Kanske är det att ta i. Jag har ju inte direkt testat alla. Ändå har jag en känsla av att Idres motionsspår är något alldeles extra. I min lilla värld är det vackrast just nu. Utsikten mot Städjan i norr (se bilden, men ursäkta kvaliteten) inspirerar. Vi har haft en smula otur här. Ett krassligt barn och mitt stukade knä. Dessutom bevittnade delar av familjen ett benbrott i backen igår. Själv såg jag hur en villa nere i byn brann ned till grunden i natt. Utsikten från fjällstugan är verkligen storslagen ... Hursomhelst, idag tog jag mig tid att köra 17 km runt fjället. Skulle vara kul att springa här någon sommar. Spåret slingrar sig fram över myrarna. Genom den krumma barrskogen och upp på fjällsidan. Härligt. Mitt översträckta knä funkade i längdspåret. Jag tar det mer än lugnt utför. Ska nog vara återställd snart. Ta i trä (inte så svårt i en furuorgie)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar