Stillasittandet tar knäcken på oss

Vi möts igen! Ett av många möten på jobbet. I det här fallet intressant.

Mediebranschen är gamnackarnas paradis. Vi sitter ner och stirrar in i våra skärmar medan magarna surnar till av kaffet. Somliga tycker att det är så det ska vara. Jag är inte en av dem. I dag har jag själv suttit ned från 10 till 16.30 med undantag för ett par bensträckare med kaffe och en lunch. Ärligt talat, jag är öm i röven. I övre delen av sätesmuskulaturen för att vara exakt. Jag brukar ju stå när jag jobbar och har otränat sittfläsk. Just nu står jag vid köksbänken och skriver. Bra mycket bättre än att nöta på arslet ännu mer. Ursäkta uttrycket. Visst kan den här lilla klagovisan verka som ett riktigt i-landsproblem? Precis så är det. Faktum är att vi i den stillasittande världen tar knäcken på oss. Att sitta är farligt. Inte bara för soffpotatisar, utan även om man motionerar ofta. Skiten påverkar hjärtat och kärlen. Sitta är som att röka och kröka. Själv upplever jag det som att jag ruttnar inombords när jag sitter för länge. Jag vill ligga, stå eller vara i rörelse. Michel Mosley, 5:2-gurun ni vet, tar upp stillasittandet i ett avsnitt i programserien i Medicin med Mosley i SVT. Ska stå och se det. Trots riskerna är sittandet en icke-fråga för de allra flesta. Inte minst för våra arbetsgivare. Sittandet är bara en fråga om det är kopplat till musarm, gamnacke eller nåt sådant. Att det är skadligt för hjärtat är inte ens en bisak. Själv vill jag inte kritisera min egen arbetsgivare för att jag får sitta en hel dag och delta i ett intressant seminarium. Däremot är det synd att vår sittande livsstil på jobbet inte ens är föremål för diskussion. En annan sida av saken är att vi också förlorat vår friskvårdstimme. Ärligt, det gör mig nästan ledsen. Jag brukade förlänga lunchen och få in ett eller ett par sköna träningspass i veckan tack vare den där timmen och höjde på så vis min prestationsförmågan både i spåret och på jobbet. En snabb runda på lunchen sköljer bort stresshormonerna. Jag brukade komma tillbaka till skrivbordet full av ny energi. Men timmen kostade ju pengar och drogs in. Vad kostar rehabiliteringen av en medarbetare efter en hjärtinfarkt? undrar jag. En tanke, som kan verka lite knäpp, är att vi kanske borde ta till oss idén om Walk and Talk. Allvarligt talat, jag är ett stort fan av arbetsplatser som tar promenader när de har möte. Ser det som en skön grej och inte ett skämt. Med tanke på all tid vi lägger på jobbmöten skulle vi bli riktigt spänstiga. Så här gör mina kollegor på en annan avdelning i huset - föregår med gott exempel.