torsdag 7 mars 2013

Löjligt på nåt sätt

#26 #blogg100
Jag brukar springa på is mellan stenar och rötter, åka utför fort och sladda omkring på löparskidor och cykel. Men, det spelar ingen roll. När det händer så händer det i livets mest banala situation. På väg in genom dörren. Här sitter jag och Voltarenbekämpar smärtan i mitt stukade knä. Vred hela härligheten när jag halkade på en isfläck på väg in. Pjäxan gled och kroppstyngden gjorde resten. Men, det ska nog ordna sig till i morgon. Här i norra Dalarna är livet fint annars. Ser ut över norska fjälltoppar från stugfönstret. Solen är på väg ned. Det är mycket vackert.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar