söndag 28 september 2014

I love the smell of skog in the morning


Reflexväst. En säkerhetsåtgärd i älgjaktstider.
Morgonen är dagens bästa tid för löpning. Kroppen är vidöppen för nya fysiska utmaningar. Utvilad, även om huvudet känns tungt. Efter en tallrik havregrynsgröt, ett par koppar kaffe och ett besök du vet var så är skogen den allra bästa platsen att fortsätta dagen på.  Fördelen med tidiga pass är att resten av dagen dessutom finns kvar för annat, som storhandling, fönsterputsning och i mitt fall tillverkning av säsongens sista laddning med äppelmos. Vid det här laget har Lars Beckman och jag rätt god vana av morgonpass. I dag startade vi 7.40 vid Uvbergsstugan. Målet var att testa banan till End of Season Trail 2014. Huvudfrågan till Lars B, som i sin glans dagar stökade undan aktuella Lidingöloppet på 2.05, var om distansen räcker för att vårt lopp ska vara en utmaning? Om du kollar in det 23 sekunder långa klippet så får du svaret. Terrängen är teknisk och avslutningen tuff, så även om du håller förhållandevis låg fart fram till den avslutande stigningen upp mot toppen av Uvberget så kommer du att vara rätt mör när du går i mål. Här kan du läsa mer om End of Seson Trail Unplugged 2014. Senast i mitten av oktober lovar vi att det ska finnas en OL-karta till hands över End of Season Trail Unplugged 2014.
Utför är det bara att stå på. Inte på öronen.
Spångvarning! Blöta och murkna. Håll avstånd så vi slipper otäcka olyckor!
Härifrån springer vi på bergskammen ned mot Hulitjärnen. Där väntar den sista utmaningen.
Så här glad kan man vara efter att ha startat dagen i skogen.



måndag 22 september 2014

Här är banan till End of Season Trail 2014

Kanske är det så här det ser ut när man springer in i de sälla jaktmarkerna? I sådana fall har vi inget att frukta. Just här kommer vi även att få sträcka ut löpstegen innan vi viker av nittio grader och ger oss av uppåt mot Uvberget på en smal, fin stig genom granskogen. 
Plötsligt en morgon var det höst igen och jag var där. När jag parkerade vid Ottsjön vid åttatiden i morse visade biltermometern tre grader. Under dagen blev det aldrig riktigt varmt. Sensommaren som hängt kvar i september har ebbat ut. Runt hörnet lurar frosten, höststormarna, det underkylda regnet och End of Season Trail.


Ottsjön är en liten skogspärla, nedsänkt i urberget, omgiven av tallskog och några enstaka sommarstugor. Anledningen till att jag startade just här var att jag var tvungen att kolla in stigarna lite extra. Av någon anledning har jag irrat runt som en yr höna just här, men nu sitter stigen som en smäck och banan till årets lopp är spikad. När allt kom omkring så var det rätt enkelt - bara att följa de orangea markeringarna. Före den 15 november kommer en karta att finnas till hands. Tills vidare får du hålla till godo med den här sammanfattningen av End of Season Trail 2014:

Klicka här för en större karta:
Missa inte heller End of Season Trail på Facebook. Där hittar du all information du behöver inför loppet som avslutar årets trailsäsong i Sundsvall. 

söndag 21 september 2014

Skiftbyte i skofabriken

En trotjänare går ur tiden och en ny generation tar över.
Vad kan man skriva om en sko? Hur mycket som helst. Så här års borde löparmagasinen fylla uppslag efter uppslag med skotest. Jag gillar skor. En bra löparsko märks inte, utan fyller bara sin funktion. Diskret och obemärkt, som en välvillig tjänsteande ständigt beredd när det krisar. Norrländska höstskogar ställer extrema krav. I den här terrängen har mina gamla Icebug OLX Spirit uppfyllt alla förväntningar. Nu ska de få springa till de sälla jaktmarkerna en gång för alla, söndertrampade, snedslitna och med en sula som påminner om käften på ett gammalt ringvrak med sina utslagna dubbar. Jag uppgraderade mig med ett par nya i dag. Den nya generationen har en ny innersula, som ska få skon att smita åt runt hälen och koppla foten i ett ännu mer kompakt grepp. I morgon ska de turkosa mästerverken få bekänna färg. Och blir jag inte kvar i skogen eller får ett datorhaveri senare på dagen så kommer jag att ha en karta till End of Season Trail att presentera till kvällen.

söndag 14 september 2014

Sex och en halv timme i världsarvet

På sex och en halv timme går det att ta sig genom halva nationalparken i mycket måttlig fart och med väl tilltagna pauser - 20 kilometer och 600 höjdmeter.
Att Skuleskogen en gång i tiden befolkades av jättar och troll är ett påstående som man kan fråga sig om det verkligen hör hemma i en broschyr från Naturvårdsverket? Men, visst vilar något gudomligt över platsen. Allra helst en dag som den här. Har du inte varit där? Åk dit. Gillar du att springa i terräng, men inte gjort det i Skuleskogens nationalpark? Gör det. Du kommer inte att ångra dig. Du kommer att svettas. Att ha den här platsen så nära är en gåva. Vi tog det i vår takt. Sammanlagt sex och en halv timme i septembersolen med mat, vatten, kaffe och överdragskläder i ryggsäckarna. (Inom parentes kan jag säga vi fyndat två löparryggsäckar på Intersport på 18 respektive 25 liter, inklusive vätskeblåsa och andra praktiska detaljer för överkomliga 500 kronor styck). Bara bönemattorna saknades i packningen. Lusten att falla ned på knä och tillbedja moder natur ligger annars nära där ute i världsarvet. All information om parken hittar du på sverigesnationalparker.se.  Jag och Karin hade en vag plan om att övernatta, men avstod av praktiska skäl. Annars finns det gott om stugor för kostnadsfri övernattning, utrustade med med bäddar, kök och vedeldade kaminer. Enda bekymret är att hitta dricksvatten. Källor finns i nationalparken. Tyvärr är det inte uppenbart var. Om du inte är en kamel så rekommenderar jag att du tar med gott om eget vatten. Du kommer att svettas, som sagt. Vi tog oss runt halva nationalparken på vår dag. Sammanlagt 20 kilometer och 600 höjdmeter. Stundtals i riktigt tekniskt terräng, och då menar jag teknisk terräng. Jag ska inte orda så mycket mer. Här kan du se själv vilken magnifik plats jag talar om: