söndag 30 mars 2014

Ett fönster står på glänt i Selånger

Den 29 mars. 
Hårt draget handlar det om ett par veckor om året. Som mest. Ibland blir det inte alls. Men just nu står ett fönster på glänt. Efter den snöfattiga vintern har åkrarna tinat fram. Nätterna är kalla och dagarna varma. Tjälen har inte släppt. Marken är förhållandevis torr. Selångerdalen plötsligt springbar.
Utsikt från Kolsta.
Jag var ute i lördags. Över 10 grader. Sol och bara molntussar skymde himlen. Turen blev 15 kilometer:
För en större karta klicka här:
Selånger är en bördig dalgång. Gammal jordbruksbygd. Här levde folk redan på vikingatiden. Åkrarna korsas av bäckar och dungar. Små öar av träd i kulturbygden. Naturliga hinder att passera. Kanske på en mossig stock. Timmertravar ligger vid vägkanten. Stormfällen efter Ivar som doftar i vårvärmen.

Den som vill uppleva det här får passa på. När tjälen går ur marken är vårbruket i gång. Gödseln åker ut. Marken plöjs. Hästhagarna fylls på. Kosläpp. Sedan är gräset för högt och hallon- och nässelsnåren ogenomträngliga. Fantiserar om att det är en brittisk hed. Ett fält som fostrat generationer av hårda medeldistanslöpare. Tungsprunget och lerigt.
Hemma.
Fötterna blir verkligen glada när de får lämna dojorna. Skorna får stå ute över natten.

Alternativ selfie.

söndag 16 mars 2014

Nästan som att lyfta, ta en flygtur över Sidsjön

En vackrare vårvinterdag får man leta efter. Temperaturen hemma på parkeringen, - 3,5 grader.
Någon sa att om det sista som överger människan är hoppet, så är humorn det näst sista. Leken och löpningen kommer förhoppningsvis på tredje plats. Som jag hade hoppats så blev det löpning i dag också. För att börja med slutet, och återkoppla till den kryptiska inledningen på det här inlägget, så var det ett otroligt skönt pass men en lekfull avslutning: två medelålders män, som sprang som fan utför Sidsjöbacken, med armarna utsträckta som vingar. Känslan av att släppa tyglarna, mentalt och fysiskt, nedför en nypistad slalombacke är svår att beskriva. En filmkamera skulle kanske berättat en del. Med ord är det närmaste jag kommer "nästan som att lyfta, mot en flygtur över Sidsjön". En vackrare vårvinterdag får man också leta efter. Minus 3,5 grader på parkeringen hemma. Skarsnö och krispig, torr luft. Inte kallt.
Inte varje dag man möter pistmaskinen på löparrundan.
Rundan blev ungefär åtta kilometer. Start på Sidsjöparkeringen vid foten av SOK-stugan. Sedan uppför Sidsjöbacken, via LV5-området och sedan uppför slalombacken på Södra berget.
Skillnaden mellan metalldubbar och odubbat kan vara en åktur nedför slalombacken.
På Södra fick vi även anledning att testa skillnaden mellan Icebug OLX med metalldubbar och Salomon Fellcross utan metallbubbar. Underlaget i pisten var isigt. Lutningen tvärbrant. Tyvärr fick jag inte upp kameran i tid, men det såg riktigt lustigt ut när Lars B (pricken där nere) gled nedför backen efter att ha förlorat fästet med sina Salomondojor. Tack för den här rundan. Årets bästa.

lördag 15 mars 2014

Vi har vår i luften. Var har ni er?



Så här glad kan man vara en ljummen vårkväll i mitten av mars.
Klicka för en mer detaljerad karta 
Vår. Snön drar sig tillbaka från lägdorna. Sångsvanarna paraderar nere vid Prästtjärnen. Dammet yr när vindarna friskar i från väster. Diset ligger över stan. Bäst att passa på att vara ute. Nästa vecka kommer vintern tillbaka. Ett faktum som kvällstidningar och nyhetssajter frossat i de senaste dagarna med formuleringar som "Trodde du att det var vår? Skit på dig. Nu blir det istid igen.". Nästan i alla fall. Till veckan kan vi säkert räkna med att Expressens "Snösmocka" kommer tillbaka på löpet. I dag frustar lokallöpet "Östersjöovädret - så drabbar det Sundsvall" (tror jag att det var). Kyla och snö väntar alltså. Stackars svanar. Vi andra får ta fram vinterskorna. Jag hade åtminstone en fantastisk löparrunda i torsdags, då våren var här. Termometern visade tio plus och jag årsdebuterade i knickers. Vaderna njöt när jag lufsade runt i Stenstan. Vinterns många timmar i gymmet och på spinningcykeln har verkligen gett resultat. Jag är starkare och har bättre syreupptagningsförmåga än i höstas. Rätt häftigt faktiskt. Stegen känns lätta. I dag körde jag och Karin ett maxpulstest på Friskis. Spyhinken stod på plats utanför spinningsalen. Testet funkade hyfsat för att vara första gången. Nådde lite drygt 90 procent av mitt max (185). Klarade inte att ta ut det där sista. Å andra sidan behövde jag inte heller använda hinken. På sistone har jag även varit involverad i en diskussion (som ännu så länge går lite trögt) på Twitter om Sundsvall (#sundsvall och #sundsvalltycker). För mig började det med en promenad längs Selångersån en av de där underbara vårmorgnarna tidigare i veckan. Plötsligt såg jag att stan förändrats. Jag såg något nytt i det där jag sett hundratals gånger förut. Jag ville behålla känslan och kände ett behov av att se Sundsvalls historia för att förstå vad stan är i dag. Jag kommer att fortsätta borra i det. Känner ett slags kall. En sak är i alla fall uppenbar. Sundsvall är en fantastisk friluftsstad. I morse skjutsade vi barnen till SOK:s skidläger, som i snöbristen blev ett orienteringsläger. Lägret har Fångarna på fortet som tema. Entusiasmen hos barnen är total. Ute hela dagen i backarna ned mot Sidsjö. Bara en sån sak.
Dojor redo för lite löpning i skogen.