måndag 30 september 2013

Kartan till End of Season Trail

Klicka här för en större karta.

Topgrafi.
End of Season Trail är på plats. Klicka här så kommer du in på Google Maps och kan kolla in detaljerna. Tanken är att loppet ska gå att springa i tre olika rundor. Start och mål är Uvbergsstugan, scoutstugan ovanför Hulitjärn. Om du klickar in dig på Google Maps här och använder zoomverktyget, så ska jag försöka beskriva hur rundorna går (ambitionen är att göra det här lite tydligare så småningom, men tills vidare får du nöja dig med det här).

  • Korta rundan är cirka sex kilometer. Start vid Uvbergsstugan (den gröna ploppen på kartan). Rundan går sedan mot Hällomsberget, gör en loop i obanad terräng och går sedan tillbaka samma väg mot Uvbergsstugan. På vägen tillbaka så kan du testa att springa på den motsatta sidan Hulitjärn. 
  •  Mittimellanrundan är cirka 13 kilometer. Inledningen är förstås den samma som för korta rundan, men efter cirka fem kilometer viker banan av mot Klippstuga. Här blir det löpning på en del riktigt fina stigar. Vid korsningen efter cirka 11 kilometer viker du av tillbaka mot Uvbergsstugan istället för att växla in på avsnittet mot Laggarberg och Skönviksberget. 
  • Långa rundan är cirka 21 kilometer. Där ingår allt, kort och gott. 
Som sagt, ambitionen är att göra en tydligare banbeskrivning så småningom. Vi har ju ett par veckor på oss. Vi sprang långa rundan i dag, jag och Lars Martinsson. Vi kan lova att det är ordentlig blött på sina håll, precis som det ska vara i oktober. Har vi tur är det dessutom lite krispigt i luften den 26:e. På dagens tur hade jag ingen kamera till hands, så jag får bjuda på den här bilden från förra vändan istället.


onsdag 25 september 2013

342 höjdmeter på lunchen

Lunchrunda med backar i fokus. Stor karta? Klicka här.
Sundsvall är en backig stad. Min långlunch är två timmar. Då ska jag käka, duscha och vara pigg när jag är tillbaka på redaktionen. Hur många höjdmeter hinner jag med? Jag gjorde ett försök i dag. Utgångsläget: havsnivå i Badhusparken. Resultatet: 342 meter. Som sagt, Sundsvall är en backig stad. Rundan blev totalt 11,2 kilometer. Slutsats: finns inget som helst behov av att älga upp och ner för samma backe för att få lite höjd på en lunchrunda i den här stan.

söndag 22 september 2013

Banan börjar ta form - End of Season Trail

Efter regn kommer sol. En makalöst vacker septembermorgon. Att vara vaken nu känns som att helga dagen.
Ser du en sån här på stan så
kolla in den och häng på.
Lördag. Klockan är halv sju. På vindrutan ligger den första frosten som en seg hinna. Kopiösa mängder regn har vräkt ned över Mellannorrland under veckan. Marken är dyngsur. Sjok av dimma hänger över lägdorna. Solen på väg upp och det är mycket vackert. Våra förberedelser för End of Season Trail går framåt.

Vi startar vid Uvbergsstugan och rundar sedan Hulitjärnen. Vi kommer ut här och springer cirka 500 meter efter grusvägen innan vi viker av upp i skogen igen. Lars på bilden. I påsen en kamera.
Lars har fixat affischer. Jag har lagt upp ett event på Facebook. I dag ska vi snitsla banans första obanade del. En passage på några hundra meter över Hällomsberget. Stigen slutar på en platå. Där kan vi stanna och beundra utsikten.


Följ banden.
Jag i arbete.
Sedan blir det klättring uppför. På toppen viker vi av mot nordost och sedan blir det löpning över hällarna mellan tallarna tillbaka ned mot stigen. Vi tror det blir bra. Visst kan det bli problem om hösten bestämmer sig för att bli vinter i slutet av oktober. Eller regn och dimma. Men det kan lika gärna bli en frostnupen soldag. Vi chansar och får väl ändra oss om prognosen säger något annat. Att kliva upp så här klockan sex en lördag efter en ovanligt tuff arbetsvecka med tidiga morgnar och sena kvällar kan verka lite knäppt. Själv längtar jag ut. Jag har vant mig vid att vakna tidigt. Blivit som mamma. Som många äldre människor är. Kanske för att de har svårt att sova. Kanske för att de vill fånga något som annars så lätt försvinner. Tid då allt vilar. Ett ögonblick innan dagen vaknar. En kopp kaffe. Sedan ut. Lars och jag delar samma längtan ut i skogen. Med andra ord är det inte någon uppoffring att hänga några plastband för att vi ska hitta vägen mellan träden. Tvärtom.
Tidigare inlägg om EST hittar du här och här.

Himlar vad fint. Efter utsikten bär det av uppåt. En bit klättring. Sedan utför över berghällarna.




söndag 15 september 2013

Gudomligt bra Sundsvallstrail

Morgonstund har guld i mund - vy över Selångerdalen från Hällomsberget.
Vad kan vi förvänta oss av End of Season Trail, EST? I slutet av oktober ska det vara grinigt. Blött är det redan nu i skogarna i Selånger socken. Räkna med att det blir mycket värre. Trailskor ett måste. Lars Martinsson har redan dragit upp de stora linjerna för loppet, eller vad vi nu ska kalla EST. Kanske borde vi hålla oss till beskrivningen trailhappening med tävlingsinslag? Vad vet jag - den 26 oktober blir det i alla fall av. Lars undersöker just nu möjligheterna till en kort och en lång sträcka. Kanske det blir så. Den längre kommer i sådana fall bli mer tekniskt krävande med inslag av obanad terräng. En del finlir återstår i vart fall innan bansträckningen är på plats. Gud bor i detaljerna sägs det. Uttrycket passar bra eftersom kyrkan äger en del av skogen där vi ska springa EST. Dessutom är det ju kyrkoval i dag. Slutsats: låt oss hoppas på gudomligt bra Sundsvallstrail. Själv var jag ute för att reka kring de första fyra kilometerna i morse. Tog med mig några bilder hem. Kolla in dem om ni är nyfikna på vad som väntar.

Skyddad biotop vid Hulitjärn. Vegetationen vid foten av Uvberget är fantastisk. Artrik gammelskog.

En av många branta stigar. Vi får se om den här kommer med.

Trail med inslag av klättring på Hällomsberget.

fredag 13 september 2013

Missa inte End of Season Trail i Sundsvall

Bergsåker en kväll i mitten av september. Hösten är här. Dags att börja ladda för EST.
Tävlingar, tävlingar och åter tävlingar. På söndag är det dags för E4-loppet. Årets sista löpartävling av större format i Sundsvall. Jag har tidigare skrivit om loppet. När jag såg banskisserna tidigare i veckan så ändrade jag inte uppfattning. Vill man vara elak så kan man säga som en av mina löparkompisar sa: tänker de ta livet av löparboomen nu? Två varv på en motorväg på halvmaran. Puh. Min surmagade uppfattning är att arrangörerna av Sundsvallsklassikern, som trots allt får 50000 kronor av offentliga medel för att marknadsföra sig, borde ha tänkt ett varv till. Om vi ska sätta Sundsvall på löparkartan med ett bra lopp, så får vi komma på något roligare. Gissningsvis kommer någon att komma på att dra loppet över Sundsvallsbron när den är på plats. Men sedan då? Jag vill ha ut loppet i skogen. Upp på bergen. Genom Stenstan. Ansvarig för fördelningen av marknadsföringspengarna till Sundsvallsklassikern är Maria Åslin, marknadschef på Näringslivsbolaget. Hon är även pressansvarig för Sundsvallsklassikern. Hur tänkte du?
Kastar man ett öga på anmälningsläget till E4-loppet så får man en lite annorlunda bild än min kritiska. Marknadsföringen av evenemanget har gett resultat. En imponerande samling löpare kommer till start. Massor med ungdomar och barn. Givetvis tycker jag att det är bra. Jag önskar alla lycka till! Själv har jag andra tävlingar i tankarna:

  • Först Tjurruset på okänd plats i Stockholm den 5 oktober - för mig en riktig klassiker. 
  • Sedan årets sista löparhappening i Sundsvall - End of Season Trail, EST.
Att kalla EST tävling är nog fel, även om det så klart kommer att bli race för den som vill efter den cirka 20 kilometer långa trailbanan. Idén kläcktes av Lars Martinsson, som berättar att tanken med EST är att det ska vara ett gör-det-själv-lopp. Jag håller med. Gratis och samtidigt en möjlighet för alla att uppleva riktigt bra traillöpning tillsammans. Tävlingsinslaget finns där för den som vill. Banan ska vara snitslad. Tempot valfritt förstås. Sundsvall har en fantastisk natur, som gjord för traillöpning och det ska EST ge exempel på. Loppet ska ses som en skön säsongsavslutning. Något att tänka på i vinter medan vi längtar till löparsäsongen 2014. Deltagandet sker på egen risk. Viktigt att att komma ihåg är att det inte blir några stationer efter banan. Tidtagning får löparna sköta själva. Datum är spikat till den 26 oktober. Samling klockan 10.30 vid Uvbergsstugan i Huli. Först i mål vinner heder och ära. En banskiss kommer att läggas ut här på Sundsvalls stigar. Mer information kommer, så håll ögonen öppna.

onsdag 11 september 2013

Vägra gamnacke, musarm och kulmage


Arbetsmiljöarbete. Ordet låter tungt och tråkigt som gråsten. Ändå är det så viktigt. Jag jobbar i en bransch som i likhet med hälso- och sjukvården, åtminstone den offentligt ägda, upplevt få förbättringar under 2000-talet. Tvärtom stadigt ökade krav på färre medarbetare, som betalar med gamnackar, musarmar, kulmagar och olika former av psykisk ohälsa. Det sistnämnda ordet är lika tungt som det första. Dags att ändra på det tycker jag. I morse stötte jag på mina kollegor från Mitmedias IT-avdelning. Som ni ser på filmen är alla på promenad längs ån, ute på en trendig Walk and Talk, ett telefonmöte till fots. Fasen vad bra, tänker jag. Vi jobbar inom samma företag. Just det här sättet att förhålla sig till arbetet tycker jag det är dags att överföra till redaktionen. Där lever vi fortfarande kvar i ett slags tänk om att vara slackers och militäriskt organiserade samtidigt. Ofta förenat med ett misslyckande. Vi är mobilare än någonsin. Då börjar vi röra på oss, tycker jag. Skälen är färre än någonsin att fjättra oss vid skrivborden. Sett ur företagets perspektiv måste ju målet vara att skaka loss kreativiteten ur oss. Då måste vi ha förutsättningar att må bra. Annars har vi inte lust. Att jag mår bra av att springa vet alla som har läst min blogg tidigare. Jag har på olika sätt försökt förklara varför, men egentligen är det bara när jag springer som jag fullt ut förstår varför jag älskar det. Jag känner obehag vid tanken av att inte få springa. I någon bemärkelse är jag beroende. Endorfinjunkie, om man så vill. Jag mår dåligt av att bara vara stilla. Blir sur och grinig. Naturligtvis jobbar jag sämre. Därför tar jag plikttroget ut min träningstimme varje vecka. Låter kanske fjuttigt, men när jag pusslar ihop den med lunchen så blir det ett långpass. I dag blev det 13 kilometer runt Norra berget. På en vanlig lunch hinner jag fem.
Variationsmöjligheterna för stiglöpning på Norra berget är många. Den här rundan var riktigt bra. 


Salig på rygg i gräset efter 13 kilometer.
En annan sida av saken är att jag tänker göra allt jag kan för att undvika de typiska hälsoproblem som historiskt sett följer med yrket. I värsta fall pliktar vi journalister med några års förkortad livslängd. Stress är en stro riskfaktor. Utan att ha några vetenskapliga belägg för det skulle jag vilja påstå att dålig arbetsmiljö är ett betydligt större hot mot svenska journalisters hälsa än våld och hot som ger mer braskande rubriker. Vi ska inte behöva ha det så. I dag var jag värd den här rundan. Lite tungt i början kanske, men en salighetskänsla på slutet. Salighetskänslan - det är nog därför jag älskar att springa.

lördag 7 september 2013

Sommaren som aldrig vill ta slut

Trail på Norra berget. Start i Badhusparken. Mål i Bergsåker.

Bra stigning första kilometerna. Sedan kuperat. Avslutningen är på platten.

Fredagen den 6 september. Vi är mitt i sommaren som aldrig vill ta slut. Jag är ledig och följer barnen med lokalbussen till skolan. Hoppar av vid Mittuniversitetet. Klockan är strax efter åtta. Just nu är det behagligt varmt, men temperaturen stiger med solen. Senare på eftermiddagen blir det närmare 25. Vad ska man säga? Indiansommar är ett vackert ord. Jag värmer en sväng efter Selångersån och startar Runkeeper i Badhusparken. Lunkar sedan tillbaka samma väg och tar stigen upp mot Norra berget. Har bara ett par koppar kaffe i magen, men känner mig inte hungrig. Benen är lite tunga, men det beror mer på att jag är trött än tom i magen. Ännu inte helt utvilad efter tre kvällspass på jobbet. Jag är ganska enkel i mitt förhållningssätt till mat. Jag får däremot ständig ny input från Karin, min sambo. Hennes förhållningssätt till maten som hälsobefrämjare är under ständig utveckling. Jag håller mig till att äta mycket grönsaker, lite kött, undvika socker, vitt mjöl och mjölk. Fil och yoghurt käkar jag däremot. Att jag dragit ned på kolhydraterna, som tar mindre plats på tallriken i dag än vad de gjorde tidigare, beror nog mer på åldern än någon kosttrend. Jag är inte lika sugen längre. Samma sak gäller alkohol. Jag har nästan slutat. En vana jag däremot är slav under är att alltid äta en stadig frukost, som jag kröner med hejdlöst mycket kaffe. För mig är frukosten nästan ritualiserad. Jag tillagar och äter beståndsdelarna i en viss ordning. Sitter på en speciell plats. Använder speciella utensilier. Men nu när jag jobbar sena kvällar och ändå är uppe med tuppen och följer ungarna med bussen så blir det svårt att få till det. Vanan är rubbad. Ritualens ordningi upplösning. Kaos? Nej, det går rätt bra faktiskt. Genom att Karin har en period av fasta varje dygn, och verkar må bra av det, så har hon fått mig att förstå att det kanske ändå är helt okej att inte käka en stadig frukost varje dag eller att det åtminstone borde kunna funka att skjuta upp den ett par timmar. Hungerkänslorna är inte heller så akuta, som jag trodde att de skulle vara. Frukostvanan verkar inte spegla det verkliga behovet. I alla fall inte när jag är trött. På den här turen har jag med mig ett paket Dextrosol i ryggsäcken, som ett kvarglömt minne från fjällmaran. Uppe på berget tar jag en bit och fyller på med kranvatten. Känner ingen större skillnad. Jag njuter av att springa på stigarna. Kommer loss med andningen. Får vara med när sommarmorgonen går över till förmiddag. Jag är hemma strax efter tio. Fortfarande inte särskilt hungrig. När jag käkar vid halv elva njuter jag av maten.

söndag 1 september 2013

Från det ena till det andra

Startområdet på Norra berget vid "Glasspinnen", det vita utsiktstornet som ser ut som en Puckstång.
Tuadassaa Abarraa. Han Tävlar för IFK Umeå
men bor i Sidsjö, Sundsvall. Han brukar träna
på Södra berget, berättar han. 
"I live for running", säger Tuaddasaa Abarraa. På lördagen sprang han i mål i Berg till berg som etta. En och en halv minut före Andreas Svanebo. En mäktig prestation. Med tanke på Tuaddasaas kvaliteter som löpare är det lätt att förstå att han lever för att springa. Kanske ger löpningen honom även ett mått av sinnesro. Han fick nyligen besked om att han inte får uppehållstillstånd i Sverige och osäkerheten inför framtiden måste vara tung att bära. Vi pratar en stund. Han kämpar med engelskan. Jag frågar om hans tider. Här sprang han i mål på 36.24. "Not good", säger han. Tuaddasaas personliga rekord på milen är 29 någonting.
Från det ena stadsberget till det andra.
Målgången finns på Ängen på andra sidan.
10 kilometer kul löpning bort.
Om loppet hade varit fem meter långt, så hade jag i alla fall spöat honom. Jag gick ut hårt. Kändes som att jag var först över startsnöret. Sedan fick jag i alla fall se ryggarna på topplöparna när de vek av vänster vid värmestugan på Norra berget efter 200 meter. Berg till berg är ett roligt lopp. I år var det inget spöregn och ingen trist avslutning på asfalt upp mot Södra. I går var det bara goda förutsättningar. Jag försökte disponera krafterna genom att springa så snabbt som möjligt på stigarna utför Norra berget och sedan transportera mig i åtminstone hyfsad fart genom stan. Även backarna uppför Södermalm blev en slags transportsträcka. Jag försökte istället spara krafterna till "promenaden" uppför Södras slalombacke. En etapp där man har allt att vinna om man orkar ta i lite mer. Själv är jag en rätt medioker löpare på platten, men rätt hyfsad uppför. Jag lyckades också komma i kapp och passera några ryggar som dragit ifrån mig nere i stan. På toppen blev det sedan drygt två kilometers race mot målsnöret på Ängen. Plågsam löpning där agnarna skiljs från vetet. Med mjölksyra i benen är det inte lätt att hålla tempot uppe. Jag har tidigare skrivit att Berg till berg borde vara en gjuten del av Sundsvallsklassikern. Mer Sundsvallslopp än så här blir det inte. Berg till berg tar tillvara på stans geografi. "Loppet mellan stadsbergen". Vackert så. Berg till berg är dessutom tufft, utan att vara särskilt tekniskt krävande, och har goda förutsättningar att växa med fler deltagare. I jämförelse känns E4-loppet, som är en del av Sundsvallsklassikern i dag, rätt segt. Får Mats Störtebecker och de andra på Moove till en dragning av loppet genom Stenstan nästa år så blir det komplett. Då borde det gå att locka fler utsocknes till utmaningen att bli bergakung i Sundsvall. Som ni märker skriver jag inte "köng". Jag bara vägrar.
Skön uppvärmning på Norra bergets fantastiska stigar.

Andreas Svanebo lämnade in en sen anmälan. Kul att han var med. Blir alltid stjärnglans då.

@qvarting, Martin Stoll.

Per Kempe.

Lars B slog mig med 24 sekunder. Jag gick förbi honom i slalombacken. Han drog ifrån på väg in mot mål.
Min granne Therese Mattsson. Hon springer gärna i sällskap med sina jakthundar.
Martin Hässler. Han berättade att han aldrig springer med klocka. Han föredrar att gå på känsla.  
"Business before pleasure", konstaterade Pessi Liukkonen. Han hade anmält sig till loppet, men inte fick tid att springa. Säljer kompressionsplagg från schweiziska Compressport. 

Susanne Liukkonen var överlägsen på damsidan. Hon spöade mig med fyra minuter. Sprang in på 46.47. Martin Störtebecker, initiativtagare och arrangör, krönte bergadrottningen med en blomsterkvast.
Bergadrottningen Susanne Liukkonen och bergakungen Tuaddasaa Abarraa.
Janne "The Kristet utseende" Viklund sprang inte. Han var där på en stämningsfull svenssexa. 
Svenssexa. Say no more.