Några tankar om End of Season Trail

Full fart runt Hulitjärn.

Yes, we did it! Jag tycker att det blev precis så trevligt som vi hade hoppats, Lars och jag. Ett stort gäng som drog i väg på långtur i oktoberskogen. Race för en del, en riktig utmaning för andra och en upplevelse för de allra flesta. Eftersnacket på Facebook har varit en riktig boost - visst känns det som att vi gör om det här 2014! Dubbelkollade nyss startlistan och ser att vi var närmare 50 som startade. Vi hade inte väntat oss det. Lärdomen vi tar med oss till nästa år är att fixa fram en bättre karta. Sedan tar vi förstås med oss alla kommentarer, som inspiration över vintern till nästa löparsäsong. Susanne Liukkonens sammanfattning på Facbook tar vi med oss som ett gott betyg: Banan står sig bra i trail-kategorin. Lagom kuperat, tekniskt och geggigt! Själv sprang hon snabbast av tjejerna på 20-kilometersslingan (1.50,30). Bland killarna var Markus Frödin vassast på samma distans (1.42,30). Imponerande. Per-Ivar Näslund var snabbast på korta banan, 13 kilometer (1.10,00). Där tror jag att Stina Feil dundrade in som snabbaste tjej (1.31,10). Verkliga vinnare är vi allihopa! Själv gjorde jag ett försök att filma. Utan koll på funktionerna i GoPro-kameran brände jag allt minne på SD-kortet under de fem första kilometerna ... Det ligger en "råfilm" på YouTube. Ska redigera när jag får tid. Kommer förhoppningsvis också lite bilder så småningom. Observera risk för långsamt tempo - i min film alltså.

Allt du behöver veta inför End of Season Trail

SMHI:s väderprognos för lördag - så mycket oktober som det kan bli.

Bara fyra dagar kvar till End of Season Trail 2013. Som ni ser på bilden så verkar vi få riktigt oktoberväder. Mulet, regn och kallt. Men vi verkar inte få några stora mängder nederbörd. Bara någon millimeter och vi får ju vara glada för att vi slipper snöglopp. Underställ och tunn regnjacka känns som ett bra klädval.

Så här sammanfattar tankesmedjan
på Expressen vädret som väntar.

Som ni säkert redan listat ut så är End of Season Trail ett annorlunda motionslopp. Vi springer utan nummerlappar, vätskekontroller och anmälningsavgift. Tidtagningen sköter vi själva. Unplugged, kort och gott. Loppet går i huvudsak i två distanser - 13 kilometer och 21 kilometer. Här hittar du kartan. Här kommer lite allmän information och några regler som gäller för loppet. Läs dem och så hoppas vi på riktigt bra löpning på lördag:

• Vi samlas klockan 10.30 lördagen den 26 oktober och startar klockan 11.00. Uvbergsstugan i Huli, Sundsvall, kommer att vara start och mål. 
• Till Uvbergsstugan kommer du enklast med bil. Åk gärna med en kompis och kör inte hela vägen fram till stugan. Använd istället parkeringsplatsen vid kraftledningsgatan.    
• Uvbergsstugan kommer att vara öppen. Möjlighet finns alltså att byta om inomhus och att lämna ifrån sig överdragskläder. I stugan finns det vatten och toalett. Däremot inte dusch. Ta gärna av dig löpardojorna utomhus.
• Ta med mobiltelefon. Vid starten kommer det att finnas en lista där du skriver upp ditt namn och telefonnummer. När du går i mål stryker du dig från listan. En säkerhetsåtgärd. 
• Kartor kommer att finnas till hands för den som vill. Banorna är snitslade och går att följa utan karta.
• Ta gärna med dig något att äta och dricka. Blir loppet tufft, kallt och blött så är det bra att få i sig energi både under loppet och efter. 
• Glöm inte att ha kul och ta hand om varandra där ute.

Vi hoppas förstås på en riktigt bra dag i skogen. Men, om ni inte tycker att det räcker med löpning för den här helgen efter End of Season Trail så kan jag rekommendera en långrunda med Running Sundsvall redan klockan 10.00 på söndag. Ha det gott!

Vinterkänsla nu - men det blir varmare

Åtta dagar kvar till End of Season Trail. I morse var jag ute och kollade banan. Lars M har gjort ett gediget jobb. Jag satte några fler plastband och nu ska det bara vara att köra. Risken att springa vilse är liten. Kolla kartan först och följ sedan de röd-vita banmarkeringarna.
Lägg märke till att du kommer att springa samma sträcka två gånger på vägen till och från Hällomsberget. Sedan viker du av mot Klippstugan. Förhoppningsvis är det tydligt markerat med plastband just där. Samma sak gäller korsningen där banan för 21 kilometer och 13 kilometer delar sig österut mot Timråstugan och västerut mot Uvbergsstugan. Själv tar jag med mig den här morgonen som ett skönt minne. Ett tunt lager pudersnö på stigarna, som florsocker på en semmelbulle. Frasande marängmossa, gnistrande sol och en himlen så blå som bara himlen kan vara. Jag har inte riktigt tänkt på det tidigare, men där ute slog det mig att banan är tuff. Ta det lugnt och gå där det känns rätt, är mitt råd. Om du springer i helgen, så kommer du nog att få uppleva samma sköna vinterkänsla som jag. Nästa helg blir det betydligt varmare, enligt SMHI:s tiodygnsprognos. Över tio grader och löpning i t-shirt, ser det ut som just nu.
Du kan läsa mer om loppet här, här, här och här. Följ End of Season Trail på Facebook.

Håll Fjärdenrundan öppen, tack!

Fjärd till fjärd, Fjärdenrundan, Selångerfjärden runt ... Kärt barn har många namn. Tyvärr har det uppstått ett lite olyckligt hinder på vägen. Vid järnvägsbron i Bergsåker var det tidigare en spontan övergång för alla fotgängare, hundägare och löpare som ville ta sig över till sörsidan av Selångerfjärden eller tvärtom. Men så satte Trafikverket upp ett staket.

Stäng inte promenadstråket med staket.

På sätt och vis är stängslet vid övergången rimligt. Passagen var inte bra som den var. Tyvärr blev den inte bättre nu. Staketet har trampats ned och folk går där som förut. Ett typexempel på misslyckad samhällsplanering. Bommar du igen på fel ställe skiter folk i det (ursäkta uttrycket) och går där det känns rätt. Placera ett övergångsställe fel och folk genar över gatan. Går där de tycker att det är mest lämpligt, trots trafiken. Klassikern är gångvägen som dras på fel ställe. Då uppstår alltid naturliga alternativ, så att säga. Som fotgängare har vi helt enkelt energieffektiviseringen i vår DNA. Faktum är att vi gärna väljer den genaste vägen även nä'r vi är ute och tränar, i syfte att göra av med energi. Så är det bara. Gilla det eller inte. Alternativet till att gena över järnvägen i det här fallet är att gå ner till Tegelvägen och gå under järnvägsviadukten. Några gör det. De flesta inte, gissar jag. Och eftersom det nu är på det sättet så tycker jag att Trafikverket borde lyssna och lösa övergången på ett trafiksäkert sätt. Mitt förslag är att sätta upp signaler och en sluss för fotgängarna, som i Nacksta. Antagligen kostar det en slant, men som det är i dag är det bara fel och farligt. Övergången i Nacksta används dagligen av hundratals personer. Mig veterligen har det inträffat en olycka på platsen. Håll Fjärdenrundan öppen.

Så här går det att lösa övergången vid järnvägsbron i Bergsåker.

Antastade en kvinna på stan

I morse träffade jag på den här kvinnan på stan. Jag kom springande på Rådhusgatan efter att ha vänt nere i hamnen, halvvägs på Fjärdenrundan. Hon genade över gatan, kollade in mig och sa "jag springer också". Sedan försvann hon joggade ned för Thulegatan. Jag kunde inte låta bli att springa i kapp henne. Nyfiken tog jag tog fram kameran och filmade när vi joggade tillsammans på Kyrkogatan. Hon är ett levande bevis på att det är bra att springa. Hon föddes i Asmara, Eritrea, som är en av världens vidrigaste diktaturer, och har bott i Sundsvall i tjugo år.

Ny karta till End of Season Trail

End of Season Trail

I dag kändes det då inte som att det bara är två veckor kvar till End of Season Trail. Hösten var som allra vackrast. Sol, blå himmel och sprakande höstfärger. Samtidigt kan det hända mycket på två veckor. Vi har sett snö i slutet av oktober förr. Låt oss hoppas att vi slipper det den 26:e. Nu ska det i alla fall gå att testa banan för den som är sugen. Jag och Lars har pysslat ihop en karta som bör vara lite mer användbar än den förra. Jag lägger ut den på End of Season Trail-sidan på Facebook.

• Röd markering är gemensam för 13 km och 21 km
• Blå markering gäller för 21 km 

Kartan kommer att finnas till hands på papper på startdagen för alla som vill hålla den i handen under loppet. Däremot kommer det inte att vara nödvändigt med karta för att hitta. Banan kommer att vara snitslad med röd-vita plastband. Observera att vi ännu så länge inte hunnit snitsla hela banan. Själv hoppas jag på att komma i väg på en tur under söndagen. Antagligen blir det en kortare runda. Inför loppet kommer vi att gå ut med lite mer information om vad som är bra att tänka på inför starten den 26 oktober. Ha det gott så länge.

Sarva, Inov 8 eller Icebug? Så tycker jag

Inov-8 Oroc.

VJ Sarva D'vil.

Vi har haft fint skobesök här hemma av Sarva och Inov. Ett par fick åka hem. VJ Sarva D'vil var för smala för Karins fötter. Inov-8 Oroc fick stanna. Därmed avslutade vi också ett par veckors vridande och vändande på den eviga skogåtan - vilka är egentligen bäst? Egentligen? Mina egna dojor, ett par Icebug Spirit OLX, är på väg in på tredje säsongen. Jag håller dem högt. Kvalitet in i minsta detalj. Gillar särskilt den viktiga dubben placerad under hålfoten, som kan vara skillnaden mellan säker löpning över en blöt stock och en otäck olycka. Jag har sprungit hur långt som helst och hittills bara förlorat en dubb. Först nu börjar de bli snedslitna. Får duga över vintern, men sedan är de färdiga. Jag längtar inte efter att bränna en tusing på nya, men helt tråkigt är det ju inte heller. Minns när jag köpte ett par Icebug Anima på rea för några år sedan. Jag kunde inte hålla mig, utan drog i väg direkt när jag kom hem. Här kan jag tillföra lite väsentlig information till dig som är i valet och kvalet. Anima är inte alls av samma kvalitet som Spirit. Mina rämnade. En rispa från något vasst i skogen blev ett stort hål. En kvalitetsmiss, helt klart, som inte verkar vara blivit löst av den svenska skofabrikanten. Som sagt, jag gillar verkligen mina Spirit OLX. Men efter att ha känt lite på Sarvan, som fått mycket goda vitsord av en bekant, så kan det kanske bli märkesskifte för mig ändå. Sarvan är billigare. Dessutom har Icebug gjort om Spirit OLX, utan garanti för att skon blivit bättre. Känslan är att Sarva D'vil är en mer ombonad sko, utan att vara så särskilt mycket klumpigare. Vi får se hur det blir i vår. Utbudet är ju enormt. Att Inov-8 Oroc inte känns som ett val för mig, trots de fantastiska egenskaperna i form av låg vikt och följsamhet, är den klena metalldubbningen. Jag tror att de säkert funkar perfekt för det allra mesta. Men jag kör bara med ett par trailskor åt gången, av ekonomiska skäl, och då vill jag ha ordentliga spikar. Så de så.

Bye, bye Tjurruset

Ser inte så glad ut.

Been there, done that, did that recently... För i dag sprang jag Tjurruset för tredje året i rad. Hur var det? Mmm ... Jag gillar inte att skriva trista saker, men tyvärr var det inte så kul i år som det var i fjol och 2011. Rätt tråkigt faktiskt. Låt mig börja med nyheten. Enligt uppgift fick inte Andreas Svanebo, fjolårsvinnaren, och vinnaren från många andra herrans år, fribiljett i år. Jag har inte ställt frågan till honom eller till arrangören, men via en bekant med bra koll så var det så det gick till. Arrangören ville inte släppa in honom på en sen anmälan. Lite trist attityd, tycker jag. Jag tycker att fjolårsvinnaren ska vara en välkommen gäst. Sedan skiter jag i om det inte är så i andra lopp. Så till i dag. För att vara Tjurruset var det ovanligt lättsprunget. Ryktet om en hårdare bana var betydligt överdrivet. De tungsprungna partierna var visserligen väldigt tungsprungna, men där emellan var det rena plattmarken. Löpning som definitivt gynnar folk med lätta, fina löpsteg. Inte sluggers som jag. När det brakade till och var tungt var det tvärtom så tungt att det liksom kvittade om man sprang eller gick. Uppför ett sandtag är det bara en marginell skillnad i fart mellan ett löpsteg och ett promenadsteg. Och det är definitivt jobbigare att springa. Som slutkläm kom bäverdammen. Absolut originell, men inget i jämförelse med träsklöpningen på Norra Djurgården eller gyttjediket i Åkersberga.

Bäverdammen. Fel vägval och det blev simning och inte löpning.

Att jag skriver ner årets upplaga beror till viss del även på mig själv. Jag har nog gjort det här nog. Nyhetens behag finns inte längre och då blir loppet tomt. Tidigare år har brutaliteten varit en lustfyllda upplevelse. Att ge sig fan på att ta sig fram, hitta rätt väg och slugga har varit skönt. Nu kan jag det här. I år fick jag slåss om minuter i löpning där jag inte räcker till. När jag gick i mål på 56.15 var jag rätt pigg. Med en mil till hade jag definitivt tagit mig fram i kön. Här hade jag möjligtvis kunnat kapa någon eller några minuter om jag ställt mig långt fram i stället för långt bak i starten. Jag tänkte att jag skulle undvika onödig tjurrusning, Ett misstag som betalade sig med snigelfart under de första kilometerna.

Vallfärd till startområdet på Tullinge gamla flygfält.

Banan var alldeles för trång. Påminde om Vasaloppet. Loppets popularitet börjar också påminna om Vasaloppet. Över 10 000 springer i år. Jag får se det här som en brytpunkt, loppet där jag växlade över till lång distans. Jag vill springa vindlande, vacker trail och inte bada i geggamoja. Men, tack ändå Tjurruset. Vi har haft mycket kul ihop, men nästa år får ni klara er utan mig. Antar att det kommer att gå rätt bra. Ni klarade ju er utan Svanebo. Sedan får jag hissa min löparkompis Johan Markström. Trots förkylning under den senaste veckan sprang han in på topp 50. Jag tycker det är en bra prestation.

Tre grejer tar jag med till Tjurruset

Tre ting jag tar med mig till Tjurruset.

God morgon! Fredag. Stockholm och Tjurruset väntar. Läser på hemsidan att det blir mindre gyttjebad, mer lös sand och en hårdare bana i år. Mjölksyra sammanfattar banläggaren Micke Hill det hela. Jag ska erkänna att min egen erfarenhet av mjölksyra är rätt liten i löparspåret. På gympass känner jag av den ibland, på intervallpass likaså, men i stort sett aldrig när jag springer. Antagligen når jag inte riktigt fram. Benen håller, men jag lägger av före det sker. Mjölksyra är lite som att dö en smula. Jag vet samtidigt att min sluggerstil passar på Tjurruset. I fjol lyckades kvalificera mig till första startgrupp, trots min begränsade förmåga. Tempot kommer med andra ord att bli högre från start i år, med racerkillarna. I gengäld blir det en mindre söndersprungen bana, om det nu går att tala om söndersprunget när själva grejen är att det ska vara så jävligt som möjligt? Här en lite beskrivning av banläggaren Tommie Nordh:

Bäverdamm?

Arrangörerna rekommenderar långärmat och löpartights. Klurigt det där. Inte så kul att springa som en dränkt katt. Men är det bättre med rivsår?  Och bäverdamm och kryphinder efter 10 kilometer? Va då? Den som lever får se.