lördag 31 januari 2015

En sko för ögat

Altra Superior 2.0.
Vinterlöpning och skidåkning bjuder inte direkt in till fotografering. Inte då man utöver sporten. Att trassla fram en kamera insnärjd i handskar och stavar funkar inte. Och vad blir det för bilder? Snö. På sätt och vis är det skönt. Tänker inte på att dokumentera. Kollar runt på andra bloggar istället. Vill åka på en liten fantasisemester, men hittar en sidan om skor.. Fastnar med ögat på ett par Altra Superior 2.0. Gillar enkelheten och färgsättningen. I Sverige verkar Altra bara finnas som minimalistiska skor. Jag har aldrig fastnat för den trenden. Jag vill förstås ha så lätta skor som möjligt, men zero drop kräver jag inte. Superior 2.0 verkar lite för klumpig för löpning. Men gärna som en cool sneaker. Ge mig dom. Eller skit i det. Vi kan njuta av en resa till Andromedagalaxen istället:


söndag 18 januari 2015

En oslagbar kombination

En matta. En filt. Andning. Luft djupt ner i bröstkorgen. När jag sitter där i lätt yogaställning och pustar värker det i ryggen, bålen, ljumskarna, fötterna ... Kroppen är stel, ställningen obekväm, men framför allt har säsongens första skidtur aktiverat delar av kroppen som varit förvånansvärt inaktiva sedan sist och träningsvärken slog till direkt. På mattan börjar något hända. För varje ny position löser spänningen upp sig, som Treo i ett glas vatten. Kroppen mjuknar. Samma känsla i huvudet. Stingsligheten, tröttheten,rullar in sig i något mjukt, som bomull. Bredvid mig ligger Karin på sin matta. Snett framför mig min dotter. När vi är klara känner jag mig upprymd. Jag är ingen yogi. Har aldrig kommit till skott riktigt, men känt ett behov. Jag lovar att göra det här till en vana. Helgkombinationen med skidor några mil och sedan yoga med familjen i en sal med 40 stycken andra var oslagbar i kväll. När det gäller skidåkningen i Sundsvall så börjar den få riktigt bra förutsättningar. Åkte på Södra berget i lördags. Funkade alldeles utmärkt för mig som försöker köra in skateskidorna och jobba på min usla teknik. Tog även en sväng över Huli under söndagen. Klassisk stil, eller brist på. Även där är spårsystemet på väg att bli riktigt bra. Men jag höjer ett varningens finger för gula leden från Bosvedjan till Huli, som ännu så länge inte är spårad med maskin utan bara upptrampad av entusiaster. Nu även av mig.

söndag 11 januari 2015

Snöpuls i Selånger - här har du ett gott råd

Jämtland har älgen. Hälsingland lodjuret. Härjedalen björnen. Vi har inte ens en spännande gnagare som den ångermanländska bävern eller en vacker fågel, som Västerbottens storspov. Vi har skogsharen som landskapsdjur. Naturens egen fegis. Samtidigt är skogsharen en fantastisk vinterlöpare och det var dit jag tänkte komma. Att pulsa i snö är nämligen en snudd på optimal form av löpträning. Vinterns motsvarighet till sommarens myrlöpning. Dessutom slipper du ohyran.

Fjärdenrundan i Selånger räcker mer än väl när du springer i ett par decimeter nysnö.
Snölås. Värt att skaffa. Höjer komforten.
Jag var ute på en runda i dag. Minus åtta i luften. Som du ser blev det lite drygt fem kilometer. På vägen lämnade jag ett vackert spår i snön, endast genomkorsat av de ringlande tassavtrycken från en och annan räv och de stapplande klövarna från några rådjur. Dock ingen skogshare. Funderar på om de kan ha blivit en sällsynt art? Risken finns väl att rävar och lodjur gått hårt åt stammen. Får kolla upp det. I vilket fall, först värmde jag upp ett par hundra meter på skottad gångväg. Sedan pulsade jag resten i ett par decimeter nysnö. Vad är det som är så bra med det då? Jo, för det första är det ju förbannat jobbigt. Jag valde att springa med förhållandevis högt uppskruvad puls. Utan pulsklocka, som jag är, uppskattar jag att jag pendlade mellan 80 och 85 procent av maxpuls. Bra konditionsträning med andra ord. En annan poäng är att snölöpningen mer eller mindre kräver en offensiv löpstil. Att dra benen efter sig funkar inte. Kroppshållningen blir föredömligt framåtlutad, benlyften höga och armföringen spontant kämpande. Alltså får du även teknikträning. Givetvis är det också muskulärt krävande att jaga fram i snön samtidigt som löpningen är skonsam för leder och ligament. Jag kände av höger ljumske, det var allt. Stretchade lite extra bara. Om du blir sugen på att prova så rekommenderar jag snölås. Om du inte har, så köp. Riktigt bra varianter finns i välsorterade friluftsbutiker. Jag gillar mina i rejäl canvas och med ett rejält spänne - inga sladdriga damasker där inte. Med sådana på slipper du få snö i skorna och kyla ned fotlederna. Skönt helt enkelt. Snölåsen funkar även utmärkt  i skogen om du vill slippa barr och annat i dojorna under blöta höstdagar. Apropå barr. Vi medelpadingar har i alla fall den mäktiga granen som landskapsblomma. Beat that if you can, Ångermanland. Stymorsviol, vad är det?