Löpning i Stockholmsterräng

Löpning i Stockholmsterräng. Runkeeper klarade inte riktigt av att hitta rätt väg inledningsvis. Signalerna studsade mellan masterna. Den uppmätta tiden och distansen blev där efter, som ett zick-zackmönster första biten på Torsgatan. Gissningsvis är rundan cirka 14 kilometer.

"Ja, jag rimmar på från undergroundnivå. Siktar mot toppen så långt jag kan nå. Åh, jag kommer in rullar hårt i Stockholmsterräng..." Rimmet är Petter Alexis Askergrens. Hur är löpning i Stockholmsterrängen då? Inte är man ensam i alla fall. Jag bodde många år här nere. Hade mina första adresser i Vasastan och Birkastan. Då brukade jag jogga runt Karlbergskanalen. Herregud, det är 20 år sedan. Sedan dess har jag egentligen inte sprungit just där. Därför såg jag verkligen fram emot att göra det i kväll. Som att få återse en gammal vän. Dessutom har jag suttit nästan hela dagen. Jag är på jobbkonferens. Lämnade Sundsvall med tåg halv sex i morse. Med andra ord var det förlösande att springa ut från hotellet vid sextiden. Kände ren och skär löparglädje. Lust. Stråket längs Karlbergskanalen, via slottet och sedan Pampas marina bort mot Huvudsta är förstås lika fint som tidigare. Skillnaden är att det är så många fler löpare i dag. I kväll var det riktigt trångt faktiskt på vissa ställen. Fick smita emellan och bromsa in. Socialt påtvingade intervaller, så att säga. Visst är det kul, på sitt sätt. Att springa bland en massa andra löparglada människor på det sättet är lite som att springa ett lopp. Sedan så är det förstås att lätt att slås av vilka fantastiska möjligheter vi har i Norrland. Helt ostörda kan vi sträcka ut benen över bergen och genom skogarna. En rikedom i sig.

Korsningen Vasagatan och Kungsgatan. Själva slutklämmen på rundan som jag avslutade på Clarion Sign på Norra bantorget.