Hård halvmara på stig

Dagens långpass var en riktig genomkörare. Halvmara på stig. Rätt hög fart. Bra stigning. Tuff terräng. Gruppen som startade var relativt stor. Kanske den största hittills i höst med Running Sundsvall. Runt tjugo var vi när vi stack iväg från SOK-stugan, nedför slänten mot Sidsjön med sin svarta spegel av lövtunn is. Vi höll ihop gruppen skapligt upp till Klissberget. I branten mot toppen sprack fältet, men väl uppe väntade vi in varandra. I alla fall under drickapausen. Sedan blev det race utför. Själv hann jag spana in Klisstugan som hastigast. Noterar att de har öppnat för säsongen. Lovar att det är väl värt en promenad upp för en fika. Vinden låg på rätt friskt där uppe. Kanske var det den som inspirerade. För vi drog på rätt bra utför och minst två löpare föll på vägen. Aj, aj. Såg den andra kraschen på nära håll. Trots att det var en ordentlig vurpa så slutade den i alla fall utan allvarliga blessyrer, vilket är märkligt med tanke på alla stenar och rötter där ute. Väl nere var vi sedan en skingrad skara som tog oss an ett par kilometer grusväg före nästa stigning upp mot Fågelberget. Vid foten var vi sex. En bit upp klippte några av oss av och vek in på en kortare runda. Vi som hängde kvar anlände sedan till SOK-stugan en och en efter att ha pressat oss över ytterligare en bergknalle. Själv har jag känt av en trist förkylning under den senaste veckan. Under hela passet kände jag nu istället sann glädje över att virusfri kunna pressa ut sista droppen energi ur kroppen. Här nedan har du kartan. Tack för den här stigen Running Sundsvall!

På väg från Sidsjön för att sedan vika av mot väster upp mot Klissberget.

Första klättringen sju kilometer.

Sedan drickapaus vid Klissbergsstugan.

Till slut tre kvar på väg mot Fågelberget. Här på väg ut ur trollskogen och på väg in i föryngringslandskapet. En brutal kontrast.