Jag brukar springa på is mellan stenar och rötter, åka utför fort och sladda omkring på löparskidor och cykel. Men, det spelar ingen roll. När det händer så händer det i livets mest banala situation. På väg in genom dörren. Här sitter jag och Voltarenbekämpar smärtan i mitt stukade knä. Vred hela härligheten när jag halkade på en isfläck på väg in. Pjäxan gled och kroppstyngden gjorde resten. Men, det ska nog ordna sig till i morgon. Här i norra Dalarna är livet fint annars. Ser ut över norska fjälltoppar från stugfönstret. Solen är på väg ned. Det är mycket vackert.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar