Ut ur det svarta hålet

Undvik löpningens svarta hål. Det är ingen rymdforskning.

Läser just nu "Den ultimata löparguiden". Ska skriva en kort recension till en bilaga till Sundsvalls Tidning. Det här är den första faktabok om löpning som jag läst, möjligtvis med undantag för Born to run. För mig har löpning alltid varit något man gör och inte något man läser om. Men nu är det alltså gjort och det var kanske på tiden att jag fördjupade mig en smula. Den ultimata löparguiden kom ut i april på svenska och lanserar begreppet "svarta hålet" stenhårt. Tidningen Outside skrev redan för ett par år sedan en artikel om löpningens svarta hål, men för mig var det en ny bekantskap och jag gissar att det finns fler som jag där ute. Begreppet myntades av den norske träningsfysiologen Stephen Seiler innebär i det här sammanhanget löpning som ligger på en ansträngningsnivå där träningsintensiteten upplevs som lite hård men inte riktigt hård. Problemet med träning på den här mittemellannivån är att det sliter lika hårt på kroppen som riktigt hård träning, men ändå inte är tillräckligt hård för att förbättra syreupptagningsförmågan maximalt. Författarna (Sally Edwards, Carl Foster och Roy M. Wallack) varnar för att lägga träningspassen i det svarta hålet. De predikar istället för att träningen ska vara riktigt hård för den som vill bli snabbare och att den alltid ska kompletteras med motsatsen. det vill säga träning i lugnt och fint tempo. Enbart stenhård löpning kan också få negativa resultat, hävdar de. Kroppen måste få tid för återhämtning och det kan bara ske genom lugn och fin träning och vila. Regeln är att en hård träningsdag alltid ska följas av en lugn och fin. För en löpare handlar det även om att undvika löpning emellanåt och att göra något annat kul istället. Jag är inte någon stor vän av poängsamlande om matematiska formler, men jag är ändå beredd att ta till mig författarnas råd att skaffa mig en pulsklocka, leta rätt på min tröskelpuls och sedan utgå från den i högre grad när jag är ute och springer. Att köra stenhårda löppass kan förstås verka svinjobbigt, men med ett lopp i sikte så kan det ju vara värt besväret. Författarna bedyrar också att den här sortens pass bara ska stå för ungefär tio procent av den totala träningsdosen. En annan fördel kan ju också vara att de lugna passen ger en massa nya tillfällen att njuta av naturen.