Sex och en halv timme i världsarvet

På sex och en halv timme går det att ta sig genom halva nationalparken i mycket måttlig fart och med väl tilltagna pauser - 20 kilometer och 600 höjdmeter.

Att Skuleskogen en gång i tiden befolkades av jättar och troll är ett påstående som man kan fråga sig om det verkligen hör hemma i en broschyr från Naturvårdsverket? Men, visst vilar något gudomligt över platsen. Allra helst en dag som den här. Har du inte varit där? Åk dit. Gillar du att springa i terräng, men inte gjort det i Skuleskogens nationalpark? Gör det. Du kommer inte att ångra dig. Du kommer att svettas. Att ha den här platsen så nära är en gåva. Vi tog det i vår takt. Sammanlagt sex och en halv timme i septembersolen med mat, vatten, kaffe och överdragskläder i ryggsäckarna. (Inom parentes kan jag säga vi fyndat två löparryggsäckar på Intersport på 18 respektive 25 liter, inklusive vätskeblåsa och andra praktiska detaljer för överkomliga 500 kronor styck). Bara bönemattorna saknades i packningen. Lusten att falla ned på knä och tillbedja moder natur ligger annars nära där ute i världsarvet. All information om parken hittar du på sverigesnationalparker.se.  Jag och Karin hade en vag plan om att övernatta, men avstod av praktiska skäl. Annars finns det gott om stugor för kostnadsfri övernattning, utrustade med med bäddar, kök och vedeldade kaminer. Enda bekymret är att hitta dricksvatten. Källor finns i nationalparken. Tyvärr är det inte uppenbart var. Om du inte är en kamel så rekommenderar jag att du tar med gott om eget vatten. Du kommer att svettas, som sagt. Vi tog oss runt halva nationalparken på vår dag. Sammanlagt 20 kilometer och 600 höjdmeter. Stundtals i riktigt tekniskt terräng, och då menar jag teknisk terräng. Jag ska inte orda så mycket mer. Här kan du se själv vilken magnifik plats jag talar om:

Vi har vår i luften. Var har ni er?

Så här glad kan man vara en ljummen vårkväll i mitten av mars.

Klicka för en mer detaljerad karta 

Vår. Snön drar sig tillbaka från lägdorna. Sångsvanarna paraderar nere vid Prästtjärnen. Dammet yr när vindarna friskar i från väster. Diset ligger över stan. Bäst att passa på att vara ute. Nästa vecka kommer vintern tillbaka. Ett faktum som kvällstidningar och nyhetssajter frossat i de senaste dagarna med formuleringar som "Trodde du att det var vår? Skit på dig. Nu blir det istid igen.". Nästan i alla fall. Till veckan kan vi säkert räkna med att Expressens "Snösmocka" kommer tillbaka på löpet. I dag frustar lokallöpet "Östersjöovädret - så drabbar det Sundsvall" (tror jag att det var). Kyla och snö väntar alltså. Stackars svanar. Vi andra får ta fram vinterskorna. Jag hade åtminstone en fantastisk löparrunda i torsdags, då våren var här. Termometern visade tio plus och jag årsdebuterade i knickers. Vaderna njöt när jag lufsade runt i Stenstan. Vinterns många timmar i gymmet och på spinningcykeln har verkligen gett resultat. Jag är starkare och har bättre syreupptagningsförmåga än i höstas. Rätt häftigt faktiskt. Stegen känns lätta. I dag körde jag och Karin ett maxpulstest på Friskis. Spyhinken stod på plats utanför spinningsalen. Testet funkade hyfsat för att vara första gången. Nådde lite drygt 90 procent av mitt max (185). Klarade inte att ta ut det där sista. Å andra sidan behövde jag inte heller använda hinken. På sistone har jag även varit involverad i en diskussion (som ännu så länge går lite trögt) på Twitter om Sundsvall (#sundsvall och #sundsvalltycker). För mig började det med en promenad längs Selångersån en av de där underbara vårmorgnarna tidigare i veckan. Plötsligt såg jag att stan förändrats. Jag såg något nytt i det där jag sett hundratals gånger förut. Jag ville behålla känslan och kände ett behov av att se Sundsvalls historia för att förstå vad stan är i dag. Jag kommer att fortsätta borra i det. Känner ett slags kall. En sak är i alla fall uppenbar. Sundsvall är en fantastisk friluftsstad. I morse skjutsade vi barnen till SOK:s skidläger, som i snöbristen blev ett orienteringsläger. Lägret har Fångarna på fortet som tema. Entusiasmen hos barnen är total. Ute hela dagen i backarna ned mot Sidsjö. Bara en sån sak.

Dojor redo för lite löpning i skogen.