Fullmåne och asfaltsrally

I brist på bröd äter man limpa, var det någon som sa. I brist på tid för terränglöpning fortsätter jag springa på landsvägen. I går kväll gjorde jag min andra relativt långa vägrunda på en vecka (klicka här för en större bild). På sitt sätt en fantastisk tur. Absolut ingen limpa, men ändå. Under dagen var det högsommarvarmt. Temperaturen hade sjunkit under 20 när jag gav mig i väg vid halvnio. Hög luftfuktighet, och det gillar jag. Jag valde den längre Kvarsättsrundan. Asfalt fram till åtta kilometer. Där viker man av mot Kvarsätt på den gamla byvägen. Från sluttningarna är utsikten milsvid ned mot stan. I går kväll låg ett dis över Sundsvall. Tjocka moln, lager på lager, som en dramatisk fond mot Södra berget med hotellet och den blinkande TV-masten. Kanske var det omständigheterna som gjorde det svårt att hålla tillbaka löparlusten. Jag sprang som en galning. Lite senare på kvällen så visade sig också fullmånen, ovanligt stor dessutom. Jag hade egentligen tänkt mig ett intervallpass i terräng, gärna i en slalombacke, tidigare på dagen. Men tiden rusade iväg, så det blev alltså hög fart på hårt underlag istället. Att jag känner mig i bra form är förstås skönt. Träningseffekten av det här passet är däremot av tveksamt slag. Antagligen tog det mer på knän och fotleder än det gav till resten av kroppen. Kul var det i alla fall med lite asfaltsrally. Idag blir det lite sommarträning i trädgården. I morgon hoppas jag på intervaller. Midsommarhelgen var annars väldigt bra. Inklusive träningsuppehållet. Vi var i Häggdånger hos pappa. Jag och min sambo, min livskamrat, tog en promenad. Vi är såna som gillar att ströva omkring och det här var det enda inslaget av träningskaraktär under själva högtiden. Känslan i naturen är att den redan har tippat över till högsommar. Prästkragar och rödklöver kantar vägarna. Till och smultronen börjar mogna. Vi gick stigen som börjar "bak i berget" och sedan runt sjön Galten.

Häggdånger, midsommardagen 2013.

 Vi pratade om många saker. Själv lade jag ut texten om vilken miljö jag gillar allra bäst att springa i.

Lummig grönska. Svalkande fukt. Mjukt underlag. That´s it.

Visst varierar det, men ändå. Jag tycker väldigt mycket om det här: En mjuk stig i utkanten av lägdan, kantad av hallonsnår och vita björkstammar. Att springa in i den fuktiga svalkan i grönskan vid bäcken. Där är det liksom bara löpargläjde.