett försök att filma. Utan koll på funktionerna i GoPro-kameran brände jag allt minne på SD-kortet under de fem första kilometerna ... Det ligger en "råfilm" på YouTube. Ska redigera när jag får tid. Kommer förhoppningsvis också lite bilder så småningom. Observera risk för långsamt tempo - i min film alltså.

Allt du behöver veta inför End of Season Trail

SMHI:s väderprognos för lördag - så mycket oktober som det kan bli.

Bara fyra dagar kvar till End of Season Trail 2013. Som ni ser på bilden så verkar vi få riktigt oktoberväder. Mulet, regn och kallt. Men vi verkar inte få några stora mängder nederbörd. Bara någon millimeter och vi får ju vara glada för att vi slipper snöglopp. Underställ och tunn regnjacka känns som ett bra klädval.

Så här sammanfattar tankesmedjan
på Expressen vädret som väntar.

Som ni säkert redan listat ut så är End of Season Trail ett annorlunda motionslopp. Vi springer utan nummerlappar, vätskekontroller och anmälningsavgift. Tidtagningen sköter vi själva. Unplugged, kort och gott. Loppet går i huvudsak i två distanser - 13 kilometer och 21 kilometer. Här hittar du kartan. Här kommer lite allmän information och några regler som gäller för loppet. Läs dem och så hoppas vi på riktigt bra löpning på lördag:

• Vi samlas klockan 10.30 lördagen den 26 oktober och startar klockan 11.00. Uvbergsstugan i Huli, Sundsvall, kommer att vara start och mål. 
• Till Uvbergsstugan kommer du enklast med bil. Åk gärna med en kompis och kör inte hela vägen fram till stugan. Använd istället parkeringsplatsen vid kraftledningsgatan.    
• Uvbergsstugan kommer att vara öppen. Möjlighet finns alltså att byta om inomhus och att lämna ifrån sig överdragskläder. I stugan finns det vatten och toalett. Däremot inte dusch. Ta gärna av dig löpardojorna utomhus.
• Ta med mobiltelefon. Vid starten kommer det att finnas en lista där du skriver upp ditt namn och telefonnummer. När du går i mål stryker du dig från listan. En säkerhetsåtgärd. 
• Kartor kommer att finnas till hands för den som vill. Banorna är snitslade och går att följa utan karta.
• Ta gärna med dig något att äta och dricka. Blir loppet tufft, kallt och blött så är det bra att få i sig energi både under loppet och efter. 
• Glöm inte att ha kul och ta hand om varandra där ute.

Vi hoppas förstås på en riktigt bra dag i skogen. Men, om ni inte tycker att det räcker med löpning för den här helgen efter End of Season Trail så kan jag rekommendera en långrunda med Running Sundsvall redan klockan 10.00 på söndag. Ha det gott!