tisdag 27 oktober 2015

Fjärd till fjärd och ÖS Trailen 2015 - ett nytt lopp och ett som kan bli

För en mer detaljerad karta: Klicka här
Nyss hemkommen från Göteborg med mycket spring i benen. Lusten tog överhanden och nu har jag äntligen mätt upp distansen fjärd till fjärd. Med lite finjustering blir det exakt en halvmaraton och jag kan inte släppa tanken på att det bör (måste?) bli ett lopp. En lättsprungen halvmara med gott om vackra vyer. Från kyrkoruinen i Selånger via den lummiga gångvägen längs ån in mot Åkroken, genom Stenstan, vidare längs Södra kajen, över Sundsvallsbron och så tillbaka. I mitten av juli finns inte någon konkurrens i tävlingskalendern. Någon som är sugen på att arra med mig? Vi återkommer om det i så fall Ett annat nytt lopp, som blir av inom kort, är det här: ÖS Trailen 2015. Fråga mig inte vad ÖS står för. I alla fall inte om det betyder något annat än ös. En reflexbana runt Hovberget, Alnö, över 10 kilometer den 10 november med egen tidtagning är vad det är. Ett kul initiativ av Stefan Eriksson. Som sagt - vi har något på gång i Sundsvall! Idérikedomen och entreprenörsandan flödar i löparspåren.

Hovberget tas bäst i mörker.
Helgen i Göteborg var bra, men någon löpning blev det inte. En given runda hade förstås varit mellan Götaälvsbron och Älvsborgsbron. Så blev det inte. Jag sörjer inte att jag vilade upp lusten till idag istället.

söndag 18 oktober 2015

"Vi har något på gång i Sundsvall"

Enda tråkiga grejen med att springa i mörker är att bilderna blir rätt dåliga.
Den 4 maj publicerade ST.nu en artikel jag skrivit med rubriken "Alla loppen du ska ha koll på" (underförstått i Sundsvallsområdet i sommar) - en lång lista med löpartävlingar inte längre bort än cirka en timmes resa från Stora torget. Listan inkluderade inte nya Stenstansloppet eller Härnö Trail, som vid det laget fortfarande var okända storheter Fågelberget Night Trail, som vi sprang för andra året i rad i torsdags, hamnade också utanför. Inte ens klimatförändringen rår på det faktum att den 15 oktober fortfarande är höst. Dessutom fanns förstås inte Sidsjöns Winterrace med eftersom tävlingen redan var avgjord. Slutsatsen, när allt ska summeras, är att löpningen aldrig varit bättre än idag just här. Att End of Season Trail inte blir av i år är väl det enda möjliga avbräcket, som jag själv får ta på mig. Samtidigt blev ju rundan på Fågeln en väldigt värdig avslutning på tävlingssäsongen. Kolla in den här filmen om du vill se mer:
Klicka här:
Banan på Fågelberget är snudd på optimal. Först uppför i fem kilometer och sedan nedför fem. Stigarna är fantastiska, särskilt på baksidan av berget. Att springa där med stjärnhimlen ovanför grantopparna är, som du hör, en stor upplevelse. Underbar löpning. Nu väntar ett löparevent till innan hösten glider över i vinter. Den 14 november deltar jag i Run for your life genom Sundsvall. Run for your life är inte bara löpning, utan en manifestation där flera tusen deltagare vill visa att vi är beredda att ta alla de viktiga steg som krävs för att vi ska kunna hantera vår planets viktigaste framtidsfråga. Stafetten bär hela vägen till Paris och klimattoppmötet COP21 - mer än 4000 kilometer i över 20 dagar. Vi blir ett stort gäng i Sundsvall, med bland annat flera löpare från Internationella löpargruppen. "Vi har något på gång i Sundsvall", som en av de andra deltagarna i Run for your life sa vid fikat i SOK-stugan efter Fågelberget Night Trail.

Start med nummer 11 på bröstet. I mål som nummer 19. Här är resultatlistan:
Han syftade nog främst på tävlingarna i Sundsvall, en samling mer eller mindre unika lopp som inte många andra delar av landet kan visa upp, och på engagemanget. Deltagarantalet i Deltaterrängen, lyfte min löparkompis fram som bevis. Och visst, en löpartävling mitt i veckan som lockar flera hundra i åldrarna från barn till min ålder och äldre, är ett kvitto på maxat löparintresse. Visst har vi något på gång, det tycker jag också. Nästa år blir det ännu bättre. Läs mer här under hösten och vintern så får du se.

söndag 4 oktober 2015

Härnö trail sjukt tufft och vackert som få

I mål efter 21,2 kilometer. Martin Nissar till vänster. Jag blundar till höger.
Dagens fråga måste ha varit: vad var vackrast? Dagens påstående: vilken sjukt tuff bana. Härnö trail höll helt enkelt vad loppet lovade. Läs mer om det här. Vad som var vackrast får sitt svar längre ned. Först några ord om banan. En trailhalvmara är svår att göra mycket tuffare än så här i vår del av landet. En stor del obanad terräng, och som någon skrev i ett kommentarsfält på Facebook "imponerande med så många underlag i ett och samma lopp"; klappersten, berghäll, myr, stig, väg, mossa, stock och sten, ängsmark, sandstrand, slalombacke, även om det kanske inte är ett underlag i sig, men ändå,
Try it, You´ll like it.
till och med en stump asfalt, tack och lov en kort. Själv lyckades jag även få med ett snår med vresrosor i floran av tänkbara underlag när jag tog mig upp i skogen igen efter svängen nere på Smitingens havsbad. En väldigt varierad bana, helt enkelt. För att inte tala om kuperad. Och teknisk. Kanske för teknisk för att locka fler än de riktiga entusiasterna. Jag ramlade minst en gång, men behöll i alla fall jag skärpan i de brantaste partierna. Stundtals helt vertikala, ospringbara och mer som bergsklättring. Allt i strålande sol. En fantastisk bana och en lika fantastisk dag. Även jag är imponerad, eller som Martin Nissar sa "jag tycker det var roligt". Jag håller med om det också. Min sambo, Karin, sprang 8,6 km.
Min Karin.
Hon såg spurtstriden på den långa sträckan, fotade och lyssnade på Jonatan Palm, Kumla SF Friidrott, som enligt uppgift var "sjukt snabb i spurten" och vann (1:57.41). Han summerade loppet ungefär så här: "Vet inte om jag skulle kalla det trail, mer stone and rocks".
Jonatan Palm, till höger, vinnare. Erik Viklund, till vänster, tvåa. 
Alice Hugosson, snabbast på damsidan.
Precis så. Själv tog jag mig i mål som 16:e gubbe (2:24.47). Inte illa för en gammal journalist, som jag brukar säga. Jag var fem minuter efter Alice Hugosson (2:19.09), Sundsvallsorienteraren som tävlar för IFK Lidingö SOK, och blev bästa tjej. Hela resultatlistan hittar du här. Vi hade en fantastisk dag de flesta av oss, det tror jag att jag törs påstå. Jag hörde inget annat i start- och målområdet på Vårdkasen. Gratis kaffe. Korv för en femma. Kanelbullar. Mer sol. Och i målfållan gick snacket om vad som egentligen var vackrast? Kommer till det, som sagt. Till och med Härnösands kommunalråd, Fred Nilsson (S), var där. Dock inte som löpare. Han förstörde inte
heller stämningen, trots att han lånade mikrofonen. Tvärtom. Han sa bra saker om att vi har ett gemensamt ansvar att se till att de många människor som kommer till vårt land just nu som flyktingar får en bra start. Föreningarna har ett särskilt viktigt uppdrag. Fritiden för den som väntar kan bli tom. Då är det viktigt att vi bjuder till och gör dem delaktiga. Jag håller med. Så till svaret på frågan om vad som var vackrast? Jag bjuder på en känsla. Efter cirka tio kilometer börjar utförslöpningen ned mot Smitingens havsbad. Metalldubbarna raspar mot graniten, Jag sätter av ned mot havet. De släta klipphällarna har djupa, skålformade gropar. Spår av inlandsisens lek med stenar. Från toppen är utsikten magnifik. Vid foten av berget krymper stegen till trippande över klapperstensfältet. Sedan ett kliv ut på stranden. Från sten till porös, glidande sand. Jag ser ut över havet. Ljuset är vitt, vågorna höga, skumkammarna forsar där vågtopparna bryter och vattnet rullar in mot stranden. Jag kastar upp armarna i luften. Jag vrålar något. Just då är jag en vinnare. Vilket underbart ögonblick. Ett traillopp som möter havet är något extra. Bara för det delar jag Johanna Bergmans länk som beskriver hur det kan vara när solen inte skiner som den gjorde idag. Men i alla fall, om det här var en testomgång, och det nu är fråga om Härnösands Orienteringsklubb och Öbacka löparklubb ska gå vidare med ett nytt lopp nästa år, så är svaret givet. Kör! Möjligtvis kan ni stryka slalombacken, även om den också har sin tjusning som slutkläm efter 20 kilometer ovanligt tuff löpning. Jag kommer tillbaka.