Ett gott råd till årets vackraste lopp

Lagbilden från vänster: Josef, Sohaib, Raage, Gulet, Fredrik (jag), Ali, Khalif och Futsum. Vi saknar bara Poonam och Nadeem. Starkt gäng med potential. Nästa år får Sports gym passa sig ; )

Jag minns inte när jag hade så här kul senast! Indalsledenloppet var till och med roligare än jag kunde föreställa mig. När jag tänker på vilken potential den här tävlingen har så borde det ju med ganska enkla knep gå att till och med dubblera antalet tävlande. Alla skulle få plats, utan problem. Vi gjorde vågen på sju sträckor. Lyfte varandra hela vägen in i mål. På vägen visade Internationella föreningen att det finns en otrolig vilja att prestera i det här gänget och att det är hur kul som helst att göra det när man får chansen. Många i vårt lag har saknat vettiga träningsförutsättningar, andra brukar helt enkelt inte springa, så vårt resultat i lördags var över förväntan. Vi kom 28:a av 53 lag och sprang in på tiden 6.41:49. En reflexion som några löpare gjorde i målområdet var att till nästa år så kanske arrangörerna bord tänka över möjligheten att dela upp starten så att tävlingsklassen startar efter motionsklassen. Nu är det ju rätt ödsligt i målområdet när de snabbaste löparna dundrar in. Bra tänkt Clary! Jag håller med. Tänk över den saken. Själva ska vi jobba vidare på träningsrutinerna för vårt gäng och nästa år, då jäklar, då kommer vi igen!
• ST gjorde en kul intervju med Robin Bryntesson som du kan titta på här:

• Vinnarlaget med elitidrottarna från Sports gym gjorde en egen film. Lite kryptisk men ändå jäkligt rolig och inspirerande och du kan kolla in den här. 

• Här kan du höra ultralöparen Frida Södermark berätta om sitt lopp, där hon dansade in i mål till tonerna av ett spelmanslag. Hon kommer att jämföra Indalsledenloppet med Comrades, Sydafrika i sitt nästa blogginlägg. Jag tror, uppriktigt sagt, att Indalsledenloppet är en betydligt trevligare resa på alla sätt. Båda loppen avgörs i huvudsak på väg, märk väl.

• Här är länken till Fridas blogg.
• Här är hela resultatlistan med sträcktider i motionsklassen.
• Här är hela resultatlistan med sträcktider i tävlingsklassen.
Värt att notera är att Sundsvallslöparen Gebremeskel Elias, som tävlar för IFK Umeå, vann sin sträcka på imponerande 43.19 och slog Sports gym starka skidåkare Oskar Kardin. Sådana löpare borde fångas upp och inte släppas till andra klubbar (om de inte vill själva förstås) och på sikt lämna stan på grund av bristande intresse i Sundsvall. Där måste vi jobba fram en lösning, tycker jag. Dessutom hade vår kille, Gulet Farah Hassan, åttonde bästa tid i motionsklassen på sista sträckan med sina 38.10. Mycket bra jobbat där! Själv fokuserade jag på att springa och att heja på, så dokumenterandet kom i tredje hand. Men några bilder blev det:

Khalif, Ali, Said, Gulet.

Raage fotar IFK Umeå. Två i tävlingen.

Lagändringar strax före start.

Växel 7. Josef till Gulet.

Yngst och snabbast.

I väg.

Here we come, Indalsleden!

Underskön vy, men en diskret hemsida. Jag gillar det lågmälda tilltalet.

Indalsledenloppet är Medelpads undersköna långkörare till landsvägsstafett. På lördag är det dags för den 24:e upplagan. 85,3 kilometer ska avverkas från Bispgården på Jämtlandssidan till Bergeforsen vid Medelpadskusten. Omkring 700 löpare deltar i 73 lag (så många var anmälda i torsdags) och 300 funktionärer kommer att finnas med för att göra löparnas färd längs den mäktiga Indalsälven så bra som möjligt. Berndt Norberg, som själv har ett förflutet som löpare av rang i Studenternas IF med flera segrar på 1960-talet i klassiska Dagbladsstafetten (läs mer här och här) är förstås nöjd. Som nyckelperson i tävlingsledningen gillar han naturligtvis att intresset stiger för löpning i allmänhet och för Indalsledenloppet i synnerhet. Stafetter lyfter lagkänslan i friidrotten och höjer prestationsnivån, resonerar han. Så är det antagligen. Själv tycker jag att det märks bara man springer tillsammans, som att det triggar i gång ett slags nedärvt flockbeteende. När jag pratade med Berndt Norberg under torsdagen så berättade han att nästa år, när Indalssledenloppet fyller 25, så kommer det kanske också finnas med en maratondistans. I dag finns helan som ultradistans, men den har hittills inte blivit någon succé. Bara fem löpare är anmälda i år, fler brukar det inte vara, men bortsett från det så är Indalsledenloppet tveklöst ett av Sundsvallsområdets populäraste löparevenemang. För mig blir det premiär. Som journalist har jag bevakat loppet en gång, men det är allt. Jag gillar ju skogen. Här är det fråga om väg. Men jag har blivit omvänd, åtminstone för den här sommaren, och kommer att springa med Internationella föreningen. Vi blir ett elva löpare starkt gäng med åtminstone fyra, kanske fem eller fler nationaliteter och blandad löparvana.

Halva stafettlaget - Ali, Raage, Said
 Ponaam och jag.

Jag tar sträcka två, 11,4 kilometer mellan Holmsta och Boda, och vi siktar på att ta oss till Bergeforsens IP på sju timmar. Överenskommelsen i laget är att alla som kan ska vara med på varje sträcka och heja på, langa vatten och lyfta varandra till nya löparhöjder. Jag tror att vi kommer att ha väldigt roligt. När det gäller Indalsledenloppet vill jag nog påstå att loppet uppfyller kriterierna för en lokal klassiker. Passande nog ligger loppet några veckor före St Olavsloppet i Jämtland, som är betydligt längre och lockar fler, och kanske får beskrivas som en nationell klassiker i genren.Vindelälvsloppet i Västerbotten kan också nämnas i sammanhanget. Loppet har legat nere i tio år på grund av bristande intresse, men gör nypremiär som stafett i början av juli. Att Indalsledenloppet bara tuffat på är intressant i sig. Berndt Norberg berättar att även de hade en nedåtgående trend, men att de då valde att göra totalsträckan kortare. En enkätundersökning visade att många lag verkligen gillade tävlingen men hade svårt att få ihop folk till de drygt tio milen. Svaret från arrangörerna blev 85,3 kilometer och sedan har det vänt uppåt. Och det sker trots att Indalsledenloppets marknadsföring är väldigt lågmäld.
På hemsidan ger man saklig information, men inte så mycket mer.Inga sociala medier. Istället skickas en inbjudan ut i form av en rejäl broschyr, prydd med en bild med trollmotiv av Rolf Lidberg. Ingen fräsig logga, tuff grafisk profil eller storsponsor. Berndt Norberg betonar att de försöker göra en bra tävling, och att det är så de vinner löparnas förtroende, vilket verkar fungera bra. I fjol knep Sports Gym bestående av vassa terränglöpare och skidåkare förstaplatsen före IFK Umeås friidrottare, som brukar abonnera på topplaceringen.I Sports Gym springer kusinerna Andreas och Anders Svanebo de två av de första sträckorna, enligt Berndt Norberg. Har vi riktig tur så är IFK Umeås lag suget på revansch. Hur de toppat sitt lag vet jag inte, men nog är det upplagt för fajt ändå. Som sagt, jag tror vi kommer att få en rolig lördag. Nu kör vi!

Dags att testa löparträffarna i Sidsjö

Tiden är inte det viktigaste, men visst kan det vara bra att ha lite koll. Ragee kapade tiden runt Sidsjön med nästan två minuter på en vecka och klämde till med 19.06. Said tog varvet på lite drygt 12. Jag var förkyld och tittade på ... 

Vad är det bästa du kan göra när du vill komma i form som löpare, men drabbas av ständiga virusinfektioner? Jag har haft tid att fundera på saken. Först hade jag influensa, sedan en elak förkylning och är inte frisk från den senare än efter två veckor. Mitt projekt att nå 40 på milen har sannerligen stött på motgångar. Sammantaget kan jag summera sex vårveckor som gått bort i snörvlande och hostattacker. Så, hur gör man då? Jo, det ska jag berätta. Jag har lärt mig något. Men först om det som du inte ska göra:

• Allra dummast är det att strunta i kroppens signaler helt och ge sig på konditionspass trots en uppenbar virusinfektion. Sånt kan bara sluta illa. Kroppen utkämpar redan en strid och är inte redo för att brytas ned av träning. I värsta fall hamnar du på akuten. Jag pressade mig för hårt när jag nyss tillfrisknat från influensan. Gick direkt på ett stenhårt träningschema, som tvingade i väg mig till en lerig backe när jag bara ville gå och lägga mig. Istället för sova blev det intervaller. Dagen hade varit stressig, lite mat. Njutningen av löpningen var lika med noll och jag vaknade naturligtvis sjuk morgonen därpå. Slemhostan har inte släppt än. Kanske kan jag springa i slutet av veckan. Kanske.    
• Naturligtvis borde jag ha trappat upp träningen långsamt, steg för steg, utan press. Låtit slemhinnorna och lungorna få chansen att vänja sig vid det friska livet igen. En läkarbekant förklarade att efter en influensa så är slemhinnorna ungefär som läskpapper. Extremt mottagliga för nya infektioner. Suger åt sig virus. Kom i håg det! Är du trött, lyssna på kroppen och gör som den säger. 
• Istället för att gå på hårt med konditionsträning så kan du göra funktionella styrkeövningar och flexibilitetsövningar. Passa på att bygga nya löparmuskler. Tips på övningar finns det väldigt gott om. Har du inte redan några egna, så får du några förslag här från Runners World, Spring och Friskispressen. Själv kör jag någon form av styrka eller flexibilitetsträning i stort sett varje dag. Tack vare det känner jag mig hyfsat stark, trots att löpningen legat i träda alldeles för länge. Lite vardagsmotion som cykling på det och jag tror att jag kommer tillbaka snabbare än väntat. Kanske spritter det i benen redan till Icaloppet? Vi får se. Glöm inte att äta bra. 

Ragee, Ali, Said och Josef on the run.

Dessutom är det ju bara en månad kvar till Sidsjöloppet. I söndags träffade jag gänget från Internationella föreningen som kört i gång med sina löparträffar. Alla är välkomna! Lördagar klockan 15.00 är det som gäller. Om jag kan, så kommer jag att bidra med en guidad skogsrunda till helgen. Först kör vi ett efter det obligatoriskt varv runt Sidsjön. Häng på du också!