Mentalt på rött. Har jobbat morgonpass som webbredaktör och har kopplat på reserven på fredagseftermiddagen. Förr gick redaktören på lokal och tog sig en bläcka. Jag tar en fredagsrunda i naturen istället (Klicka här för en större bild). Tolv kilometer. Benen är stumma när jag häver mig uppför backen mot Selånger kyrka och närmar mig milen. Inte bara hjärnan känns mör efter en sådan här vecka. Jag står på jobbet och fötterna känns klumpiga. Löpningen har effekten jag söker. Krypningarna i kroppen försvinner. Tomhetskänslan, som brukar komma mot slutet av morgonveckan, pyser ut. Kroppens kemi är förunderlig. Löpningen har satt fart på processer som sanerat mig mentalt. Hjärnan är luftad. Tröttheten har flyttat ut i kroppen istället.
Jag ska inte låtsas vara expert. Jag har faktiskt inte en susning om vad som händer i hjärncellerna under löppasset. För mig räcker det ju egentligen att det händer. Men ändå. Hur går det till? En som verkligen vet mer är Johan Rehnström, som skriver bloggen Hjärnfysik, om hjärnan och löpning. Bloggen är en liten guldgruva. Han skriver att bland annat följande tre mekanismer påverkar hjärnan när vi springer:
Löpning - en mirakelkur
 |
| Före. |
 |
| Efter. |
2. Ökade nivåer av tillväxtfaktorer i hjärnan, vilket är viktigt för bildande av nya hjärnceller.
3. Förbättrad infrastruktur i hjärnan i form av nya kapillärer som kan transportera syre och näring och avlägsna slaggprodukter. Löpning sköljer hjärnan.
Sista meningen kan du läsa en gång till. Löpning sköljer hjärnan. Så känns det ju. Löpningen pumpar upp syrerikt blod i huvudknoppen och tar med sig gammalt skräp därifrån, plack och gamla nyheter. I morgon blir det en riktig långtur. Start klockan 8.30 från Sidsjö.
Tack för det:) Bra byte från lokal till löpning. Långpass är bästa hjärnsköljningen:)
SvaraRadera