onsdag 27 februari 2013

Vår (men fortfarande bara februari)

På väg hem på Västra vägen i riktning mot Bergsåker.

#22 #blogg100
Våren kom tidigt i år. Plötsligt sju grader varmt. Intensivt takdropp. Sol och västlig vind. Rysskylan som bortblåst. På väg hem idag kände jag mig tvungen att slita fram telefonen och ta ett kort av bara farten. Cykelbanan blänker av smältvatten - man ska glädjas åt det lilla. I övermorgon går vi in i mars. Eller cyklar.

söndag 24 februari 2013

Grattis till silvermedaljen Lars!

Artikel i VK.se. Framgången med kokboken i Paris. Middag på Louvren. Bara att gratulera!

#21 #blogg100
Jag tänkte passa på att gratulera min löparkompis Lars Beckman. I helgen fick han silvermedalj i Gourmand World Cookbook Award! En tävling för kokböcker från hela världen. Hans kokbok heter Matfrisk och tävlade i kategorin Hälsa och näring. Matfrisk är en ovanlig kokbok. Den handlar inte bara god mat, utan om god mat som förebygger cancer. 
Så ser den ut. Matfrisk
Lars är cancerläkare på Länssjukhuset i Sundsvall. Hans medförfattare är Lars Franzén, cancerläkare på Norrlands universitetssjukhus, och Fredric Andersson, tv-kock. Tillsammans ger de ett uppdaterat svar på frågan, som vi säkert alla ställt oss, om vad i hela friden man ska äta och inte äta om man vill slippa cancer? För det vill man ju. Tyvärr är det inte så enkelt att det går att käka bort cancerrisken helt. Cancer är en mängd olika sjukdomar, som har en massa olika orsaker. Alla ligger liksom i spjället. Men det går i alla fall äta sådant som vi vet är bra mot cancer, konstaterar författarna till Matfrisk och pekar på åtta huvudregler att hålla sig till först och främst: undvik övervikt, rör på dig, minska sockerintaget, välj vegetarisk mat i första hand men håll nere på det stärkelserika, ät mindre än ett halvt kilo rött kött i veckan, drick inte mer än ett glas vin om dagen om du är kvinna eller två glas om du är man, undvik mat som kan innehålla mögelgiftet aflatoxin och ät inte kosttillskott om du är frisk och har goda kostvanor. Läkarna bakom Matfrisk tar sedan ytterligare ett steg och ger tretton exempel på livsmedel, som de med vetenskapligt stöd kan påstå förebygger cancer. Jag tar mig friheten att lista livsmedlen här nedan och säger sedan grattis igen Lars. Bra jobbat! Sedan är det bara att börja laga något av recepten som kocken Fredric Andersson fixat fram. Gott.
#1 Ingefära
#2 Vitlök
#3 Nötter
#4 Citron
#5 Tomat
#6 Bönor
#7 Kål
#8 Chili
#9 Lök
#10 Blåbär
#11 Kakao
#12 Fisk
#13 Gurkmeja

  

torsdag 21 februari 2013

Ögonblick som kunde få vara för alltid

#20 #blogg100
Bergsåker i februari 2013.
Jobbar morgon, ska sluta tre, men kan gå två. Timmen till godo tar jag tillvara på i skidspåret. Märker hur kroppen är tung och trög av att kliva upp strax före fem och börja jobba direkt. Precis som huvudet. Rytmen finns inte där. Skidåkningen blir lite vinglig. Tankarna grumliga. Jag kämpar på. Till slut har jag tagit mig drygt 14 kilometer. På väg nedför backarna mot Bergsåker möter jag solen igen. Nere på åkern fångar jag den med kameran. I det där ögonblicket som borde få vara för alltid. Under tiden jag är där ute i spåret räknar jag på vintercyklingen. Den som blir nästan varje dag, oavsett väder. Kommer fram till att jag rullat ungefär 50 mil i vinter, mellan hemmet och jobbet. Rätt bra underhållsträning. Utan den skulle varje meter i skidspåret vara betydligt mindre skön.

måndag 18 februari 2013

Relation som kommer att ta tid att läka

#19 #blogg100
Skummar igenom Twitterflödet #miun. Om det är något som känns säkert så är det att det kommer att ta ett tag att lappa ihop relationen mellan Härnösand och Sundsvall igen.

Den enes död

#18 #blogg100
Den enes död är den andres bröd. Talesättet känns mer än befogat när det gäller kvällens besked om att Campus Härnösand läggs ned. Flytten till Sundsvall sker 2015/2016. Vad händer nu då? Hur hanterar Härnösand beskedet? Går det att överklaga? Jag vet inte, men många undrar nog. Svaret ger sig nog snart. För en gångs skull passar medieklyschan chockbesked alldeles utmärkt. Själv tänker jag på vad det här betyder för Sundsvall. Att säga att det är bra ger onekligen rätt dålig smak i munnen. I alla fall om det sägs högt. Utvecklingen och utvärderingen av det här beslutet kommer att bli väldigt intressant att bevaka.

ST 2013 02 18.

söndag 17 februari 2013

Ödesdag i morgon för universitetet

Så här kan det nya universitetsområdet bli i Sundsvall om Mittuniversitetetsstyrelse tar beslut om att lägga ned i Härnösand ...

... men Härnösandspolitikerna har inte gett upp. De kommer att närvara vid styrelsemötet i Stockholm på måndag.
#17 #blogg100
I ST i dag skriver Anders Söderholm, rektor vid Mittuniversitetet, om varför han anser att Campus i Härnösand bör läggas ned. Bakgrunden är sparkravet på 50 miljoner kronor. Fem miljoner billigare hävdar han att det blir med två campusorter istället för tre. För Härnösands del tycks inte lösningen stavas enbart pengar. Enda alternativet till nedläggning är att Mittuniversitetet satsar på mer verksamhet i Härnösand, så att orten lockar fler reguljära studenter på campus för att balansera det stora antalet distansstudenter. Men, det här är alternativet tror inte universitetsledningen på. Universitetet ska ju spara. Så här skriver Anders Söderholm::
"Cirka 90 procent av alla studenter vid Campus Härnösand studerar idag i någon form av distansutbildning, och det finns inget som tyder på att utvecklingen mot ett campus med nästan enbart distansstudenter kommer att ändras. Därmed inte sagt att dagens studenter vid Campus Härnösand skulle vara missnöjda, men det finns en gräns för hur få de reguljära campusstudenterna kan bli för att kunna upprätthålla en godtagbar servicenivå och en attraktiv campusmiljö, och vi menar att den gränsen i praktiken har passerats."

I morgorn är det alltså dags för beslut. Frågorna är många. Ska styrelsen skjuta upp hela beslutet? Vore kanske smidigast för de sittande ledamöterna, som då slipper gå till historien som de som punkterade Härnösands rätt långa era som utbildningsstad. Bara några år efter att staden äntligen blev universitetsstad. I gengäld riskerar ledamöterna då att gå till historien som de som inte vågade ta ansvar för Mittuniversitetets framtid, utifrån de givna ekonomiska förutsättningarna. Då återstår ju att fråga sig - bryr sig regeringen? Skjuter staten till mer pengar? Ytterligare en fråga är vad som händer med Anders Söderholm, om styrelsen inte tror på hans förslag? Läget är tillspetsat för samtliga inblandade parter. Antar att många Sundsvallspolitiker, just nu håller tummarna i smyg för att styrelsen omfamnar Anders Söderholms förslag. Då kan de se fram emot en efterlängtad satsning i Sundsvall. Ett växande Åkroken. Tillväxt i Sundsvall. Drölmäge för staden, som behöver något att tro på. Det enda som saknas då är en järnvägsstation - en konkret uppkoppling mot Östersund. Men det sker i sådan fall på Härrnösands bekostnad, som får finna sig i att bli en sovstad till Sundsvall. Världen är uppenbarligen orättvis. Så förnedrande.

lördag 16 februari 2013

Fin, fin vårvinterrunda när februari är som bäst

#16 #blogg100

Lagom lång, lagom avancerad. En fin, fin vårvinterrunda.
Äntligen kom det! Sprittet i benen. Frammanad av årets första vårvinterdag. Noll grader, takdropp och sol. Februari när den är som bäst.

Take me home, country roads, to the place where I belong ...
Det var faktiskt första dagen den här vintern som jag inte tänkte skidor först, utan löpning. Senaste lånrundan gjorde jag i Linghed, Dalarna. Nu blev det 16 kilometer plus i Selånger. Startade ganska lugnt, med avbrott för telefonprat, och försökte sedan hålla tempot lite högre. Underlaget varierade en smula. Först välpackad vinterväg, som gjord för dubbar. Sedan lösare på den mindre landsvägen. Till sist bar asfalt med fläckar av blöt is på den stora riksvägen.

Kilomtertiderna helt okej.
Känner att jag har haft rätt fokus i vinter med ben och bålträning. Förra helgens känsla av elefant på löpbandet, när jag provade steget i tio minuter, var borta. Benen kändes starka. En bra grund att jobba utifrån med fem månader kvar till Öppet fjäll. Testade lite löpning även i torsdags kväll. Då sprang jag en stadsrunda som jag ska köra som lunchpass i vår.

Blir en bra runda som lunchpass i vår.
Ett litet aber bara - skavsår. Medan kroppen mått bra och byggts upp under uppehållet så har fötterna blivit i mjukaste laget. Tror förresten jag ska försöka hitta ett par bra vägdojor i vår. Känns som att jag är redo för det.

Mjuka som små barnfossingar. Skavsår i hålfoten efter årets första längre runda.

Så blir det nya universitetsområdet i Sundsvall - om Härnösand läggs ned

#15 #blogg100

Ur dokumentären Smutsiga pengar. Om en mörk sida av globaliseringen.  Foto: SVT
Ser en fransk dokumentär om den organiserade brottslighetens pengar och slås av hur vass teve det är. Analysen är följande: avregleringarna under Thatcher och Reagan på 1980-talet gav maffiapengarna en gigantisk möjlighet att bli vita. Den grova, organiserade brottsligheten kunde plötsligt filtrera pengarna genom den globala bank- och finansmarknaden. Nu, efter finanskrisen, suktar istället de krisande bankerna efter maffians svarta pengar. Maffian är starkare än någonsin och på väg mot herravälde. En läskig vision, som illustreras med brinnande sophögar i Neapel. Själv skrev jag en artikel under fredagen om det nya universitetsområdet i Sundsvall, som det blir om Mittuniversitetets styrelse tar beslut om att lägga ned Campus Härnösand. Artikeln bygger på den kostnadskalkyl, som Sundsvalls kommun tog fram i mitten av januari på begäran av Miun. Planen gäller kvarteret Grönborg och kvarteret Förrådet. Artikeln illustreras med en skiss över alltihop. Nyheten är att planen inte bara inkluderar en ombyggnation av befintliga lokaler, utan även en helt ny byggnad. Tanken är att den nya byggnaden ska knyta ihop kvarteren så att universitetsområdet ska kännas som ett sammanhängande stråk från Åkroken i norr till järnvägen i söder. Kostnaden beräknas landa på 108 miljoner kronor. Miuns årshyra blir på cirka 11,5 miljoner kronor. Borta är det tidigare förslaget om en påbyggnad med två våningar i kvarteret Förrådet, där socialtjänsten finns idag. Själv tycker jag att den här nyheten kommer i grevens tid. Universitetsstyrelsen ska ta beslut på måndag.
Kanske bidrar informationen till att nyansera den debatt som pågår. Härnösands kommunalråd, Fred Nilsson (S), går i bräschen för kritikerna. I Mittnytts debatt mellan honom och universitetsrektorn Anders Söderholm i torsdags framkom i och för sig inget nytt. Men klart är att Fred Nilsson anser att det i vart fall inte finns några ekonomiska skäl för en flytt. Tvärtom har det kommit fram nya pengar i Härnösand. Exakt hur finansieringen ser ut har jag inte koll på. Jag vet bara att Sundsvalls kommun inte ska skjuta till några skattemedel.

Här var det gubbtungt. Fred Nilsson (S), Tomas Tiberg och  universitetsrektorn Anders Söderholm i debatt om Mittuniversitetets framtid i Mittnytt. Foto: SVT

Under veckan är det annars Tidningen Ångermanland, som inte oväntat, rapporterat mest. Sedan sist jag skrev har bland annat LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson uttalat sig mot flyttförslaget i en intervju med TÅ. Campus Härnösand är bra eftersom det motverkar den sociala snedrekryteringen till högre studier inom regionen, anser han. TÅ lyfter även fram en rad andra kritiker. Bland annat skolpolitiker från samtliga kommuner i Ångermanland, landstingsstyrelsen i Västernorrland samt Härnösandsföretagarna. Samtliga vill påverka universitetsstyrelsen att gå emot förslaget. Inga röster hörs däremot i TÅ för en nedläggning, vilket kanske inte är så konstigt. Ingen i Härnösand vill väl att det blir så. Men inte heller luntan på 97 sidor, som ligger till grund för rektor Anders Söderholms ställningstagande för en nedläggning, ges något utrymme. Här faller TÅ in i det som brukar kallas kampanjjournalistik. Min egen redaktion körde i sin tur en nyhet i veckan om att landstingspolitikern Rodney Engström (M), som var med när landstingsstyrelsen tog ställning, inte begrep att han var det (!). Vi toppade det med att de båda kommunalråden i Sundsvall, Magnus Sjödin (M) och Lars Persson (FP), ifrågasätte varför landstingsstyrelsen läagt sig i universitetsfrågan. Kanske för att de är länspolitiker? Det är i alla fall vad jag tror.

onsdag 13 februari 2013

Snart final i länskampen om universitetet - i Stockholm

#14 #blogg100



- Pappa, det där är inte normalt att gå och dra en cykel mitt i vintern.
Det är sant. I går fick jag höra det av mitt äldsta barn när vi gick där över skolgården i snön. Jag med cykeln några meter framför. Skolgårdarna är särskilt känslig mark för avvikande beteende. Där blåser värderingarna ständigt runt i luften, som osaliga andar beredda att hemsöka den som bryter normen. Att vara vuxen och cykla på vintern är avvikande. Här åker vi bil. Att visa skolungarna att det faktiskt går kanske är mitt sätt att bidra till en förändring. Men nog om det. Utvecklingen kring Mittuniversitetet (Miun) är mer intressant.

Här  i Socialtjänstens gamla lokaler i Grönborg kan det bli två våningar till och en ny lärarhögskola om  campus Härnösand flyttar till Sundsvall.
Det mediala intresset är på sina håll stort. Nu på morgonen rapporterar flera medier om att landstingsstyrelsen i Västernorrland ställer sig på Härnösands sida, mot universitetsledningens förslag. Mest offensiv är annars Tidningen Ångermanland (TÅ) med redaktion i Härnösand. Under tisdagen hade TÅ en knippe artiklar i ämnet på webben (allehanda.se). Där får vi reda på att landstingsstyrelsens ordförande i Västernorrland, Per Wahlberg (M), inte alls gillar förslaget om att flytta campus Härnösand till Sundsvall. Trots att han bor i Sundsvall, noterar TÅ. Per Wahlbergs analys går på tvärs mot universitetsledningens:

– Campus Härnösand har en stor betydelse för Ångermanland och Ådalen som inte Sundsvall eller Östersund kan fylla, så ur ett regionalt utvecklingsperspektiv är förslaget helt förkastligt.
– Härnösand har sin nisch med distansutbildningar, boendet är ordnat för studenterna och man har sambiblioteket. För hela länets bästa vore det bra att ha kvar de noder vi har, säger han.

TÅ skriver också om kritiken mot landshövdingen, Bo Källstrand, som "inte entydigt står på Härnösands sida mot förslaget att avveckla campus". Misstankar finns om partiskhet. Som intäkt för det tas bland annat att landshövdingen, trots att han bor i residenset mitt i Härnösand, inte fanns på plats vid den stora manifestationen i Sambiblioteket i lördags. Mot flyttförslaget

– Jag hade annat att göra i lördags. Har jag synpunkter på vad universitetsledningen ska göra så har jag andra möjligheter att komma i kontakt med dem ... att jag som chef för länsstyrelsen skulle säga att universitetsledningen inte begriper vad som bäst för universitetet känns magstarkt, försvarar sig Bo Källstrand.

Vidare skriver TÅ att Härnösands före detta kommunalråd, Anders Gäfvert (M), vill chartra ett plan och flyga ned hela kommunfullmäktige till Stockholm för att demonstrera. Ord och inga visor det.
I Sundsvalls Tidning har den redaktionella rapporteringen varit begränsad de senaste dagarna. En debattartikel publicerad under tisdagen väckte dock reaktioner. I Härnösand. Sex företrädare för några av Sundsvalls och regionens mäktigaste industrier och företag kallar förslaget om campusflytten till Sundsvall för "framsynt". Företagsledarna för ett relativt kortfattat resonemang om "flexibilitet" och "livslångt lärande" och betydelsen av att finnas i Sundsvall:
Att omlokalisera verksamheten från Härnösand är ett obekvämt och smärtsamt beslut, men som i ett längre perspektiv ändå framstår som rätt. För vad är alternativet?, skriver de.

Härnösands kommunalråd Fredd Nilsson (S) om företagsledarna  Lars Dahlquist, Metso,  Davide Garofalo, Kubal, Pär Melin, Akzo Nobel, Örjan Pettersson, SCA, Hans Martin Sensair, Björn Jörgen Lundgren, Norrporten. 
Svaret kom snabbt. Härnsöands kommunalråd, Fred Nilsson (S), konstaterade i en intervju i Radio Västernorrland senare under dagen att de sex företagsledarna är "ganska okunniga" och "inte satt sig in i frågeställningen".
Värt att notera är att Miuns rektor, Anders Söderholm, också kommenterar den mediala rapporteringen på sin blogg. Hans senaste inlägg rör den före detta statsministern, Göran Perssons, inspel. I en intervju med TÅ, som även Länstidningen i Östersund hakat på, påpekar Göran Persson att näst på tur för avveckling kan Östersund eller Sundsvall stå. Anders Söderholm avfärdar Göran Persson på sin blogg:
Det är en i sammanhanget högst olycklig koppling han gör. Om vårt förslag blir verklighet så går vi en tid till mötes som innebär både förändringar och möjligheter men också utmaningar och risker. Jag vill därför, av omsorg om det gemensamma universitetets framtid och den process som vi eventuellt är på väg in i, stilla vädja om att vi inom universitetet inte gör oss skyldiga till denna typ av dramaturgi som försvårar vårt arbete framöver. 
En spännande fortsättning följer. På måndag (18/2) ska universitetsstyrelsen ta ställning till förslaget. Ledarskribenten på TÅ och Örnsköldsviks Allehanda (ÖA), Anders Rönmark, har kartlagt beslutsfattarna. Hans slutsats är att styrelsen antagligen inte kommer att sänka sin egen rektor, vilket ju skulle bli fallet om den tar ett beslut i strid med hans förslag. Universitetsstyrelsen sammanträder på neutral mark på måndag. I Stockholm.

måndag 11 februari 2013


Där slog du huvudet på spiken Patrik.

#13 #blogg100
Fick nys om Expressens ledare av mina själsfränder på Cyklistbloggen. Tack! Brukar själv försöka hålla låg profil. Gärna framhålla fördelarna med att cykla året runt, men prata mindre om nackdelarna och framför allt undvika polemik. Att de flesta tar bilen istället för att trampa sig svettiga varje morgon förstår jag. Att snöröjarna fokuserar på vägarna och struntar i cykelbanorna när det vräker ned som mest är också begripligt. Så länge det bara är jag och någon till som rullar fram där så känns det magstarkt att kräva service för skattepengar. Sundsvalls kommun visar i alla fall goda ambitioner att bli en normal cykelstad, tänker jag. Medveten om att det förstås krävs full satsning framåt för att undvika att ge folk alltför goda argument att låta bli. Är det en decimeter packad nysnö på vägen så kan det kännas som att cykla i potatismjöl. Inte kul. Men åtminstone fram till 1980-talets andra hälft var cykeln fortfarande ett gångbart alternativ också för män med traditionella mansyrken. I många svenska städer är ett sådant cykelbeteende på väg att normaliseras igen med trängsel på cykelvägarna som följd. Snigelfarten i min hemkommun beror nog delvis på topografin, som i kombination med vintern gör cyklingen till en ganska besvärlig grej en stor del av året. Själv bor jag i dalen mellan stadsbergen. Samtidigt finns här en kulturell faktor, en attityd som säger att cykling är något vrickat. Att Patrik Kronqvists gör upp med den attityden är bra. Vi som är eniga om problembilden: det långsiktiga hotet mot klimatet och de mer närliggande trafikproblemen med buller, luftföroreningar och risker, vi borde i högre grad välja cykeln. I alla fall vi som har toleranta arbetsgivare, som accepterar att det kan ta tid att ta sig till jobbet på knöliga, frusna och uselt plogade cykelvägar. Det gäller definitivt oss som har praktiska möjligheter att välja cykeln. Vi borde göra det oftare. Try it, you´ll like it!

Med sådana här däck är du på bettet även på vintern.

lördag 9 februari 2013

Sean Banan och universitetsstyrelsen - va fasen!

#12 #blogg100
Lördag. Mello på tv. Låt nummer ett rullar upp. En kille, knappt 20, med en frisyr som den unge Morrissey och danssteg som Michael Jackson, åmar sig på scenen. Anton Ewald heter han.
Steven Patrick Morrissey. Äldre.
Väldigt 2013, tänker jag och frågar barnen om de tycker låten är bra?
-  Ja!, ropar det ena.
- Nej!!!, när kommer Sean Banan? vrålar det andra.
Egentligen hade jag tänkt skriva om Mittuniversitetet. Förslaget om flytten till Sundsvall lockade 2000 personer till Sambiblioteket i Härnösand i protest i dag. Den politiska uppslutningen är total i Härnösand. Centerpartiet i Ångermanland har mobiliserat allt man har. Torbjörn Fälldin håller sitt första politiska tal på en evighet. Inget ska till Sundsvall. Får man tro talarna, som citeras av Allehanda.se och ST.nu, så måste universitetsledningen ha drabbats av kortslutning som kom på idén.
- Vi har utbildat lärare i 170 år och ska göra det 170 år till, säger Markus Oskarsson, forskare vid Mittuniversitetet, enligt ST.nu
Jahapp. Om inte studenterna kommer då? Jag ser mig om i vardagsrummet. Tv:n står på, men vi grejar på med var sin telefon eller dator. Väldigt 2013 det också. Men så fokuserar familjen mot samma mål igen - Sean Banan. Vilken underbar Pajas! Markoolio, i tappning anno 2013. Universitetsfrågan är viktig. För Härnösand skulle flytten knäcka staden. Många Härnösandsbor pendlar antagligen redan i dag till jobb i Sundsvall, gissar jag. Fler skulle hamna där. För Sundsvallsborna skulle ett utvidgat universitetet på orten bli ett lyft. I går åkte jag förbi socialtjänstens lokaler vid Åkroken, bara för att kolla in dem. Visst förstår jag dem som drömmer om att fylla kvarteret med studenter. Att göra Sundsvall till en riktig universitetsstad. Synd att det i sådan fall sker på någon annans bekostnad. Dramat är som ett uppslitande arvskifte. Som reporter på ST har jag mött samma infekterade känslor förut. Temat går ofta igen när ämnet är sjukvård. Försöken till regionbildning har nästan varit som en politisk fars. Tidigare i dag läste jag vad Mittuniversitetets rektor, Anders Söderholm, själv skriver om flyttförslaget. Några detaljerom underlaget kommenterar han inte, utan resonerar mer svepande om framtiden.
"Det är min övertygelse att det i denna långa utveckling krävs att vi lokaliserar verksamheten i Västernorrland till campus Sundsvall. Studenterna är viktiga för oss, förstås. De är medarbetare i kunskapsbildningen och de har långsiktigt allt större krav både på oss och på den omgivning där de möter oss. Det gäller på nätet såväl som på campus ... Långsiktigt är det därför bättre att driva den verksamhet som utvecklats med campus Härnösand som bas i en samlad miljö, särskilt eftersom distansstudenterna är mindre känsliga för ortsfrågan och inte kan förväntas ha valt ort för att sedan välja utbildningsprogram i samma utsträckning som är fallet för campus-studenter."
I väntan på ett resultat från universitetsstyrelsen får Mello duga. Svenska folket vill ha Sean Banan och Louise Hoffsten.

Sean Banan på väg till Copacabanana. Foto SVT.

torsdag 7 februari 2013

Norrlands Aten har fått en ny innebörd

#11 #blogg100

Mittuniversitetet, som vi är vana att se det i Sundsvall.
"Det som är en kris för en människa är en kris. Så ser jag det", svarar Urban Hamid, journalist från Sundsvall, när han får frågan om hur han ser på splittringen i Västernorrland. Urban Hamid, som är van vid krigszoner i Mellanöstern, har nyss kommit hem från Syrien. Där har han träffat människor som lever med kriget in på sig. I en påa har P4 Morgons programledare Erik Nyberg lovat att Hamid ska ge oss ett perspektiv på den uppslitande diskussionen om det splittrade Västernorrland. En debatt där många röster är obehagligt aggressiva. Jag hoppas att Hamid ska säga något klokt. Jag har en kopp kaffe stående på magen och vill inte bli upprörd. Den luttrade reportern säger som det faktiskt är. En kris är en kris, oavsett orsak. Sedan blir förstås krisen mer konkret när ens hus sprängs i luften, utvecklar han sitt resonemang. Västernorrland är i en regional kris. Folk flyttar härifrån. Rörelsen går mot kusten och de större orterna. Främst Sundsvall. Samtidigt flyttar många från Sundsvall. Det är centraliseringens gravitation vi upplever. Nettotillväxten är marginell i Sundsvall. I länet blir vi färre för varje år som går. Och varje individ hanterar situationen på sitt eget sätt. Säkert är det en djup personlig kris för många. Lika säkert som det är en axelryckning för andra. Att befolkningen i glesbygden blir allt äldre och servicekrävande samtidigt som färre betalar skatt är ett problem som återstår att lösa. I går kom besked från Mittuniversitetet om att universitetsledningen vill flytta all utbildningsverksamhet från Härnösand till Sundsvall. För Härnösandsborna skulle det innebära att ytterligare ett hundratal kvalificerade jobb försvinner. Framtidsutsikterna och självbilden knäckt i ett slag. Härnösand, som en gång utnämnde sig till Norrlands Aten, har fått en slogan med en ny innebörd. Kris som kris. Även landshövdingen och länsstyrelsen väntar på att dra därifrån. Dessutom har Örnsköldsvik bestämt sig för att gå med i Umeåregionen. Västernorrland faller isär. Ådalen gråter. Ingen verkar vilja ha länet, utom möjligtvis Härnösandsborna och kanske P4 Västernorrland. Det är som ett uppslitande arvsskifte där arvingarna roffar åt sig så gott de kan av det magra dödsboet. I Sundsvall ligger politikerna diplomatiskt lågt i universitetsfrågan. Att utbrista i glädjetjut före universitetsstyrelsen beslut vore otaktiskt. Innerst inne är de nog rätt nöjda. Med all rätt. Stämmer universitetsledningens analys så vinner såväl lärarutbildningen som utbildningarna inom humaniora och universitetet som helhet på att resurserna koncentreras till Åkroken. Fler och bättre utbildningar på sin hemort? Finns nog inte en lokalpolitiker i världen som inte vill ha det. Allt kokar ner till tillväxt och jobb. En av mina kollegor bor i Härnösand. När vi diskuterade i går så frågade jag honom vad som vore alternativet för Mittuniversitetet, som måste spara 50 miljoner kronor? Att flytta till Härnösand, svarade han såklart.

tisdag 5 februari 2013

Oraklet som pensionerad polisprofessor

En pilgrims död. Helgunderhållning.
#10 #blogg100
Den som spar han har heter det. Ordstävet andas inte bara präktig rätt åt dig-attityd. Sant är det också. I det här fallet är det jag som kan utbrista ha, den som spar han har! Fyra avsnitt av En pilgrims död ligger och väntar på SVT Play. Ses med fördel med datorn i knäet, sena kvällar i sängen. Gärna två avsnitt i stöten. Leif GW Persson är ju numera större än livet självt. Oraklet som pensionerad polisprofessor - säger han något så litar vi på det mer än på något annat. En pilgrims död bygger på hans trilogi Välfärdsstatens fall där han lanserar sin teori om säkerhetspolisens konspirerande bakom mordet på Olof Palme. Jag kom i kontakt med GW:s böcker för första gången i tonåren. Då var det trilogin Profitörerna, Grisfesten och Samhällsbärarna som utövade en slags sällsam lockelse. Svartsynt samhällskritik och polisromaner i samma paket. En formel som knappast är unik. Ovanligt bra bara. I En pilgrims död slungas vi tillbaka till samma epok, det halsstarriga 1980-talet. Tiden då jag lusläste hans polisromaner om Jarnebring och Johansson.  En tid då vi växte upp i spänningsfältet mellan öst och väst. Med kärnvapenhot och terrorbalans mellan Warszawapakten och Nato, Sovjetunionen och USA, kommunism och kapitalism. Tonläget var högt. Högern demonstrerade mot löntagarfonder. Innan jag blev Greenpeace-anhängare och miljömupp hade jag Fri företagsamhet-klistermärken på min dokumentportfölj. Jag gick i ettan på gymnasiet och minns hur klasskamrater var Palmehatare. De hade sökt sig långt åt höger redan på högstadiet. Sökte sig fram via organisationer som Contra och tidskriften Gjallarhornet. Politisk högspänning integrerad i vardagen. Välfärdsstatens fall består av romanerna Mellan sommarens längtan och vinterns köld (fantastisk titel som får mig att associera till litteraturklassiker som Resa till nattens ände och På spaning efter en tid som flytt), Faller fritt som i en dröm och En annan tid, ett annat liv. Böckerna är inte lika pang på rödbetan som de första tre. Intrigen är mer som en lök, lager på lager. Men kärnan är hård. Palme sköts strax före midnatt den 28 februari 1986. Det var fredag kväll. Som många andra fick jag reda på det tidigt på lördagsmorgonen. Jag var i Härnösand hos pappa. Vi skulle tapetsera, men allt var stängt. Vi åkte runt stan och ryckte i dörrarna på färgaffärerna. Radion spelade sorgemusik. Ett litet praktiskt problem överskuggade på sätt och vis världsnyheten. Vi skämtade om det och fick hitta på något annat. Minns inte exakt vad jag kände, men det var någon slags häpnad. Och så var det tråkigt. En tid var slut, en ny tid hade börjat. Efter mordet följde år av nyhetsrapportering om PKK-spåret, Ebbe Carlsson-affären, 33-åringen, Christer Pettersson, Sydafrikaspåret och polisspåret. En fullkomlig röra. Tur att i alla fall GW vet hur det gick till. Tur att jag har hela tv-serien kvar att kolla på.

måndag 4 februari 2013

Ljustorp borde platsa i en Sundsvallsklassiker

#9 #blogg100
Klassiker är ett ord i tiden. Används antagligen för ofta. I helgen avgjordes Medelpad Classic Ski mellan Bredsjön och Bergeforsen genom Ljustorps socken. Verkar ha varit ett fantastiskt fint skidlopp. Blir sugen på att vara med nästa år. Jag har tidigare skrivit kort om en annan klassiker, som ännu så länge bara finns på skrivbordet. Sundsvallsklassikern. Tycker det är lite tyst om planerna. I dag googlade jag på "Sundsvallsklassikern" och fick faktiskt en ny träff. Ett informationsmöte har hållits i Idrottens hus, Nordichallen, Sundsvall för någon vecka sedan. En kille som heter Thomas la ut kallelsen på Alnö Race Teams hemsida. Tack för det! Mejlet är i stort sett oredigerat, skriver han, och så här lyder det:

Sundsvallsklassikern vill: 
 få en frisk och aktiv stad genom att få folk att röra på sig under hela året med flera motionsmål
 stärka Sundsvalls varumärke som evenemangsstad 
 att arrangörsföreningarna ska kunna utveckla sin verksamhet samt marknadsföra sig och sin sport. 

En Sundsvallsklassiker gör du genom att genomföra 4 av loppen som ingår i Sundsvallsklassikern under 12 månader. 
Grenarna är löpning, cykel, simning, skidor och skridskor 

Vi söker föreningar som redan arrangerar ett lopp eller har ambitioner att starta ett och tror på idén att en Sundsvallsklassiker stärker möjligheterna att locka fler deltagare till loppen. 
Det behöver alltså inte vara ett befintligt lopp utan du och din förening är välkommen att pröva just er idé! 
Välkommen på informationsträff den 23 januari 2013 kl 18:30 i Nordichallen. (Idrottens hus) 

Anmälan görs till Lena Andersson på lena.andersson@vnidrott.rf.se

Med tanke på Medelpad Classic Ski arrangeras av Timråföreningarna Bergeforsens SK och Ljustorps IF, så hoppas i alla fall jag att de som nu är involverade i planeringen av Sundsvallsklassikern tänker på Sundsvall i dess vidaste bemärkelse. Sundsvallsregionen inbegriper ju även Ljustorp. Jag tycker nämligen att det är bäst att utveckla det som redan finns och som är bra. Visst går det att dra ett helt nytt lopp eller utveckla Södra berget runt. Det senare med goda förutsättningar att lyckas Själv håller ändå på 46 kilometer i vacker Ljustorpsterräng. Jag tror att det loppet, med rätt matchning, kan bli en riktig klassiker. Jag vill vara med.

Värt att utveckla. En fin runda som med lite fantasi kan bli 46 kilometer och seedningsgrundande för Vasaloppet.

söndag 3 februari 2013

Nu börjar årets bästa tid (kanske)

Slalomskola. Södra bergets slalombacke med havs-/stads-/industriutsikt. Jag älskar den här stan!
#8 #blogg100
Vecka 5. Hur låter det? Januari glider bort och lämnar plats för februari. Vi som lever vid polcirkeln (nästan) vet vad det innebär. Dagen är inte längre bara en strimma ljus, som råkar träffa jordytan samtidigt som vi är instängda på jobb. I februari börjar morgnarna bli ljusare igen. Att vänta med barnen på skolbussen blir ett tillfälle att välkomna solen, som går upp över stan, istället för en kamp mot kylan i kompakt mörker. Okej, varje dag är kanske inte exakt en solhälsning, men förutsättningarna för det finns i alla fall. Ljuset finns till och med kvar som en ljusblå skiftning på himlavalvet när vi sätter oss vid middagsbordet. Med det sagt: hela den här helgen blev ett
enda långt frosseri i vintersport. I fredags fick jag en sådan där dag som är värd att längta efter ett helt år. Jag körde Södra berget runt. 25 kilometer. En tur full av njutning. Sol, som sagt. Några grader minus. Tystnad i skogen. Knappt någon mer där än jag och vinterfåglarna. Jag fick en liknande tur idag. Vädret det samma. Något kallare bara. Rundan hälften så lång, men lika skön. Start med lift upp för Södrabacken sedan Hotellslingan i lite högre tempo och så stakåkning i full fart, svepande runt bergsfoten på väg tillbaka till Dalstugan. Barnen avslutade slalomskolan. Så vi klämde in slalom på lördagen. I kväll var vi allihop på Friskis och svettis. Barnen på gympa. Vi vuxna i gymmet. Tja, träning fick vi i alla fall en bra dos av. En skön grej med skidåkningen är att den ger en hel del tid över till att bara tänka. Inget stör, mer än möjligtvis lite dåligt fäste. En grej jag tänkte på i fredags var mediekritik. Kanske borde jag börja med det här? Jag upplever det som att vi som jobbar på tidningar, radio och TV i Sundsvall och i länet lever i en slags tystnadskultur. Vårt arbete är viktigt och får genomslag, men vi diskuterar sällan innehållet öppet och offentligt. När vi gör det försvarar vi ofta bara vår position i samband med att vi råkar bli kritiserade för enskilda publiceringar.
Jag upplever själv ett behov av en öppnare debatt. Publicistklubben finns för all del, men den har jag sällan tid att besöka. Kanske omsätter jag tanken till handling här. Vi får se. På nattduksbordet har jag just nu "Svenska hackare" av journalisterna Linus Larsson och Daniel Goldberg. Tack för den!