Att ha skorna i hallen känns så där, av olika skäl. Lösningen blev den här hyllan där dojorna får stå och luftas strax under takhöjd i stället.
Jag har ställt dojorna på hyllan. Inte bildligt, utan ordagrant. En bra lösning för den som inte vill ta med sig skogen in i hallen efter rundan. På lördag är det lopp igen. Sidjöloppet har vuxit till ett riktigt stort evenemang. Internationella föreningen har fått med Sveriges Radio P4 Västernorrland som arrangör. Sundsvalls kommun sponsrar.
Spring du också. Det ska jag.
Samarbetet med radion innebär en ordentlig uppgradering av Sidsjöloppet och jag hoppas på folkfest. Alla förutsättningarna finns. Loppet går i två distanser. Själv springer jag 10:an. Alternativet är 3,1 kilometer - ett varv runt sjön. Att delta är gratis. Länk till anmälningsformuläret hittar du här:
10. 00 Registrering startar
11.15 Uppvärmning
11.30 Start 10 km
13.30 Uppvärmning
13.45 Start 3,1 km
15.30 Prisutdelning 10 km och 3,1 km
Som sagt, Sidsjöloppet har alla förutsättningar för att bli en löparfest. Internationella festivalen drar i gång strax före korta loppet. Erik Nyberg, känd från radio och tv, är speaker. Tydligen blir det en kombination av grill, fiske, kanotpaddling, capoeira, dragspel och tropiska DJ:ar. Vad sägs om den kombon i en tid då dumhet och intolerans vinner mark? Även i Västernorrland verkar alldeles för många tro att nationalism och en främlingsfientlig politik löser våra problem. Så är det inte. Tvärtom är det en återvändsgränd som i värsta fall leder till katastrof. För att hitta bevis på vad urspårad nationalism kan leda till behöver vi inte gå tillbaka till 1930-talets Tyskland. Den etniska rensningen på Balkan under 1990-talet ligger närmare till hands. Inte för att jag tror att vi kan hamna där. Fel väg är det i alla fall. Att begränsa invandringen är ingen lösning på våra verkliga problem. Faktum är att medelåldern stiger för varje år i många norrländska orter och att den skattebetalande delen av befolkningen krymper i samma takt. Att då tro att det löser något, om vi begränsar möjligheterna för människor att bygga en ny framtid här, det är att tro väldigt galet. Verkligheten är mer komplex än så. Löpning, grill och musik betydligt roligare. Jag tror det är ett bra sätt att lära känna varandra.
Ovan: På väg in i storskogen.
Här skymmer jag sikten mot Njupeskär,
Sveriges högsta vattenfall.
Efter två veckor av vikande inspiration kom lusten tillbaka. Naturen är förstås källan. Vi har varit i Särna i norra Dalarna över helgen. Träffat släkt. Haft en bra stund tillsammans. Varit ute i naturen. I skogen. Om du inte har besökt en riktig naturskog förut, så förstår du precis vad det är när du kommer dit. Gammelgranar och knotiga tallar vakar över porten till Fulufjället. Uråldriga står de vid foten av fjällplatån, i bäckravinen nedanför Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall. Just nu brusar forsen som mest, när vinterns snörekord smälter i rekordfart. Vid infarten till parken ligger Naturum. Där bar en av guiderna en t-shirt med det fyndiga trycket "Död ved lever". Döende och döda träd kryllar ju av liv. Så är det här. Som nationalpark kan Fulufjället vara landets mest lättillgängliga. En bekväm spång leder fram till fallet. Därifrån sträcker sig lederna vidare uppför fjällsluttningen. På det platta fjället slingrar de vidare mellan tjärnar och övernattningsstugor. Miltals. Jag känner att det här kan bli platsen för ett litet löparäventyr i sommar. Vi fick annars riktigt bra löpning även i Särna. Uppe vid Mickeltemplet, där skidbacken och hopptornen funkar som inspirerande etappmål, är stigarna fantastiska. Någon mil blev det. Jag passade på att tillbedja Städjan, som du ser på en av bilderna lite längre ned. Min egen ödmjuka gest av beundran. Jag är sanslöst förtjust i den här trakten. Samtidigt är jag väl medveten om att orten har mörkare sidor. Jobb dräller det inte av. Intoleransen är på tillväxt. Var femte röstade på Sverigedemokraterna i EU-valet. Som så ofta lever utmaningarna och möjligheterna sida vid sida. Även i Särna.
Karin och jag, som sedan valde att avbryta löpningen för att tillbedja Städjan, fjälltoppen vid horisonten. Det finns också goda skäl att tacka den lokala föreningen som lämnar dörren till värmestugan och toan öppen även på helgerna. En service som kan vara svår att vara utan. Väl på mage passade jag på att göra några armhävningar. Att stoppa för att köra just armhävningar, burpees eller någon annan valfri pulshöjare effektiviserar tveklöst den vanliga löpträningen.
Vertikallopp - en tävlingsform här för att stanna.
Underbart är kort. Ibland brant. Närmare bestämt: 750 meter och 160 höjdmeter. Min egen tid var inte så mycket att hurra för. Cirka 7.30. Minuten efter segraren. Samtidigt gick det inte särskilt fort för någon i dag - vertikallopp är ingen fartgren. Även riktigt vassa löpare tappar mer än de vinner på att springa istället för gå där det är som brantast. Roligt var det. Ungefär 80 personer kom till start. Ni som valde Icaloppet istället borde ha gjort som Johan Markström. Han drog direkt till Alnö för att springa milen efter att gått in som trea vid toppstugan ... Här kan du kolla in vertikalen utför:
Gumsekullen Vertical kan ha varit ett engångsevent. Nästa år vid den här tiden är det troligt att de tre tjejerna bakom Run UF befinner sig utomlands. Men jag hoppas och tror (är ganska säker) att tävlingsformen är i Sundsvall för att stanna. Backar har vi gott om. Johan Nordin, 17, vann (6.28) i dag. Oskar Sundlöf, 16, kom tvåa (6.34). Johanna Bergman vann damklassen (6.35) Loppet gick även att springa i en slinga över 4,7 kilometer. Snabbast var Pessi Liukkonen (19.58). Så här kommenterar Johan och Oskar dagens lopp:
Gumsekullen. En av många möjliga platser för ett vertikallopp i Sundsvall. Sidsjön, Södra berget, Skönviksbacken är andra alternativ. Vad sägs om hamnen till toppen på Södra berget? genom Grevebäcksparken. Cirka 270 höjdmeter.
Lars Martinsson med snygg löpartröja.
Susanne Liukkonen tvåa i damklassen. Johan Markström trea i herrklassen. Här före start.
Selfie-time: Jag värmer i björkskogen.
Eila Söderman, en av tre bakom Run UF. Hälften av intäkterna från loppet skänker de till barnkliniken.
Före start. 80 bakom snöret. De allra flesta valde vertikalloppet: 750 meter och 160 höjdmeter.
Jag tog rygg på Susanne Liukkonen och höll den hela vägen upp.
Snöpuls. Loppets värsta passage, om vi får tro Johan och Oskar. Håller med om att det var svårsprunget, definitivt så.
Efter målgång. Martin Nissar längst fram. Susanne Liukkonen, Jan Nordin, Oskar Sundlöf och Johan Nordin.
Gumsekullen Vertical från toppen och målet. Foto: Run UF
Säsongen är i gång. Även i Sundsvall är det trångt mellan loppen. Så trångt att vi får en olycklig tävlingskrock redan i helgen. Å ena sidan Gumsekullen Vertical i Nolby. Ett udda lopp. Kanske ett engångsevent. Kanske en succé som sätter "motbackelöp" på kartan även i Sundsvall. Backar har vi ju gott om. Å andra sidan Icaloppet på Alnö. Årets första halvmara och ett etablerat asfaltslopp. För många avstampet på tävlingssäsongen och en värdemätare på löparformen inför Stockholm maraton den 31 maj. Väldigt synd att det blev så här. På sätt och vis är jag medskyldig, som delaktig i upplägget kring Sundsvall trail tour. I dag pratade jag med Eila Söderman, en av tre gymnasieelever som arrangerar backloppet i Nolby genom UF-företaget Run UF. Överskottet ska de skänka till välgörenhet. Med 68 anmälningar så här långt är hon ändå rätt nöjd.
- När vi satte tävlingsdatumet så hade Icaloppet inte satt ut sitt datum ännu på sin hemsida. Vi hade tänkt att vi skulle vi ha koll på det, men så glömde vi bort det. När vi fick reda på att Icaloppet också valt den 10 maj så var det bara en månad kvar och då tyckte vi att det var för sent att ändra, säger hon.
Själv ska jag springa uppför på lördag. Gumsekullen Vertical går i två olika slingor. En röd på 4,7 kilometer och en svart på 700 meter.
Röda och svarta slingan. Den senare kan bli en nära döden-upplevelse.
Röda slingan gör en lov runt fiskedammen innan det bär av mot toppen. Svarta slingan är kompromisslös - pang, poff rakt upp för Gumsekullen. Motbackelöp som det heter i Norge, där tävlingsformen finns med i tävlingskalendrarna sedan länge. Backlopp av det här slaget har sitt ursprung i Skottland. Tydligen utövas den brett även i andra backiga delar av öriket där tävlingar i "Fellrunning" kategoriseras i svårighetsgrad utefter graden av stigning och distans. Mer om det kan du läsa här: Vertikala kilometrar springs även inom extremlöpningen Skyrunning, på hög höjd, där vår egen Emelie Forsberg är en av världens absolut vassaste. I Nolby blir det, som sagt, 700 meter och cirka 250 höjdmeter. Jag är övertygad om att det kommer att bli fruktansvärt jobbig att ta backen i full fart. Samtidigt är den är typen av löpning en dröm för den som längtar efter en massiv mjölksyrechock och blodsmak i munnen. Någon? Apropå Emelie Forsberg. Den här filmen är förstås en reklamfilm för Salomon. Kom ihåg det när du tittar på den. Men visst verkar hon ha det rätt okej där uppe vid polcirkeln? I en tid av trailöpningsmani, längtan till naturen, bergen, snön och så vidare så träffar filmen liksom mitt i. Någon får gärna ruska tag i mig.
